Opinion

Ett nytt EU efter corona

Kvinna i glasögon och halvlångt brunt hår, iklädd mörk kavaj.
Foto: Owe Nilsson/TT
Opinion
Opinion Den 9 maj varje år firas Europadagen som i år fyller 70 år. Det är årsdagen av Schumandeklarationen som presenterades av Robert Schuman, dåvarande utrikesminister i Frankrike.

I hans tal presenterade han tankar som skulle göra ett nytt krig otänkbart och som blev grunden till att EU bildades. Dagen borde verkligen uppmärksammas mer än den gör, men i dessa dagar handlar nyheterna främst om coronakrisen.

Krigsslutet den 8 maj 1945 firades dagen innan Europadagen, men datumen har bara en indirekt koppling med varann. EU hade troligen inte bildats, åtminstone inte vid det tillfället, om inte det andra världskriget gett många politiska ledare en insikt om att ett positivt samarbete behövde skapas.

I ett numera sargat EU där Storbritannien har lämnat och där Polen och Ungern drar sig längre och längre ifrån EU:s liberala tankar är det kanske lätt att tappa modet om EU:s framtid. Men EU behövs mer än någonsin och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har ett viktigare jobb att göra än kanske någon av sina företrädare.

Angela Merkel har som tur är inte lämnat som förbundskansler än och vi kan hoppas att coronakrisen och den tillhörande EU-krisen får henne att stanna ytterligare en period. Hon har annars aviserat sin avgång 2021. Det är särskilt viktigt med kontinuitet nu när Storbritannien lämnat gemenskapen. Frankrikes Emmanuel Macron är en annan stark politisk ledare som behövs för att utveckla EU i en positiv riktning.

En del hävdar att coronaviruset förstört EU-gemenskapen eftersom alla länder agerade ensamma när pandemin kom till Europa. Men det är kanske inte konstigt att man blev tagen på sängen av pandemin; dessa inträffar som tur är nästan aldrig och coronapandemin saknar motstycke. En första reaktion att skydda det egna landet är kanske därför inte så konstig. Det behöver inte betyda att EU-samarbetet är kört i botten. Snarare är det troligen så att post corona kan bli en pånyttfödelse för samarbetet, men det kräver att ”rätt” ledare fattar rodret på skutan.

Sverige och Stefan Löfven är knappast det ledarskap som går i främsta ledet, men Sverige kan med en positiv attityd vara en god medspelare i utvecklingen av EU efter coronakrisen. Krisen får inte utmynna i att varje land blir protektionistiskt, det skulle undergräva förutsättningarna för ett återupprättat EU efter Brexit.

Svenska Europarörelsen är ett nätverk som vill främja Europafrågor i det svenska samhället. De utser varje år Årets Europé, ”en person som har verkat för att överbrygga gränser och avstånd mellan Europas folk”. I år är det före detta EU-kommissionären Cecilia Malmström som fått utmärkelsen och det är väl få andra som kan leva upp till nätverkets krav. Som kommissionär hade hon två portföljer, först inrikesfrågor med bland annat migration och därefter handelsfrågor.

Cecilia Malmström skriver tillsammans med Olle Schmidt en debattartikel i Sydsvenskan där de önskar att Sverige ska ta kliv framåt i Europasamarbetet. De ser att Sverige länge varit tvehågset till EU-samarbetet och verkar inte tycka att det blivit särskilt mycket bättre. När ”kompisen” Storbritannien nu har lämnat måste Sverige hitta nya samarbetsländer inom EU, inte minst för att uppnå så stort inflytande som möjligt. Då kan man heller inte signalera att lägre kostnader är det viktigaste att uppnå.

Centerpartiet hade länge (har kanske fortfarande?) en slogan kring EU: Smalare men vassare. Det är en rimlig ansats, även om det är svårt att i nuläget få andra länder med sig. Det viktigaste nu är att få tillbaka ett bra EU-samarbete efter coronakrisen. Det är nödvändigt för att bygga upp ett starkt Europa igen och kanske för att förhindra att högerpopulismen breder ut sig. Coronakrisen har gjort att de sittande ledarna fått ett större förtroende i allmänhetens ögon, åtminstone om de inte gjort bort sig helt. När den politiska debatten återgår till att bli mer ”normal” finns ett momentum för att hålla kvar förtroendet för de ledare som ser EU-samarbetet som en förutsättning för en återupprättad ekonomi.

Opinion

Finns det hopp för Belarus?

