Rektor Henning Süssner Rubin och ordförande Mikael Persson menar i sin replik 27/4 att de invändningar som riktas mot Kvarnby folkhögskolas verksamhet härrör från slarv på vår sida. Tyvärr lyckas inte Süssner, med bakgrund i kommunistpartiet i DDR, och Persson, politisk sekreterare för Vänsterpartiet, visa på mycket mer än hur öppet och obesvärat Kvarnby frångår alla idéer om balans i sin offentligt finansierade utbildning.

Folkbildning, anser företrädarna, är ett ord man kan dölja precis vad som helst bakom. Ägnar man sig åt sådan behöver man inte ens låtsas eftersträva opartiskhet. Utbildningen är frivillig att vara med i menar de — men knappast frivillig för medborgaren att betala för, konstaterar vi. Folkbildning eller inte, är vår kritik spikrak. Offentligt finansierad utbildning ska inte vara politiskt färgad, och att det är tillåtet i detta fall förändrar inte att det är djupt olämpligt.

Det är ingen slump att företrädarna tar upp att det finns många folkhögskolor med politiska perspektiv. De står nämligen allihop till vänster. Det ständiga missbruket av ”folkbildning” som fikonlöv för vänsterpolitisk verksamhet berördes därför redan i vår förra artikel. Den breda borgerligheten har alltid varit av åsikten som vi förfäktar — utbildning under statens flagg ska inte nyttjas i politiska syften. Det är oansvarigt, oseriöst och att lura skattebetalare.

Medborgarskolan är ett intressant exempel på vår poäng. Det stämmer att FMSF, som är partipolitiskt oberoende, var med och grundade denna med syftet att sprida bildning. Detta långt innan det fanns statliga bidragsfloder att vaska i. Att denna skola någonsin skulle förvandlas till politiskt propagandaorgan är oss fullständigt främmande. Den ska givetvis vara ett hem för många perspektiv och seriös bildning, tvärtemot Kvarnby.

Avslutningsvis verkar skolans företrädare ducka för frågan att de erbjuder en vänsterpartistisk sommarkurs, det vill säga ren partiverksamhet, under förevändning att det rör sig om offentligt utbildning. Det stämmer att Kvarnby är en ekonomisk förening, skapad på initiativ av Vänsterpartiet men nu driven av partiet tillsammans med syndikalister, kommunister, Ung vänster och många andra föreningar. Skolan följer med all säkerhet de regelverk som finns, men det döljer inte det faktum att man på skattebetalarens bekostnad satt upp en propagandainstitution.

Våra medlemmar läser med stor sannolikhet Ayn Rand eller bibeln i sommar. Detta på eget initiativ, utan skattemedel och statliga myndigheter. Fritt och frivilligt, som folkbildning ska vara.

Adam Danieli

Fria Moderata Studentförbundets viceordförande och Studentföreningen Ateneums ordförande har författat en indignerad debattartikel med rubriken ”Vänsterpropaganda” i Skånska dagbladet den 23 april. I den ondgör man sig över att Vänsterpartiet använder ”offentliga utbildningsanslag” i sin opinionsbildning.

Hade debattartikelförfattarna gjort sin läxa ordentligt så hade de för första upptäckt att Kvarnby folkhögskola inte är Vänsterpartiets skola. Kvarnby folkhögskola ägs av en förening med för närvarande 180 medlemmar, däribland mycket riktigt också Vänsterpartiet. Kvarnby folkhögskola är en oberoende aktör. I och med detta faller tyvärr debattartikelns ”punchline”, ty Vänsterpartiet i sig har nämligen inte gjort något dumt över huvud taget.

När det gäller den principiella frågan om någon folkhögskola över huvud taget ska kunna få kalla sig ”Vänsterns skola” eller låta folk ”på skoltid” få lära sig ”vinklade” saker om exempelvis politiska program, fackliga arbetsformer eller kanske politiska teorier, jo då är jobbet ännu mer bristfälligt.

Enligt staten ska folkbildningen vara ”fri och frivillig”. Och det krävs för det andra inte mycket grävarbete för att kunna hitta många världsåskådliga aktörer inom folkbildningen. Det finns kyrkliga, frikyrkliga, fackliga och andra religiösa eller politiska organisationer som är huvudmän för folkhögskolor eller medlemmar i landets tio studieförbund. Kittet som håller samman, stärker och utvecklar den svenska folkrörelsedemokratin går ut på att det faktiskt ska gå att läsa bibelkurser, diskutera Ayn Rand eller förkovra sig i olika former för facklig kamp hos någon aktör inom den breda folkbildningen.

