Närhet i bildsatt Anne Franks dagbok

Om Ari Folman och David Polonsky skulle valt att bildsätta varje ord i Anne Franks dagbok skulle de enligt egen utsago fått ägna tio år åt att teckna över 3500 sidor.

Det hade på flera sätt motverkat syftet med projektet, som var att skapa en bildberättelse av tonårsflickans dagbok under de två år då hon och familjen tvingades leva gömda, på flykt undan nazisterna, och på så sätt göra den klassiska skildringen av andra världskriget tillgänglig för en generation som läser böcker i allt mindre utsträckning.

”Vår största utmaning [blev] att använda endast ett representativt urval av originaltexten men samtidigt förbli så trogna som möjligt mot vad Anne en gång skrev.” skriver Forman i sitt efterord. Här handlar det om att tydliggöra de stora dragen i en isolerad flickas tankar, att återge krigets fasor, och vardagliga händelser och samtal i grafisk form utan att för den sakens skull förvanska det som är sant och viktigt.

Bakom tio grafiska sidor ligger ungefär trettio sidor av originaltext, och här och var sprängs hela textsidor in i berättelsen. Detta växelvisa berättande ger känsla av äkthet, och närhet till den unga dagboksskriverskan.

Som bildberättelse får berättelsen om Anne Franks liv ett extra lager, där Ari Folman och David Polonsky lyckas synliggöra komplexiteten i tonårsflickans tankar och vilken effekt som kriget, nazismen och isoleringen hade på henne.

Detta utan att det för en 13-åring så anmärkningsvärda språket hamnar i skymundan. Många detaljer, som beskrivningarna av maten som ständigt tryter och tankarna som ständigt kretsar kring dem – framhävs av att bildsättas. Skämd mat blir äckligare, girigheten hos rumsgrannen som gömmer undan godbitar förstärks av ansiktsuttryck och gester.

Många av Annes dagdrömmar och bitska kommentarer om familjemedlemmar och om de människor som familjen tvingas dela boyta med, framträder med större skärpa och tonåringens dramatiska formuleringar får ännu mer kraft. Forman beskriver i efterordet hur Annes återkommande jämförelser mellan sitt eget ”problematiska” jag och den ”perfekta” systern Margot i den grafiska versionen av dagboken har sammanfattats på en enda bildsida.

På så sätt koncentreras iakttagelserna och en viktig del i formandet av Annes personlighet får ljuset på sig. I denna jämförelse syskon emellan, liksom i att modern tecknas genom tonårsdotterns kritiska ögon, framträder också den allmängiltighet som väl är en av faktorerna bakom att Anne Franks dagbok känns aktuell även för nutida generationer.