Många hundägare skulle inte ha hund

Skaffa hund? Tänk efter. Inte en gång, utan minst två, tre eller kanske flera hundra gånger. Det är det alldeles för få som gör.

Tänker efter alltså. Att ha hund är jobbigt. Jättejobbigt. Så ska man börja tänka; att det är jobbigt. Nu börjar ofta tanken att skaffa hund med att man ser en urgullig valp på nätet. Den vill jag ha! Så söt och så charmig! Sedan växer den lilla gulliga valpen upp, blir stor, stöddig och kanske till och med utmanar dig om vem som ska vara herre på täppan.

Som sagt att ha hund är jobbigt. Den ska ut tre gånger om dagen. I ur och skur. I blåst regn, hagel, stormbyar, snökaos och drivis. Och du kan liksom inte sticka iväg på mysiga spa-helger eller på en charterresa så där hur som helst. Och jobbar du heltid måste du antingen ta med hunden till jobbet, lämna den på hunddagis eller ha någon som passar den. Den ska fostras så att den till exempel inte äter upp små barn, gör utfall mot joggare, cyklister eller andra hundar eller springer efter vilt. Dessutom ska den stimuleras efter sina behov.

Jag har mött alldeles för många hundägare som absolut inte skulle vara just hundägare. Och jag tycker förtvivlat synd om hundarna som hamnar i deras klor. Instängda kanske upp till åtta timmar, en snabb rastning på en liten yta, noll stimulans, noll fostran tillsammans med andra hundar, noll kurser med kunniga tränare …

Jag tycker så förtvivlat synd om hundarna.

Att ha hund innebär ett stort ansvar. Mellan tio och kanske femton år framåt i tiden ska du vara beredd på att göra en hel rad uppoffringar. Vareviga dag.

Nu har jag varit medvetet negativ. För det är faktiskt så man måste tänka om man nu går i skaffahundtankar. Att det innebär åratals av uppoffringar, hårt arbete och målmedvetenhet.

Men nu kommer det fina i kråksången. Är du beredd på uppoffringarna så får du en underbar trofast och lojal kompis. En som följer dig i ur och skur. Som tröstar dig när du är ledsen. Som gör dig glad när du är deppad. Som följer med dig ut på äventyr. Som gör dig omåttligt tillfredsställd när du lyckats genomföra den där övningen och den sitter klockrent. Ren och skär lycka!

Själv är jag uppvuxen med schäferhundar. Hundar som visste sin plats. Som fick vara hundar och som också stimulerades efter sina enskilda behov.

För ett par år sedan fick jag ta hand om omplaceringshunden Leffe. Fyra år och väldigt ouppfostrad. Gjorde utfall mot både människor och andra hundar. Var stressad och orolig. Idag är han lugn och tillgiven. Detta med hjälp av en erfaren hundinstruktör, tålamod och timmar av träning och stimulans. Han är min bästa vän. Han står troget vid min sida. Han är glädjen i mitt liv. Men sådant kommer inte gratis. Tänk på det du som ser en urgullig valp på nätet.

Nu har jag lyckats med konststycket att skriva en hel krönika utan att nämna C-ordet. Corona. Ett virus som har vänt upp och ner på oss i vår lilla bubbla. En händelse som jag hoppas ger oss en tankeställare på vad som kan hända i ett land beroende av import av livsmedel och med dålig katastrofberedskap.

Nu kommer Leffe och lägger en av sina stora tassar i mitt knä, tittar på mig med bedjande ögon och talar om att han är väldigt bajsnödig. Så av med morgonrocken, på med hundkläderna och ut i friska luften. Det är härligt att ha hund!

Maja Ögren Andersson är journalist och författare.