Försvarsklippan tillbaka

Norra Skåne tittar inom Vittsjös förmiddagsträning i Tyrehallen där Sandra Adolfsson och hennes lagkamrater är i full färd med en skottövning. Bollar stryker tätt över ribban, några dunkas distinkt upp i krysset och en smiter in via Sabrina D’Angelos rygg – lite lagom försmädligt för målvakten. Efter operation, rehab, ett litet bakslag och en retfull förkylning är Sandra Adolfsson tillbaka på fotbollsplanen. Det går inte att ta miste på glädjen.

Problemen med hälen började för ganska exakt ett år sedan.

– Det började med att jag hade ont under hälen, jag trampade igenom, så då tejpade vi när jag var på landslagslägret i Algarve. Efter det började hälen svullna upp. Sedan blev det värre och värre.

Den allsvenska säsongen drog igång.

– Jag försökte tejpa så att det inte skulle trycka mot hälen. När jag väl var igång på fotbollen var det ju lugnt, den smärtan lär man sig att leva med så det är inget man tänker på till slut, säger Sandra.

Vittsjö gick som tåget i allsvenskan. Men situationen blev allt mer ohållbar för Sandra som tvingades ta smärtstillande varje dag.

– På uppvärmningen såg jag ut som en gammal tant. Till slut kunde jag knappt promenera, så vardagen var ju inte rolig.

Hälen opererades den 19 november. Den inflammerade slemsäcken avlägsnades och samtidigt mejslades en bit av hälbenet bort.

Har du varit orolig för att hälen inte ska bli bra?

– Jo, det har jag varit. Man är ju inne och läser på internet också, vilket man inte ska. Först tänkte jag inte alls så, men när jag väl började komma tillbaka till fotbollen och märkte att ”shit, det känns inte bra”, då blev jag orolig. Men nu är jag igång igen. Jag har fortfarande lite ont men förhoppningsvis ska den smärtan försvinna.

Hur många procent är du av ditt vanliga jag?

– Det är nog en bit kvar. Jag har inte börjat gå in i närkamper så det är svårt att säga men nu när vi tränar här i dag känns det ändå som vanligt med touchen och allting.

Den uppskjutna seriepremiären innebär en extra respit för Adolfsson.

– Jag hade väl gjort allt för att det hellre skulle spelas som det var tänkt, och att jag i så fall hade missat lite i början. Visst, nu finns det ingen stress och för min del är det bra att jag får några veckor extra. Men det är under tråkiga omständigheter.

Hur påverkar coronavirusutbrottet er?

– Speciellt när man var förkyld själv och satt hemma, då tittade man på nyheterna hela tiden och stressade upp sig. Man är inte rädd för att själv bli sjuk utan för att man ska smitta riskgrupperna och de äldre. Man blir nästan lite knäpp.

Träningarna blir en frizon.

– Det är en bra grej att kunna vara aktiv. Träningarna är ett ställe då man faktiskt kan tänka på något annat, lite roligare saker. Det är skönt att komma iväg och träna av den anledningen också.

Sandra Adolfsson utbildar sig till sjuksköterska. Två tentor och en termins praktik återstår.

– Det är skrämmande hur vården belastas nu, de har det väldigt tufft. Det har ju alltid varit brist på vårdpersonal och det är ännu värre nu. Jag hade tänkt jobba i sommar men hur blir det nu?

Till sist: Enligt Thomas Mårtensson är han lugnast av alla just nu – stämmer det?

– Jag tror att det är en försvarsmekanism han har. Annars skulle han nog bli helt galen, skrattar Sandra Adolfsson.