Tillvaratar alla genrens möjligheter

Snöfläckade berg reser sig mot himlen, kylan anas i stora vattenytor mellan bergen och människorna är små, i små bilar, på slingriga vägar. Att den svenska thrillern Breaking surface handlar om natur mot människa, om stora obönhörliga krafter mot våra obetydliga slås tydligt och hisnande vackert fast redan i inledningsfotot.

Och vackert foto både över och under vattenytan fortsätter den här filmen att bjuda på samtidigt som spänningen efter hand stiger till det nästan outhärdliga. Själva berättelsen är samtidigt väl förutsägbar.

Ida (Moa Gammel) och Tuva (Madeleine Martin) är halvsystrar. Ida är den ordentliga storasystern med två barn och man och en hotande skilsmässa och Tuva den vilda lillasystern som är singel, jobbar som proffsdykare och ser fram emot en dyksemester på Filippinerna. Redan inledningsvis får vi en aning om kommande nagelbitarscener när Tuva ska laga en propeller under vattnet på ett gigantisk fartyg och propellern börjar snurra ...

Dykning är en passion som förenar systrarna och deras mamma och det är när de hälsar på mamman i Nordnorge för att göra ett vinterdyk i en avlägsen, iskall fjord som filmen tar ordentligt avstamp. Samtidigt som vi anar oss till komplicerade relationer och outredda konflikter under familjeytan visar det sig att mamman är förkyld och tvingas avstå dyket.

Ensamma ger sig systrarna i väg och naturligtvis går det riktigt illa. Ett stenras inträffar när de är under ytan, Tuva kläms fast och utan möjlighet att tillkalla hjälp måste Ida hitta ett sätt att hjälpa henne innan luften tar slut.

Händelseutvecklingen följer ett klassiskt thrillermönster där det som redan är illa naturligtvis bara blir värre och värre men Malmöbosatta regissören och manusförfattaren Joachim Hedén tar mycket skickligt tillvara alla genrens möjligheter och den klaustrofobiska känslan som är filmens hjärta. Dessutom har Moa Gammel och Madeleine Martin som de två pressade systrarna en fin kemi som skapar trovärdighet i syskonrelationen. Och fotot är som sagt magiskt, inte minst i undervattensscenerna.

Den som vill ha en riktigt bra svensk thriller, som absolut skulle kunna stå sig internationellt, blir definitivt inte besviken på Breaking surface. Och slutet bryter dessutom en aning med förutsägbarheten och tål att funderas på.