Två fattiga blir inte en rik
Även om två fattiglappar gifter sig blir de inte rika. Detsamma gäller kommuner som slås ihop. Det löser inga problem. Kommunutredningen konstaterar att ”besparingar som en konsekvens av sammanläggningar tenderar att vara små eller att helt utebli”. Det finns alltså inget att tjäna ekonomiskt på att slå samman kommuner, vilket färska erfarenheter från den tvångsvisa kommunreformen i Danmark gett besked om.
Däremot har större kommuner demokratiska nackdelar, vilket många utredningar genom året påvisat men Kommunutredningen tonar ned. Dessutom finns det ingen opinion för sammanslagningar. Sedan den senaste kommunreformen i början av 1970-talet har 14 nya kommuner bildats genom delning. Förslag om sammanslagning har folkomröstats om fyra gånger med nej som resultat varje gång. Senast förra året röstade de båda öländska kommunerna om det. 2014 blev det åter nej till att bilda Dalslands kommun, och 2004 röstade folket i Ragunda och Bräcke i Jämtland med samma resultat.
Om man bortser från det av direktiven styrda förslaget om kommunsammanslagningar för utredningen fram en del kloka förslag. Det viktigaste är att staten inte ska använda riktade statsbidrag för att styra kommunerna. Det är ineffektivt. Om ändå riktade bidrag ska användas bör de gälla högst två år och därefter överföras till de allmänna bidragen.
Att kompetensförsörjningen är ett växande problem för alla kommuner – främst för de mindre – är det ingen tvekan om. Förslaget att avskriva en del av studieskulderna för dem som tar jobb och bosätter sig i norra Sveriges inland har förts fram tidigare. Det är dags att det genomförs nu.