Inte läge att dödförklara livekulturen
Inga konserter. Inga teaterföreställningar. Inga dansverk inför publik. Just nu är i princip allt inställt – och frågan är om det någonsin kommer att bli "som vanligt" igen, när vi återigen tillåts gå på konsert, bio eller teater.
Regissörer, dansare, festivalarrangörer och artister är eniga: Saker och ting kommer att bli som förr igen, när coronaepidemin har lagt sig och vi återigen är tillbaka i en mer bekant vardag.
– Människans minne är kort, som en guldfisks. Det var inte jättelänge sedan som människor inte tordes gå på teater på grund av rädsla för terrorattentat, men de kom tillbaka, säger teaterregissören Alexander Mørk-Eidem,
Människan är en social varelse, menar han. Social distansering är något som vi måste tvingas till, annars fungerar det inte.
– Det visar att det vi håller på med i vanliga fall på olika livefronter är livsviktigt för människor, det blir väldigt påtagligt när det inte längre finns. Jag tror att vi kommer tillbaka – stenhårt, säger regissören, som i dagarna skulle ha haft premiär på sin uppsättning av "Röde Orm" på Dramaten.
Folk vill gå på krogen
Han får medhåll av David Arkhult, festivalgeneral för festivalerna Brännbollsyran och Bayside, som även han ser optimistisk på framtiden.
– Jag tror att folk har ett väldigt sug i sig just nu, de hoppas liksom vi arrangörer att prognoserna stämmer och att saker kan komma i gång igen till sommaren. De vill gå på konsert, de vill gå på festival och de vill gå på krogen, säger han och fortsätter:
– Men några kanske får vänta på publiken – om man har en äldre målgrupp, då kanske publiken är rädd eller lite mer försiktig. Men vår målgrupp, som är mellan 18 år och 40 år är bara sugna.
Samtidigt hoppas han att alla sluter upp, oavsett ålder, att folk är villiga att stötta arrangörerna när saker och ting blir som vanligt igen.
Charlotte Engelkes, regissör, dansare och performanceartist, är ganska säkert på den saken.
– Vi kommer att strömma till teatrar och biografer och hylla den sortens rum. Och känna tacksamhet, säger hon.
"Inget slår mötet"
I karantäntider har livekulturen flyttat ut på nätet, där allt från popkonster till operaföreställningar nu strömmas live. Frågan är om livekulturen i framtiden kommer att vara något som vi i större utsträckning tar del av på distans?
– Strömningsgrejerna har varit jättekul och det kan säkert leva vidare som ett pr-verktyg. På så sätt kan det säkert få en skjuts. Men det går nog inte att tjäna pengar på det, det mesta vi sett nu har ju varit gratis, säger David Arkhult och fortsätter:
– Inget slår det verkliga mötet. Det vet alla som har varit på festival, det gäller själva musikupplevelsen men också allt runt omkring, du träffar nya människor, en ny förälskelse.
Charlotte Engelkes ser den digitala livekulturen som ett uttryck för vilken stark vilja det finnas att skapa och förmedla saker i ögonblicket, även om man fråntas de traditionella möjligheterna
– Jag tror att det ur krisen utvecklas nya konstformer, nya sätt att berätta historier, förmedla känslor och beröra. Men de kommer aldrig att ersätta de gamla, inte helt och hållet. Konstformer dör inte ut på det sättet, säger hon.
Alexander Mørk-Eidem å sin sida har svårt att se hur den digitala livekulturen skulle kunna bli ett fullgott substitut, dels vad gäller det konstnärliga, dels också det ekonomiska.
– Är det så kul att titta på en gruppchattuppsättning av något av Shakespeare i längden? Man måste hitta något som är visuellt intressant. Jag hoppas att vi kommer i gång innan jag måste börja ta mig an det digitala, säger han och fortsätter:
– I slutändan handlar det ju om pengar och överlevnad, inte bara om att människor är kreativa och vill ha utlopp för sin kreativitet.
Finns inga alternativ
Bröderna Ron och Russell Mael, som utgör den amerikanska popduon Sparks, kan inte tänka sig en framtid utan liveframträdanden.
– Jag vägrar! säger Russell Mael, som siktar stenhårt på att deras Stockholmsspelning i höst ska bli av.
– Nu ägnar sig folk åt att liveströmma hemifrån, och det är okej i stunden. Men i det långa loppet finns det inga alternativ till att stå på scen, säger Ron Mael.
Viktor Andersson/TT
Erika Josefsson/TT
Patrick Stanelius/TT
... hur man förbereder sig på en kris:
David Arkhult, festivalgeneral: Det är svårt att förbereda sig på en sådan här grej, då hade nog fler gjort det. Men kanske kan man säkra genom att sälja mer förköp, eller enbart. I min bransch är det många arrangörer som håller fast vid möjligheten att köpa biljett på plats, det kanske man får dra ner på. Dessutom måste man nog ha en plan B. Man måste tänka "om det inte går den helgen, då kanske det kan skjutas upp till en annan helg längre fram". Hellre det än att ställa in. Vi kunde flytta Brännbollsyran till en annan helg, i början av september. Vi var snabba med att kolla om det funkade för artisterna, och det gjorde det.
... livekultur efter krisen:
Charlotte Engelkes, regissör, dansare och performanceartist: Vi kommer att värdera levande framträdanden mer. Vi har på många sätt tagit den sortens upplevelser för givna. Vi har tagit mycket för givet, till exempel att en artist ska flyga över halva världen för att spela några timmar i vår stad, att teatrarna ska sätta upp pjäser, att det ska arrangeras festivaler och stora idrottsevenemang. Nu kommer vi att värdesätta gemenskapen och möjligheten att dela verkliga upplevelser mer, eftersom vi vet att det inte är en självklarhet.
... framtiden för digital livekultur:
Alexander Mørk-Eidem, regissör: Det beror kanske på hur länge det varar, men jag tror att de stora producenterna i Sverige kommer att utveckla sina play-funktioner, de har legat där ett tag, men nu får de fart, och folk som inte bor i Stockholm får möjlighet att se saker på Dramaten och Operan, det tror jag kommer att bli bestående. Kanske kommer man att göra saker enbart för nätet, fast där är jag mer osäker, men kanske någon tok börjar göra något och så blir det så populärt att andra hänger på.
... betydelsen av mötet med publiken:
Ron Mael, popmusiker: Det här gäller egentligen all musik, men i synnerhet popmusik existerar inte utan det levande samspelet med publiken. Det skulle vara tragiskt om det upphörde helt.
