Annons

Humor och allvar i oemotståndligt möte

Recension Trots högtravande insäljningsprat misslyckas 28-åriga Hanna kapitalt med att få jobb som journalist i Stockholm.
Publicerad 21 februari 2020 • Uppdaterad 14 december 2021
Hedda Stiernstedt som Hanna och Rolf Lassgård som Marianne.Foto: Ola Kjelbye
Hedda Stiernstedt som Hanna och Rolf Lassgård som Marianne.Foto: Ola Kjelbye

Trots högtravande insäljningsprat misslyckas 28-åriga Hanna kapitalt med att få jobb som journalist i Stockholm. När sambon dessutom är otrogen med en av DN:s kulturreportar är måttet rågat. Hon tar sitt pick och pack och flyttar hem till lilla Alingsås - till trygga pappa Lasse, till lite svalare mamma Eva och retsamma brodern David som inte flyttat längre hemifrån än föräldrarnas garage.

Annons

Min pappa Marianne bygger på Ester Roxbergs roman Min pappa Ann-Christine där Ester berättar om sin upplevelse av när hennes pappa, en 58-årig trebarnsfar och präst, kom ut som Ann-Christine. I Klingbergs film har Ann-Christine blivit Marianne och en hel del annat har ändrats men kärnhistorien finns kvar - hur är det att upptäcka att ens pappa är någon helt annan än man trott hela sitt liv? Och hur påverkas de sedan så länge sjävklara familjerelationerna?

Jag fnissar som sagt, gråter också och fastnar kanske allra mest för skildringen av barn-föräldrarelationen som är lika viktig i filmen som Mariannes frigörelse. Den enda pusselbit som inte riktigt sätts på plats är kanske Lena Endre som mamma Eva – hon förblir sval och svår att riktigt lära känna. Å andra sidan väcker hon mycket tankar.

Fakta:

Min pappa Marianne

Gunilla WeddingSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons