Annons

Tvära kast för skåningen

Kultur och Nöje Hofterupsonen Andreas Vilsmyr ser fram emot mer fart när han gör en av rollerna i Saturday night fever.
Publicerad 4 mars 2020 • Uppdaterad 14 december 2021
David Lindgren, Andreas Vilsmyr och Suzanne Reuter. 
Foto: Axel Öberg
David Lindgren, Andreas Vilsmyr och Suzanne Reuter. Foto: Axel Öberg

Rollen han ska göra i Saturday night fever är Double J, en av Tony Maneros kompisar som ingår i killgänget Faces.

– Personligen har jag ingen relation till filmen egentligen, förutom musiken, säger Andreas Vilsmyr nästan lite skamset.

Annons

– Men Bee Gees kan man knappast ha missat, det är jäkligt sköna låtar. När jag var ung var det snarare Arnold Schwarzenegger och Sylvester Stallone som gällde och inte John Travolta. Det var först när jag blev intresserad av dans som den här filmen kom in i bilden, fortsätter han.

Vi sammanfattar turen kort. Den numera 40-årige Vilsmyr växte upp i Hofterup och under gymnasiet gick han estetisk dramalinje på Spyken i Lund. Det var under sista året här som musikalintresset vaknade på allvar. Hnas klass satte nämligen upp musikalen Anything goes och Andreas insåg då hur mycket han gillade att kombinera teater och sång, vilket ledde till att han gick med i en amatörteaterförening i Lund som hette Luckan, satte upp en ungdomsmusikal i Folkets park och bestämde sig sedan – det var musikalartist han skulle bli. Åren därpå spenderades på Musikteaterskolan i Bjärnum och sedan gick flyttlasset till Göteborg och Andreas Vilsmyr checkade in på Performing arts school.

Idag har han roller i musikaler som Chicago, Les Misérables, We will rock you, Billy Elliot och Oliver! på sin meritlista och har verkat på scener som Det ny teater i Köpenhamn, Cirkus i Stockholm och Göteborgsoperan.

– Det är just bredden jag tycker är rolig med musikaler och att alla är uppbyggda på olika sätt, säger Vilsmyr.

Har du hunnit sätta dig in i karaktären Double J än?

– Nej, vi har inte fått något manus än. Men när jag gjorde audition fick jag en text från föreställningen och utifrån den så upplevde jag att han är lite av en tuff kille. Vi får väl se om det blir så i föreställningen också.

Hur var du själv som nittonåring, någon likhet med killgänget Faces?

– Nej, det skulle jag verkligen inte säga. Här har vi killar som är ute och dansar och lever rövare på nätterna och kämpar om kvinnornas gunst. Så var inte jag när jag var nitton, då gjorde jag musikal i Folkets park, haha.

Är du kungen på dansgolvet som Tony när du går ut idag?

– Nu har jag ju tre barn så det blir inte så mycket utgång längre. Men jag tycker att det är väldigt kul att dansa när jag är ute, men jag är inte kung. När man är dansare kan man inte stå och göra en massa koreografi när man är ute, hur hade det sett ut, haha? Men jag känner igen den där glädjen som Tony också har i filmen när han kommer till ett dansgolv. Fast han skulle nog inte vara så mycket kung idag. Tänk en snubbe som kommer in på ett ställe och tror att han äger dansgolvet och sedan står där och gör en massa konstiga fingerrörelser och sveper runt ... haha, ja du ser det framför dig hör jag.

Annons

Haha, ja! Men vilken blir den största utmaningen med rollen?

– Helt ärligt så är den största utmaningen att det kommer att vara så mycket dans. Jag är 40 år och har jobbat länge med det här nu och det sliter på kroppen, även om jag har lyckats hålla mig ganska hel.

Roligast då?

– Kan jag säga att få komma hem? Jag har ju varit ute och flängt de senaste åren så det ska bli skönt att jobba på hemmaplan så att jag kan komma hem varje kväll. Gå upp och fixa frukost till barnen och vara hemma när de går till skolan. Och så är det många kära återseenden som jag ser fram emot. Som Fernando Fuentes, vi gick i samma klass i Göteborg. Och David och Kristina (Lindgren) som gick i klassen under oss. Vi har jobbat ihop sedan dess, men det ska bli kul att göra något nu igen. Och så ska det bli roligt att göra en och samma roll. Jag har ofta varit cover genom åren och hoppat in för andra.

Ja, det måste ju skilja sig en hel del att lära sig fyra-fem roller mot att kunna fokusera på en bara? Är det skönt?

– Jag tror det, men eftersom jag har gjort det så himla mycket så är det vad jag är van vid. I mitt stilla sinne tycker jag att det ska bli skönt att fokusera på en sak, men vi får se. Det finns något spännande i att få ett telefonsamtal där de säger: ”Tony är sjuk, du måste in”.

Det kommer med andra ord att bli en lugn höst för dig. En endaste roll och dessutom på hemmaplan.

- Ja, haha. Hur ska det gå? Men jag hoppas att publiken gillar musikalen så att det blir en förlängning i alla fall.

Maria ZandihnSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons