Lager för framtiden
Sverige saknar ett nationellt läkemedelslager. Den meningen är och bör vara mycket oroande. Vi borde aldrig ha hamnat i den här situationen, men eftersom vi är där är det ett mycket välkommet initiativ från regionerna Skåne, Stockholm, Västra Götaland och Östergötland att försöka bygga upp ett sådant för att möta hotet från den här och kommande pandemier. Avsikten är att hela landet ska kunna dra nytta av lagret mot betalning, vilket är en självklar solidaritetshandling. Tanken är att det så småningom dessutom ska utvecklas till ett nationellt lager. Att dessa fyra stora regioner tar initiativet är rimligt eftersom man i nuläget inte har tid att förhandla med 21 regioner, som är fullt upptagna med att ta hand om sina patienter. Att börja med ett mindre samarbete med tanken att kunna utöka det organiskt är en god ide som gör att övriga regioner kan ansluta sig i en takt som passar dem. Den här pandemin hittar många bra lösningar för att lätta på den vanliga svenska administrativa tröghetslagen.
Att det tidvis funnits en oro för att läkemedlen som inte ska räcka till visar hur allvarliga konsekvenserna av att inte ha ett läkemedelslager som man alltid kan falla tillbaka på kan bli. Det är inte värdigt för ett ekonomiskt välmående land som Sverige att riskera att få slut på livsnödvändiga läkemedel för intensivvård.
Anna Starbrink (L), hälso- och sjukvårdsregionråd i Stockholm säger att lagret går att fylla och underhålla bland annat eftersom Sverige har en bra inhemsk läkemedelsproduktion. Den innevarande krisen visar att det är verksamhet som måste gynnas och hållas kvar i landet, inte minst för att samarbetet mellan EU-länderna kring läkemedel varit för dåligt.
Starbrink säger att hon uppfattar det som att intresset för att skapa ett nationellt läkemedelslager för framtiden är mycket stort, vilket inte förvånar. Sverige kan av detta lära sig att avreglering inte bör innebära avsaknad av ansvar. Den då ansvarige ministern Göran Hägglund har med rätta varit självkritisk över detta.