Den samlade folkbildningens kursutbud är alltså väldigt brett tack vare det faktum att folkbildningen får vara profilerad. Och det innebär att folkhögskolor som Kvarnby, med sin anknytning till en bred vänsterrörelse, eller studieförbund som Medborgarskolan, med sin anknytning till bland annat Fria Moderata Studentförbundet, givetvis ska kunna ägna sig åt samarbeten med sina huvudmän och medlemsorganisationer. Ingen tvingas läsa kurser som man inte gillar, alla ska ändå kunna hitta sin nisch i folkbildningen.

Det uttalade syftet med statens stöd till folkbildningen är nämligen bland annat att bidra till att ”skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen”, detta bland så många olika människor och grupper som möjligt. Annars uttryckt: såväl vänsterpartister som medlemmar i Fria Moderata Studentförbundet ska kunna ha möjlighet att ”fritt och frivilligt” delta i studiecirklar, kulturarrangemang eller kurser som de finner intressanta - och som inte styrs av någons vinstintresse.

Henning Süssner Rubin, rektor, Kvarnby folkhögskola

Mikael Persson, ordförande, Kvarnby folkhögskolas ekonomiska förening

Söktrycket till årets sommarkurser och höstterminen slår alla rekord. I coronakrisens Sverige är det fler än någonsin som vill förkovra eller skola om sig. Utbudet av kurser är nästan obegränsat, och bland IT-kurser, vårdutbildningar och filosofiseminarium hittar man också vänsterpartism.

Partiets egna folkhögskola, Kvarnby folkhögskola i Malmö, sticker inte under stol med att man på det offentligas bekostnad förmedlar vänsterbudskapet i sin utbildning och att man drivs av partiets egna organisationer. Vi är vänsterns skola!, lyder sloganen, och på lektionstid erbjuds bland annat “politiska kurser” med vänsterbudskap. Det offentliga, i form av både kommun och stat, spenderar sammanlagt över 20 miljoner kronor av olika utbildningsanslag varje år på att driva denna Vänsterpartiets egna skola. Över sommaren kan man, försörjd av staten och på statens bekostnad, läsa gymnasiekursen Vänsterns sommarakademi, och få lära sig om partiet och dess frågor på skoltid. För utbildningens innehåll står Vänsterpartiet med studentförbund. Allt detta under förevändningen att det skulle röra sig om gymnasial utbildning. Det är absurt att skattemedel går till att finansiera uppenbart politiskt verksamhet – ja, ren propaganda – förklädd till utbildning.

Att arbetarrörelsen och övriga vänstern länge försökt beskriva sin kampanjverksamhet som utbildning är inget nytt. Det enorma bidragssystemet som de svenska studieförbunden lever på är i hög grad utformat för att kunna användas för politisk färgad verksamhet. Att skamlöst hävda att vänsteraktivism utgör seriös gymnasial utbildning är dock att ta det hela till en helt ny nivå. Få användningar av skattemedel är lika uppenbart olämpliga. Unga i Sverige ska erbjudas god utbildning, inte partipropaganda.

En grundbult i ett fritt och öppet samhälle är att offentlig utbildning, på såväl grundläggande som högre nivå, bejakar diskussion och inte är politiskt vinklad. Att låta olika röster komma till tals och att nås av flera perspektiv på olika frågor är det minsta man kan kräva. Utbildning vars mål är att vissa åsikter ska befästas för tankarna till betydligt mindre demokratiska länder, som Vänsterpartiet förhoppningsvis inte längre sympatiserar med. Politiska partier är inte lämpliga huvudmän för offentligt finansierade skolor, och att strypa all sådan finansiering till vinklad utbildning utgör ett grundläggande utbildningspolitiskt renhållningsarbete.

De politiska partierna får redan i dag stora offentliga anslag till sin verksamhet. Partistöd, offentligt finansierade tjänstemän och tillgång till olika utredningsorgan är några exempel. Tillsammans med medlemsavgifterna kan utbildningar av detta slag anordnas och finansieras. Att sprida sitt budskap, utbilda sina medlemmar och möjliggöra för diskussion om politiska förslag och idéer tillhör alla partiers dagliga verksamhet, och utgör just partiverksamhet. Inte offentlig sådan. Resultatet får sedan prövas på idéernas marknad – i medier och slutligen på valdagen – utan att staten givit någon företräde.

Att använda offentliga utbildningsanslag, pengar som avkrävs varje medborgare i just detta syfte, i sin opinionsbildning är inte bara fräckt, det är direkt ovärdigt ett riksdagsparti. Vänsterpartiet bör sluta blåsa skattebetalarna på 20 miljoner årligen genom sin folkhögskola, och för Malmös politiker är det hög tid att ställa upp grundläggande krav på den som tar emot utbildningspengar – politisk propaganda duger inte som offentlig utbildning.

Adam Danieli, Viceordförande, Fria Moderata Studentförbundet

Christopher Ogesjö, Ordförande, Studentföreningen Ateneum

Situationen ser inte ut att förbättras framöver. Statistik som nyligen presenterades av ansvarig myndighet, Post- och telestyrelsen, visar att takten i bredbandsutbyggnaden fortsätter att bromsa. Under förra året flaggade därför myndigheten för att det nationella bredbandsmålet, som lovar snabbt bredband till alla senast 2025, är i farozonen.

Vi som undertecknar den här debattartikeln representerar invånare, företagare och bredbandsaktörer. Våra medlemmar är beroende av att Skåne och resten av Sverige ges möjlighet till en snabb bredbandsuppkoppling. Detta har blivit extra tydligt under de senaste månaderna där rådande pandemi snabbt tvingat offentlig sektor, företag och allmänhet att ställa om sig till en ny vardag. Vi har dragit nya lärdomar och blivit bättre än någonsin på att nyttja digitaliseringens möjligheter. Men för många har lärdomen i stället handlat om hur påtagligt det digitala utanförskapet är för alla som saknar en tillräcklig bredbandsuppkoppling.

Frågan brådskar och vi upplever en oroväckande tystnad och brist på handlingskraft i bredbandsfrågan från regeringens sida. Vi har därför startat Bredbandsuppropet i syfte att skapa ökad förståelse för behovet att fiberutbyggnaden också når landsbygden och sluter det digitala gapet mellan stad och land. Att tro att landsbygdens behov av att nyttja digitaliseringens möjligheter skiljer sig åt från stadens är fel. Digitaliseringen kan istället hjälpa till att kompensera för långa avstånd och avlägsna marknader.

Den avstannade fiberutbyggnaden får också konsekvenser för framtidens mobilnät. En förutsättning för den 5G-utbyggnad, som just nu befinner sig i startgroparna, är just ett väl utbyggt fibernät – även på landsbygden. Med andra ord innebär avsaknaden av fiber att nästa generations mobillösningar, som väntas medföra en mängd möjligheter för framförallt näringslivet, inte blir tillgänglig för företag utanför tätorterna alternativt att de får avsevärt sämre prestanda.

Även civilsamhället påverkas negativt av avsaknaden av fiberbredband. I takt med att en bredbandsuppkoppling blir en nödvändighet både för att studera eller arbeta så riskerar områden som inte är anslutna att få allt svårare att behålla och locka till sig nya invånare. Om regeringen står fast vid sitt bredbandsmål krävs skyndsamma beslut. Därför efterfrågar vi:

• Ytterligare stödmedel

• Likvärdig uppkoppling på landsbygd som i tätort

• Rättvist regelverk vid utdelning av stödmedel

• Enklare tillståndsgivning

• Regelverk som möjliggör effektiv utbyggnad

Sverige har råd att säkerställa likvärdig tillgång till bredband. Efterfrågan och behovet finns. Nu vill vi se höjda röster och kraftfulla åtgärder.

Thomas S Nilsson, ledare, Byanätsforum

Magnus Engelbäck, regionchef, Företagarna Syd

Connie Asterman, ordförande, Hela Sverige ska leva Skåne

Anders Rolfsson, ledamot regionstyrelsen, LRF Skåne

Mikael Ek, vd, Svenska Stadsnätsföreningen

För att genomföra rätt åtgärder måste vi först förstå varför vi hamnat där vi hamnat och vart vi är på väg.

Beslutsfattarna i Sverige har länge givits intrycket att kärnkraft har hög tillgänglighet och stabilt och förutsägbart kommer att producera el länge till. I Energimyndighetens prognos från januari 2013 skriver man: ”I beräkningarna antas att kärnkraftverken har en teknisk livslängd på 60 år.”

Under 2015 fattade dock kärnkraftsägarna affärsmässiga beslut om att Ringhals 1 och 2 skulle stängas efter 45 år, medan två av reaktorerna i Oskarshamn (O2 och O1) stängdes efter 41 respektive 46 år. På bara 2-3 år minskade livslängden med 15 år jämfört med den ”tekniska livslängd” som Energimyndigheten antog.

Den kvarvarande kärnkraften går inte heller så bra. Svenskt Näringsliv skriver om elkrisen den 25 juni: ”Att det fossileldade kraftverket i Karlshamn nu har körts när vindkraftsproduktionen var låg, mitt i den 30-gradiga sommarvärmen, är ytterligare ett tecken på att något är allvarligt fel.” Men vad var det egentligen som hände denna dag? Jo, flera av kärnkraftsreaktorerna hade tekniska problem som tvingade fram minskad effekt:

•Forsmark 2: Oplanerat nödvändigt underhåll av en generator efter oförutsedda problem.

•Forsmark 3: Bränsleläckage som medförde att man stängde verket.

•Ringhals 4: Oplanerat underhåll, gick på knappt halv effekt på grund av problem med en av generatorerna och byte av en rotor.

•Ringhals 3: Skulle ha startat efter årlig avställning, men stod fortfarande stilla.

Kärnkraften är alltså inte så ”planerbar” som många hade räknat med. Enligt Svenska kraftnät berodde förlängda revisioner inte bara på låga elpriser utan också på Corona, vilket man knappast kan känna till i förväg.

De problem som uppstod under juni 2020 beror på:

a)Den allmänna planeringen för Sveriges kraftförsörjning har felaktigt byggt på att kärnkraftverk fungerar med en mycket hög tillgänglighet, oavsett vad som händer i omvärlden.

b)Elnäten i Sverige är under utbyggnad, men bedömningen av var och hur snabbt har baserats på att kärnkraften skulle gå bättre än vad den faktiskt gjort.

c)Ombyggnad/underhåll av elnät och annan utrustning kräver planering och utrustning måste kopplas bort. När man planerade underhållet under sommaren 2020 så utgick man från att kärnkraften skulle gå bättre än vad den faktiskt gjort.

Lösningen för att vi ska få ett väl fungerande kraftsystem är att man, till en början, inser att dagens kärnkraft inte varar för evigt. Vi bör konstruktivt diskutera hur vi snabbt ska komma ifrån ett beroende av att kärnkraften måste vara i drift för att systemet ska fungera. Det mesta tyder på att detta är på gång (framför allt genom nätutbyggnad), men det är oklart hur snart allt kommer på plats.

Svenskt Näringsliv vill ”trygga den elförsörjning vi redan har”, men det finns inget skäl att bevara gamla anläggningar om de inte klarar sig på marknadsmässiga villkor! Grunden för den europeiska elmarknaden är att det ska råda konkurrens och subventioner tillåts bara om det finns starka skäl.

Sommaren har visat att drift av kärnkraftverk inte bara har ekonomiska utmaningar utan också kan ha svårt att leverera el på ett planerbart och förutsägbart sätt. När det gäller förslaget om ”mål för leveranssäkerhet” så väcks nya frågor: Vad ska man anta om kärnkraftens tillgänglighet när man beräknar risken för elbrist? Den 25 juni skulle inte orsakat några problem med de standardantaganden man har om kärnkraftens tillgänglighet. Dessa antaganden visade sig dock vara fel.

Vi utgår från att Svenskt Näringsliv vill ha ett så kostnadseffektivt kraftsystem som möjligt, ett som bygger på klimatneutralitet och fri konkurrens. Därför bör planeringen utgå från faktisk tillgänglighet av existerande kraftverk, mer förnybar elproduktion och utbyggnad av elnätet. Vi är eniga med Svenskt Näringsliv om att vi måste planera för att ”vi får mindre och mindre kärnkraft i elsystemet”

Lars J Nilsson

Professor i Miljö- och energisystem, Lunds tekniska högskola.

Lennart Söder

Professor i Elkraftsystem, KTH

När allt inte är som vanligt är vi fler som drabbas av psykisk ohälsa, allt från mild oro till svår ångest. Att leva i coronatider sätter spår i oss. Redan innan coronapandemin var psykisk ohälsa ett stort och växande problem i Sverige och globalt och pandemin ökar belastningen på samhället ytterligare. Vi har under våren märkt att den psykiska ohälsan har ökat bland dem vi träffar i våra verksamheter. Personer som redan innan pandemin hade en sårbarhet riskerar att drabbas hårt och andra befinner sig nu plötsligt och oväntat i en svår situation. Erfarenhet från tidigare pandemier visar ökning i förekomst av posttraumatisk stress hos vårdpersonal och överlevare. Vi vet också att personer som har varit allvarligt sjuka eller sjuka under en lång tid kan behöva lång rehabilitering och stöd i sin återhämtning.

Fler kommer att behöva hjälp inom psykiatrin och få behandling för psykisk ohälsa. Hälso- och sjukvården behöver nu rusta för att möta ökad psykisk ohälsa med det kommer inte att vara tillräckligt. Lika viktigt som att resurserna finns för dem som behöver hjälp av psykiatrin är det förebyggande arbetet för att motverka och lindra psykisk ohälsa.

Ett exempel på hur detta kan göras hittar vi i Lindängen i Malmö där boende mobiliserat för att möta pandemins effekter. Sedan tidigare finns omfattande verksamhet, bland annat projektet Jämlik hälsa där Röda Korset och andra organisationer, myndigheter, företag och Malmö Universitet arbetar tillsammans med boende för att främja hälsa, motverka isolering och främja aktivitet och gemenskap. Under våren har man anpassat sig till Folkhälsomyndighetens rekommendationer och anordnat träffar utomhus. Deltagare har picknick där alla tar med sig sin egen mat och umgås utomhus med avstånd.

Deltagare har också hjälpt till vid de informationspunkter som Röda Korset har ordnat. Att engagera sig i en frivilliginsats och hjälpa andra kan få en själv att må bättre, något som i sig är viktigt för att förebygga psykisk ohälsa.

De allra största och ofta viktigaste insatserna mot psykisk ohälsa sker hemma, i vår närmiljö. För att undvika smittspridning har vi lärt oss enkla åtgärder som att tvätta händerna. Även när det gäller den psykiska hälsan finns det vissa enkla åtgärder som fungerar för att bygga upp ett grundläggande skydd. Detta är Röda Korsets checklista för en psykologisk ”handtvätt”:

o Se till att få tillräckligt med sömn – det är grundläggande för att vi ska må bra.

o Bibehåll rutiner eller skapa nya som fungerar i situationen. Det signalerar trygghet till kroppen och hjärnan.

o Fysisk aktivitet är bra och hjälper till att hantera stress. Även vardagliga aktiviteter som att städa och gå i trappor räknas.

o Var inte ensam med din oro, tala med andra om situationen. Alla har mått dåligt någon gång.

o Var tillsammans med andra som du känner dig trygg med även om du inte vill tala om din oro.

Fysisk distansering behöver inte betyda social distansering. Hitta nya sätt att umgås, exempelvis digitalt eller utomhus.

o Fortsätt att göra saker som du mår bra av. Försök komma ihåg vad som fungerat för dig tidigare. Det kan vara att lyssna på musik, gå på promenad eller att ringa en vän.

o Under perioder av osäkerhet kan det vara bra att koncentrera dig på det som du kan påverka. Sätt upp ett mål och jobba för att uppnå det.

Om motivation och ork inte räcker kan du behöva sänka kraven, välj ut ett par saker som du inte gör avsteg ifrån. Ibland kan det vara tryggt att konsultera någon som har erfarenhet av psykisk ohälsa. Du kan exempelvis kontakta en stödlinje, Jourhavande Kompis som Röda Korsets Ungdomsförbund driver för unga upp till 25 år och du kan kontakta din vårdcentral.

Röda Korset har en extrainsatt stödlinje på grund av pandemin och du kan också prata med Röda Korset lokalt där du bor.

Det finns många åtgärder ni kan göra tillsammans i din närmiljö för att främja psykisk hälsa. Vi är tillsammans i den här krisen och det är tillsammans med andra vi återhämtar oss som bäst.

Sara Hedrenius,

rådgivare psykisk hälsa, Svenska Röda Korset