GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Bladvändare med djup och trovärdighet

Nora Wurtzel läser en debut som är svår att lägga ifrån sig.
Bok/recension • Publicerad 4 april 2020 • Uppdaterad 24 november 2021
Lydia Sandberg debuterar med tegelstenen Samlade verk.
Lydia Sandberg debuterar med tegelstenen Samlade verk.
Foto: Foto: Emelie Asplund

Lydia Sandgrens Samlade verk inleds med att Martin Berg, förläggare och tvåbarnsfar, ligger på golvet i sin lägenhet i Majorna. Runt omkring sig har han spritt ut anteckningar, utkast till romaner och andra påbörjade men inte avslutade skrivprojekt.

Författardrömmen rivstartas i tonåren när han som så många andra läser Ulf Lundells Jack. I gymnasiet lär han känna Gustav von Becker, som vill stryka adelsmarkören i sitt namn och leva som konstnär, och tillsammans blir de en framgångsduo. De båda vännerna drömmer om konstnärsliv på Djurgården medan de vet att kvällen kommer sluta med en fylla på häxblandning i Slottsskogen.

Allt är möjligt

Läsaren följer sedan den överambitiöse Martin och den alkoholromantiske och periodvis deprimerade Gustav. Livet löper via universitetsstudier, Parisvistelser, kollektivboenden och svartklubbar. Det är en bok som får läsaren att längta, till Göteborgsommarens ljumma nätter, till bohemiska resor till franska Rivieran och absurt nog till första dagen i gymnasiet. Genom hela romanen råder en mentalitet av att allt är möjligt och den smittar av sig.

Berättelsen är uppbyggd genom två olika tidsplan. Den ena från tidiga tonår under 70-talet där vi får lära känna Gustav och hon som ska bli Martins fru: Cecilia. Den andra tidslinjen utspelar sig i nutid där Martins dotter läser till psykolog och funderar över modern som abrupt lämnade familjen när barnen var små. Cecilias ansikte är ständigt närvarande på affischer och i tidningar eftersom det är genom porträtt av henne som Gustav slagit igenom som konstnär. Nu ska det snart hållas en stor utställning med hans konst och dotterns grubblerier sker i skuggan av Cecilias blick.

Skriver aldrig färdigt

Martins ambitioner och drömmar till trots har han en stor brist som författare – han skriver nämligen aldrig färdigt någonting. Av de tre tidigare så framgångstörstiga och sammansvetsade vännerna är det nu bara Martin kvar i Göteborg. Cecilia är spårlöst försvunnen och Gustav borde svara i telefon i sin ateljé i Stockholm men det råder total tystnad. Det är en roman om kärlek och vänskap, men också om hur gränserna där emellan inte alltid är så tydliga. Kvar är Martin som efter alla år av ensamhet fortfarande har på sig vigselringen.

Sandgren knyter ihop säcken tillräckligt för att läsaren ska bli nöjd utan att känna sig dumförklarad. Det blir tydligt hur Göteborgsskildringarna lyser med sin frånvaro i den samtida litteraturen. I Samlade verk skriver Sandgren fram en berättelse på Göteborgs gator, utan att falla i en spårvagnsromantisk skaldjurspsykos.

Svår att slita sig från

Bitvis blir bildspråket något uttjatat, som när kvinnors skönhet mäts i djupet av deras halsgropar och smalheten på deras handleder. Cecilia är en hyperintellektuell nymf som springer maraton och läser allt på originalspråk. Under romanens 680 sidor verkar ingen heller kunna äta en hel måltid utan att peta i maten och alla ligger sömnlösa nätterna igenom. Och rökningen. Finns det en mening om hur man ångestfyllt tänder en cigarett som inte redan har yttrats? Tillsammans skapar dock det bitvis klichéartade språket en klar bild av intellektuell dekadens.

Det finns något befriande i att en kvinnlig debutant får ge ut en tegelsten av den här kalibern. Riktigt långa romaner, om de håller kvaliteten rakt igenom, erbjuder ett världsbygge och ett djup som är svårt att slita sig från. Här har Sandgren lyckats och trots den till synes enkla intrigen är det en bok som är svår att lägga ifrån sig.

När sista sidan är läst är det framförallt en känsla som är slående: saknad. Om det beror på psykologiskt trovärdiga karaktärer eller känslan av att få vara en del av en krets med unga lovande 1980-talskonstnärer är svårt att avgöra. Det som är säkert är att det är en bladvändare och ett välkommet tillskott bland Göteborgsskildringarna.

Recension

BOK

Samlade verk

Författare: Lydia Sandgren

Förlag: Albert Bonniers

Nora Wurtzel
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.