Sviatlana Tsikhanouskaya, candidate for the presidential elections, speaks at a news conference after the Belarusian presidential election in Minsk, Belarus, Monday, Aug. 10, 2020.The country's central election commission said that with all ballots counted, Lukashenko, who has led Belarus for 26 years, took 80.23% of the vote and his main opposition challenger, Sviatlana Tsikhanouskaya, had only 9.9%. "We don't recognize these results," Tsikhanouskaya, a former English teacher and political novice, told reporters Monday. (AP Photo/Sergei Grits) XAZ119
Foto: Sergei Grits
Opinion
Opinion

Presidentvalet i Belarus slutade som väntat, och ändå inte. Presidenten sen 26 år, Aleksandr Lukasjenko, fick 80 procent av rösterna i ett som vanligt riggat val. Sedan Lukasjenko fängslat ett par av sina motståndare och en tredje flytt utomlands trodde presidenten att valet skulle bli en enkel historia. Men han underskattade Svetlana Tichanovskaja, hustru till en av de fängslade, när hon tog upp kampen. Hon fick, enligt de officiella siffrorna, närmare tio procent av rösterna, vilket är tämligen mycket för att vara i ett valfuskande land. Eftersom valfusket är omfattande är det svårt att veta hur stor procent Tichanovskaja egentligen fick, men det har varit omfattande demonstrationer både på valdagen och tidigare. 3000 demonstranter greps av polis under valdagen och oppositionen kritiserar övervåldet.

Tichanovskaja ser ändå sig själv som valets vinnare och och avfärdar valresultatet. I ett land som styrs av en envåldshärskare som Lukasjenko är det modigt att utmana så som Tichanovskaja gjort. Två andra kvinnor som också tagit vid när när deras män fängslats har samarbetat med Tichanovskaja. En despot som Lukasjenko underskattade kvinnorna, men det är risk att han nu fått upp ögonen för dem som en fara mot hans maktinnehav. Därför krävs omvärldens ögon och krav på diktatorn och stöd till oppositionen. Kanske är det kvinnornas kamp som kommer att lyckas framöver - det är hög tid att fälla diktatorn.

Opinion

Halloumidiplomati

En kvinna på Cypern står vid ett kar med halloumismet.
Halloumitillverkning.
Foto: Petros Karadjias
Opinion
Opinion Cypern testar en går-det-så-går-det och vägrar skriva under EU:s handelsavtal med Kanada. De vill att cypriotisk ost ska bli en faktor i relationerna.

Kan ost fälla det handelsavtal med Kanada som provisoriskt trädde i kraft 2017och nu ska ratificeras i nationella parlament. Förmodligen inte, men Cyperns nej till avtalet blir en käpp i hjulet och kommer att kräva förhandlingar med EU.

Det handlar om Cypens viktigaste exportvara, den salta grillosten halloumi. Som ett litet land skulle ett bortfall av osten som framgångsrik exportvara slå hårt mot ekonomin. Cypern har länge verkat för att för att halloumi ska varumärkesskyddas på samma sätt som till exempel Parmaskinka.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Norra Skåne Premium
  • NorraSkåne.se - Alla artiklar på NorraSkåne.se
  • Norra Skåne-kortet - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Öka trycket på Kina att frige Gui Minhai

Opinion
Opinion

I snart fem år har författaren och förläggaren Gui Minhai suttit inspärrad i Kina. Han kom till Sverige för att studera 1988 och är sedan länge svensk medborgare. Men Kina vägrar nu att låta Sverige företräda honom diplomatiskt.

Hösten 2015 kidnappades han i semesterlägenheten i Thailand och fördes på omvägar till Kina. Han har dömts till 20 års fängelse, i praktiken för sin förlagsverksamhet och sitt författande.

Sverige har krävt hans frigivande, och fängslandet har även fått internationell uppmärksamhet. Men Sverige måste, helst samordnat med hela EU, öka pressen på Kina att frige Gui Minhai.

Hans dotter Angela Gui har ägnat mycket kraft åt att väcka opinion för sin far. Före sommaren lät hon ge ut en bok med dikter av Gui Minhai, skrivna under de första åren i fångenskap, memorerade och nedtecknade under en tillfällig kommunarrest då han kunde träffa sin dotter och svenska diplomater.

Hans svenska identitet märks tydligt i några dikter, som Älgen som avslutas så här: ”Även om jag förnedras i den blöta sumpmarken/ Längtar jag efter att få springa i de svenska skogarna.” Han skriver om Lucia och om solen i Delsjö.

En av dikterna heter Ett oväntat möte med Oden. Där antyder han den tortyr han fått utstå: ”Jag längtar efter att få dö insvept i en filt av runor/ Även om jag ger upp andan och dör i ett asiatisk träsk.”

Han ska inte dö i Asien utan friges och få komma hem till Sverige!

Yngve Sunesson

Opinion

Det finns fördelar med en obligatorisk förskola

Opinion
Opinion

Omstartskommissionen, tillsatt av Stockholms handelskammare, kommer nu med sina förslag från olika enskilda ledamöter, experter på olika områden. Utbildningsexpert i kommissionen är nationalekonomen Susanne Ackum, tidigare bl a generaldirektör, statssekreterare åt Anders Borg och riksrevisor.

