Annons

Trögrörlighet kan löna sig

Opinion Inför valet 2014 lovade Moderaterna att bygga ut höghastighetståg mellan landets storstadsregioner. Ja, förslaget lanserades som partiets riktiga slagnummer det året.
Opinion • Publicerad 18 februari 2020 • Uppdaterad 24 november 2021

Inför valet 2014 lovade Moderaterna att bygga ut höghastighetståg mellan landets storstadsregioner. Ja, förslaget lanserades som partiets riktiga slagnummer det året. Nu har det gått några år och M tycker så illa om höghastighetståg att de inte ens vill sitta med vid bordet när regeringen bjuder in partierna till samtal om frågan.

Låt mig göra klart med en gång: det kan aldrig vara fel tänka om och tänka nytt. Den person eller det parti som aldrig har reviderat en analys eller en uppfattning ska man akta sig för. Verkligheten förändras och då måste ibland åsikterna också göra det.

Annons

Jag har för övrigt lite svårt se att just frågan om hur fort tågen ska gå kan vara en så laddad fråga. Visst är det viktigt att jämföra kostnaden mellan till exempel höghastighetståg, som går i över 300 km i timmen och snabbtåg, som ”bara” klarar 250, men det borde rimligen inte finnas några djupt ideologiska böjelser för det ena eller andra alternativet. Det är alltså inget märkligt i mina ögon med omsvängningar Det märkliga är att inget förefaller heligt eller beständigt inom M. Det är verkligen inte bara i järnvägsfrågan som partiet har gjort en rejäl U-sväng.

Först driver M igenom en kraftig liberalisering av arbetskraftsinvandringen, och nu några år senare överväger partiet att göra gemensam sak med Vänsterpartiet för att få igenom en kraftig åtstramning. Först driver partiet igenom jobbskatteavdrag och förbereder nya och sedan förklarar M att det inte finns något som är viktigare än mer pengar till välfärden. Och återigen slår man följe med ärkefienden på vänsterkanten.

När det gäller synen på arbetsrätten har partiet under några år svängt och svängt igen och sedan återigen varför jag undrar om någon just nu vet var partiet befinner sig.

Jag skriver inte detta för att försöka förtränga att mitt eget parti Socialdemokraterna har det kämpigt. Mitt syfte är inte heller att retas med moderater i största allmänhet. Nej, jag skriver det därför att jag tror Sverige behöver partier som står hyfsat stadiga i en turbulent tid.

Rörligheten bland väljarna är större än tidigare. Åsikter, än mindre partilojalitet, sitter särskilt fast hos väljare i allmänhet numera. Därför är det fullt naturligt att också partierna blir mer känsliga för opinionsvindarna. Det är inget konstigt med det. För mindre partier kan förstås följsamheten var en överlevnadsfråga.

Samtidigt har vi många samhällsfrågor som kräver långsiktiga svar. Det tar decennier att bygga nya stambanor och vi förväntas använda dom under mycket lång tid. Om vi ska klara av att fatta den typen av beslut fordras en viss uthållighet. Kort sagt, just därför att vi lever i en så turbulent tid behöver vi statsbärande partier. Och med det menar jag partier som står hyfsat stadiga och som försöker driva en politik som håller både i opposition och i regeringsställning.

Dessutom, trots väljarnas rörlighet, jag undrar om det inte lönar sig med en viss trögrörlighet. Den trögrörlige blir kanske inte älskad lika ofta, men möjligen respekterad. Det går inte särskilt bra för varken S eller M och vad jag försöker säga är att det inte nödvändigtvis beror på att de inte förmår följa med i opinionssvängningarna.

Katarina ErlingsonSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons