Annons

Munskydd i Sverige inte som i Hongkong

Publicerad 26 mars 2020 • Uppdaterad 13 december 2021
Sharon Wong.
Sharon Wong.

– Du kommer inte använda munskydd även om jag skickar det till dig, va? undrar läkarkusinen i Hongkong. Där bor de sju miljoner människor på en tiondel av Skånes yta och har i den stunden endast lite mer än hundra covid-19-fall. De har färre fall än Sverige, trots att de ligger alldeles intill det nya coronavirusets kärna utan att ha stängt alla gränser.

Under denna tid sitter jag också, till hans förskräckelse, fortfarande i en föreläsningssal med vanlig undervisning. Han förstår sig inte riktigt på vår kultur eller hur vi tänker. Varför används inte munskydd? Inte ens när vi är lätt förkylda och träffar människor?

Annons

– Jag riskerar att bli slagen då, svarar jag ironiskt och syftar på hur asiater över hela världen under den växande coronavirusrädslan har blivit utsatta för diskriminering och trakasserier i olika former. Med eller utan munskydd.

Viruset har varit så starkt förknippat med den stereotypiska nidbilden av en asiat med munskydd. De smutsiga kineserna har ju orsakat alla nya viruspandemier, och som någon så klokt frågade mig: Varför kan de inte bara äta djur som ska ätas och inte ger oss sjukdomar?

Han menade då gris (svininfluensan), kyckling (fågelinfluensan) och ko (galna ko-sjukan).

Själviskheten kommer bara att slå tillbaka mot oss.

Det blir dock svårare att försvara rasism mot asiater som ”rädsla för virus”, när nästan alla fall som börjar dyka upp kommer från varannan genomsnittlig svensk medelklassfamilj som åker på skidsemester i Alperna under sportlovet.

Kanske skulle jag ur det avseende tryggt kunna börja använda munskydd, men som välkänt kommer det snarare vara slöseri med resurser än till något skydd. Jag kan fortfarande få en droppe på tröjan, röra mig i ansiktet för att rätta till masken och bli smittad.

Munskydd har inte alls samma roll i vårt samhälle som i Hongkong.

Vi lever inte lika tätt och har inte heller upplevt en tidigare SARS-epidemi. De har en annan smittskyddskultur där de bär munskydd vid minsta lilla förkylningssymptom för att inte riskera att smitta andra i närheten. Att använda mask handlar således om att skydda andra och inte sig själv, vilket ändå i slutändan indirekt skyddar oss själva.

Det är när jag försöker förklara för en utomstående som jag påminns om hur individualistiska vi är. Mycket som jag hör runt mig är ur egna själviska perspektiv. ”Vi behöver inte vara rädda för ingen av oss är i riskgruppen”. Många vill fortsätta leva som vanligt för att de själva ”inte är rädda för att bli sjuka”.

Knappt två veckor senare ska all universitetsutbildning abrupt ske på distans när vi närmar oss tusen fall. Studentnationerna stänger sina verksamheter och alla event med stora folksamlingar ställs in.

Annons

Ganska plötsligt vänder allting och nu kan jag sitta inne på mitt rum dygnet runt. Jag märker hur jag beklagar att inte kunna göra vad jag vill, att det är tråkigt att tillställningar ställs in, att inte kunna resa, att mina studier försvåras.

Men på samma sätt som det inte hjälper att använda munskydd med avseendet att vilja skydda sig själv, känns det som att det behövs en förändring av den mentaliteten.

Liksom andra stora samhällskriser står vi inför det tillsammans och själviskheten kommer bara slå tillbaka mot oss. Kanske är det bästa sättet att hjälpa oss själva genom att hjälpa andra.

Sharon WongSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons