Nya biljetterna är inte enda problemet med Skånetrafiken

Skånetrafikens nya biljettsystem är krångligt och IT-idiotiskt utformat med dold prishöjning
Nu säger jag, min familj och mina vänner hejdå till Skånetrafiken eftersom dels en mycket kraftig dold biljettprishöjning gjorts, dels länstrafiken den 14 december sagt ”hejdå” till det enkla och praktiska Jojo-kortet med rabatter, dels nya biljettsystemet är obegripligt, dels Skånetrafiken tycks ha spårat ur på flera sätt. Det IT-idiotiska biljettsystemet och det pågående haveriet med inköp av för dyra dubbeldäckartåg med för liten kapacitet är bara några exempel.

Skånetrafikens trafikdirektör Linus Eriksson bluffar hej vilt i de lokala TV-nyheterna den 29 januari.
Undertecknad har använt Jojo-kortet sedan det infördes och kan inte komma ihåg att jag någon gång varit tvungen att påföra pengar 24 timmar före utnyttjande av kortet. Har heller aldrig haft bekymmer med att kolla saldot på kortet trots hans påstående om motsatsen.
Förstår dock att vi lever i skilda världar. Antar att Eriksson menar att resenären via sin smartphone borde kunnat överföra pengar direkt till sitt Jojo-kort medan jag tyckt att det var mycket smidigt att t.ex. på bussen, via en biljettautomat eller på Pressbyrån kunna ladda Jojo-kortet först och så direkt betala biljetten.
Samtidigt är jag övertygad om att det hade gått att förbättra Jojo-kortsystemet genom utveckling av programvaran till systemet.

Problemen med skillnaderna i pris för lika långa sträckor som t.ex. Vinslöv – Hässleholm och Tyringe – Hässleholm ca 12 km tycks obegripliga:
”Det finns inga fasta zoner i vårt nya biljettsystem. Zonen skapas automatiskt när du anger vilken hållplats du vill resa till och från. Det finns tre olika zoner: liten, mellan och stor.”
Detta citat kommer från Skånetrafikens broschyr med information om nya biljettsystemet inför den 14 december.
Men någonting i konstruktionen av det nya systemet har gått fel och en förklaring kan hittas på länstrafikens hemsida : Liten zon kan vara både liten och större beroende på var i Skåne man reser!

För ett par hundra miljoner kronor tycks Skånetrafikens ansvariga ha satt igång en IT-lekstuga som kan få svåra konsekvenser för länstrafikbolaget. Det hela är ett skolexempel på hur man inte skall öda pengar på något fullständigt onödigt som dessutom kan leda till sämre ekonomi vilket i sin tur hotar leda till neddragningar av buss- och tågturer. Tala också om förlorad goodwill för länstrafiken!
Det har inte bara blivit krångligare för många resenärer utan dessutom har det blivit för dyrt att åka buss och tåg i Skåne. Bil är nu ofta mycket billigare till och med om bara en person skall resa.
Det är dessutom omdömeslöst att ersätta Jojo-kortet med bankkort för betalning av enskilda resor både med tanke på säkerhet och den onödiga tid som busschaufförer måste ägna åt att ta betalt.

Tyvärr är det nya biljettsystemet inte det enda som tyder på allvarliga problem med Skånetrafiken. Det är också obegripligt vad länstrafikens ledning och ansvariga politiker sysslar med när det gäller ett planerat miljardköp av dubbeldäckartåg för att öka kapaciteten Helsingborg – Malmö – Köpenhamn. Dubbeldäckade motorvagnståg är mycket trånga och detta inte minst för bagage och de har färre sittplatser än vissa versioner av rymliga motorvagnståg som Bombardiers Regina (bredd 3,45 m).
För Skånetrafiken aktuella dubbeldäckaren Stadler Dosto har fått sin kaross breddad med 12 cm från originalversionens smala 2,80 m till fortfarande onödigt smala 2,92 meter.

Detta enligt berörda parter för att utnyttja den svenska lastprofilen som är bredare än den kontinentala. Det pinsamma är att det är 4 cm smalare än SJ:s Alstom X40, en dubbeldäckare som inte kan betraktas som rymlig. Dosto får tydligen i snitt drygt 80 sittplatser per vagn räknat på 333 sittplatser totalt och fyra vagnar. X40 har ungefär mellan 70 och 80 sittplatser beroende på version.
Detta är inte bättre kapacitet än med andra tågtyper och riktigt dålig kapacitet jämfört med vanliga dubbeldäckade personvagnar.
Regina har som mest mellan 80 och 90 sittplatser beroende på version. SJ:s personvagnar som B7 och B10 har mellan 80 och 85 sittplatser.

Vill Skånetrafiken öka kapaciteten märkbart finns egentligen bara ett sätt och det är att sätta in dubbeldäckade personvagnar och lok. Att leasa sådana vanliga standardtåg går dessutom snabbt och är billigare både på kort och lång sikt. Tyska vagnen DBpza har hela 132 sittplatser och används bland annat i Metronom-tågen i norra Tyskland.
Eftersom loken vid stationsstopp kan stå utanför perrongen så kan perronglängden utnyttjas maximalt.
Om tre stycken ihopkopplade Öresundståg med knappt 600 riktiga sittplatser ryms på Triangelns korta station i Malmö så ryms där nio stycken tyska dubbeldäckade personvagnar och de kan ha mellan 900 och knappt 1.200 sittplatser beroende på hur mycket plats som behöver göras för rullstolar, barnvagnar, cyklar och stort bagage. Ett dragande och ett påskjutande lok får då stå utanför perrongen på Triangelns station.

Det är dags för Skånetrafiken och ansvariga politiker att undersöka vad som har gått så snett i organisationen.

Dagens fråga

Tror du att Malmö FF går vidare i Europa League?

Loading ... Loading ...