Jämlikhet är inte omodernt

Den rikaste procenten i världen äger dubbelt så mycket som de fattigaste sju miljarderna människor, visar organisationen Oxfams senaste rapport. Det är ett uppseendeväckande mått på bristen på jämlikhet. Två av FN:s 17 globala mål för hållbar ut-veckling med sikte på 2030 är att utrota fattigdomen och att minska ojämlikheten.

Utvecklingen mot snarare större än minskande klyftor i världen har också gjort att många traditionella ekonomer börjat peka på ojämlikheten som ett hinder för långsiktigt hållbar utveckling. Det gäller exempelvis Världsbanken och World Economic Forum, mest känt för toppmötet i Davos.

Sverige hör fortfarande till länderna i världen med minst ojämlikhet, men också här ökar de ekonomiska klyftorna. Minst lönespridning var det 1982, det sista året som Thorbjörn Fälldin (C) var statsminister. När Olof Palme (S) tog över började ojämlikheten öka och inkomstskillnaderna har sedan början av 1980-talet ökat nästa varje år.

Långtidsutredningen som lades fram förra året studerade ojämlikheten. Även om löneskillnaderna ökat är huvudanled-ningen till de ökande klyftorna att kapitalinkomsterna och värdetillväxten i exempelvis aktier och fastigheter varit så ojämnt fördelade.

I Sverige har alla grupper fått det bättre efter den djupa lågkonjunkturen som följd av finanskrisen i slutet av 00-talet. Många länder har dock ännu inte återhämtat sig, och stora grupper har det fortfarande ekonomiskt sämre än före 2008. Det var exempelvis något som Donald Trump utnyttjade i presidentvalkampanjen 2016.

Även i Sverige har de grupper som har lägst inkomster, de som lever på a-kassa eller sjukförsäkring, fått det relativt sämre än de som har arbete.

De senaste åren har det också blivit tydligt att den riktiga underklassen i dagens Sverige är nyanlända flyktingar. Nyhetsmagasinet Fokus redovisade nyligen statistik över vilka kommuner som har högst andel låginkomsttagare (under 60 procent av medianinkomsten). Listan överensstämmer nästan helt med de kommuner som de senaste åren tagit emot flest nyanlända flyktingar.

Det är inte förvånande eftersom det för många nyanlända tar lång tid, flera år, innan de kommer in på arbetsmarknaden och får en egen lön. Alliansregeringens huvudmål när den tillträdde 2006, att alla skulle få jobb, var viktigt för att utjämna klyftor.

Det beslut som troligen bidragit mest till att öka klyftorna var när fastighetsskatten 2008 avskaffades och gjordes om till en avgift med ett lågt tak, så att de som äger mångmiljonvillor inte betalar mer än den som äger en normalvilla i miljonklassen. Det gav omedelbart de mest välbeställda tiotusentals kronor i ökad disponibel inkomst och drev också på pris- och värdesteg-ringen på dyra hus, främst i storstäderna. Ett effektivt sätt att uppnå januariavtalets mål för en skattereform, att ”utjämna dagens ekonomiska klyftor” vore att ta bort eller kraftigt höja taket.

Men allra viktigast är att utjämnade klyftor blir ett viktigt mål för den ekonomiska politiken. Jämlikhet är inte omodernt på 2020-talet.

Yngve Sunesson