Lördagsgodis från bagarens baklucka

Jag minns när bagaren kom med sin blå folkvagnsbuss lördag förmiddag till bondbyn där mina morföräldrar och mina kusiner bodde. Han kom även på onsdagar, men på lördagar var han särskilt efterlängtad av oss barn. Orsaken fanns i brödbilens baklucka. Jag kan ännu känna doften av nybakt bröd och sockerbullar när bakluckan öppnades. Jag minns också den förväntan som sattes i gång i min femåriga kropp när jag lyftes upp och fick sitta på den lilla disken och dra ut lådan där alla godisskatter fanns.

Sedan var det bara att välja bland choklad i olika smaker. Ren mjölkchoklad, Plopp, Dajm och Japp. Det fanns även cigaretter i lakrits och choklad samt lakritspipor (på 70-talet hade man små eller inga betänkligheter mot sådant i godisform). I lådan fanns det också ganska svårtuggade rombformade väl tilltagna godisbitar i både syrlig och salt smak. För oss var det verkligen höjden av lycka när bagaren, som egentligen hette Anders, kom med sitt fryntliga leende och handlarväskan med alla pengar hängande på tvärs över axeln.

Förutom rädslan att nära och kära i riskgrupperna ska drabbas och gå bort, finns det faktiskt positiva saker som coronan dragit med sig, nu när vi alla måste tänka annorlunda och göra på andra sätt än vi brukar.

Överst på min lista av positiva saker i coronans spår är att den polarisering, som kännetecknar vår samtid, lättat och nästintill fått ge vika. Det gör det lättare att andas och tänka klart när vi slipper att ständigt lyssna till människor som på fullt allvar tror att det går att lösa svåra problem med enkla lösningar. Corona ger inga utrymmen för att ställa det ena mot det andra. Den slår blint mot oss alla. Mot mina, dina och alla andras nära och kära. Allt vi kan göra är att tvätta händerna noga (själv sjunger jag Blinka lilla stjärna i huvudet för att hålla ut 20 sekunder), hålla social distans och skydda sjuka och äldre.

Corona ger inga utrymmen för att ställa det ena mot det andra.

Allt behöver ju inte bli precis som vanligt när krisen är över. Förhoppningsvis har vi lärt oss att lugna ner takten lite. Stanna upp och verkligen förstå att allt underbart och vackert inte nödvändigtvis behöver finnas på andra sidan jorden. Runt knuten väntar just nu mattor av vitsippor, ljuva dofter av jord som väcks till liv och soluppgångar som tar andan ur den som tar sig tid att går ut och möta dem.

Och nej vi behöver inte resa i timmar för att vara med på ett jobbmöte som varar en timme. Åtminstone inte varje gång. På tidningen har vi avhandlat ledningsmöten och fackliga förhandlingar uppkopplade via mobiler. Funkar utmärkt. Nu när vi har rutiner och lärt oss tekniken kommer det säkert bli fler digitala möten i framtiden.

Mina minnen av bagarens besök hos mormor och morfar under barndomen väcks till liv när vi på tidningen får rapporter om att servicen på landsbygden återvänt i coronatid.

För en månad sedan började några rökebor att ta upp beställningar på tulpanbuketter och veteflätor från lokala blomsteraffärer och bagerier. Sedan kunde beställare i riskgrupperna komma hämta sina leveranser vid den gamla trumbutiken i byn. Verksamheten har växt och nu levereras det även restaurangmat och annat från Hässleholm. Även fiskbilen har hittat till trumbutiken med regelbundna besök.

Kan det vara så att en gammal företeelse är på väg tillbaka nu i coronatider? Hoppas fiskbilens besök fortsätter att komma till Röke även efter krisen. Någon godislåda lär dock inte finnas i bakluckan ...

Katarina Bexell är redaktionschef på Norra Skåne i Hässleholm.