Några av förslagen är ganska okontroversiella, som förstärkt studie- och yrkesorientering och att lyfta fram gymnasieskolans yrkesinriktade utbildningar. Deras status förstördes av Jan Björklund när han tog bort de studieförberedande ämnena. Det ledde till att många avstod från dessa program. Även ungdomar med ett yrkesmål vill ha kvar möjligheten att studera vidare senare i livet. Även om det delvis rättats till har grundskoleeleverna inte kommit tillbaka i tillräcklig omfattning till yrkeslinjerna. Det behöver ändras.

Mer kontroversiellt är förslaget att göra förskolan obligatorisk från fyra år. Det har föreslagits för nyanlända, för att snabbare ge barnen kunskaper i svenska språket. Det kan finnas fördelar med att den i dag allmänna förskolan, som innebär att alla har rätt att gå i förskola, ska bli obligatorisk, för att även de barn som behöver förskolan bäst - av språkskäl eller för att de riskerar isolering i hemmet - också ska få den möjligheten. Studier visar att det ger fördelar i skolan att ha gått förskola.

Så varför inte ta fast på Susanne Ackums förslag och åtminstone utreda frågan

Opinion

Partitaktiken fick ta över

Flyktingsituationen 2015 skrämmer än. Foto: TT
Opinion
Opinion Ledare. Partitaktiken har gjort det omöjligt att utforma en ny migrationslagstiftning med bred enighet. Nu hotas istället kaos efter varje val.

Migrationskommittén ledde inte till den breda överenskommelse som statsminister Stefan Löfven hoppades på. Istället slutar kommitténs arbete i närmast total oenighet. Hur en regering, som internt också är helt oenig ska kunna enas om en proposition är svårt att förstå.

För MP är det ett partitaktiskt problem. Ska MP stå för sina värderingar och lämna regeringen med de oöverblickbara konsekvenser det skulle få för såväl partiet som möjligheterna att bilda en ny regering? Eller ska MP svälja förtreten och tårarna som när den nu gällande tillfälliga lagen beslutades 2015 och då såväl M och SD krävdes som stöd för att få den igenom riksdagen? Att Löfven då förlitade sig på Jimmie Åkessons stöd har han kommit för lätt undan på grund av Åsa Romsons tårar.

Sakligt har S och M alltid stått varandra nära i migrationspolitiken, tills SD kom in i riksdagen och Fredrik Reinfeldt valde att göra upp med MP om en fortsatt liberal flyktingpolitik för att undvika att ge SD chansen att avgöra inriktningen på flyktingpolitiken.

Men nu agerar Ulf Kristersson enbart partitaktiskt för att inte förlora fler röster till SD. Därför har M vägrat kompromissa med S, vilket efter KD:s helomvändning till att tävla med SD om hårdaste villkoren för invandring, skulle gett en majoritet för en hård, ny migrationslag.

Även om den skulle blivit alltför restriktiv för att kallas humanitär skulle det varit att föredra framför den osäkerhet inför varje val som nu blir resultatet.

En humanitär flyktinglagstiftning kan ha tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, om det finns tydliga undantag och rätten att söka asyl garanteras. Men det behövs en möjlighet att ge uppehålls tillstånd för särskilda eller synnerligen ömmande omständigheter, till exempel för barn som bott här hela sitt liv. Det måste också bli lättare att få återförenas med sin familj.

Med de grunderna borde det gått att sy ihop en mycket bred överenskommelse - om alla lagt partitaktiken åt sidan. Nu blev det tvärtom.

Yngve Sunesson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinofeber

Fortsatt hårt tryck på Spelinspektionen – 95 spelbolag beviljats licens

Casinofeber Nio månader efter nya spellagen och intresset är fortsatt skyhögt. 95 spelbolag har beviljats svenskt spellicens och tillsammans driver de närmare 200 spelsidor. Casinofeber hjälper dig att hitta aktören som passar dig allra bäst.

Få har missat den tillväxt som har skett på spelmarknaden sedan den nya spellagen infördes vid årsskiftet. Regeringens beslut om att släppa på sitt monopol i utbyte mot en spelskatt och krav på spellicens, förvånade nog många, men har alla redan visat sig vara ett smart och strategiskt drag.

Även om det låter motsägelsefullt har nämligen den svenska regeringen lyckats återta kontrollen över en svårkontrollerad marknad. Dessutom klirrar det fint i statskassan – en miljardjackpot för staten, som Svenska Dagbladet uttryckte det.

Att skaffa en spellicens är både kostsamt och kommer med en hel del skyldigheter. Bland annat måste spelbolagen värna om sina användares spelvanor och hantera alla personuppgifter med största varsamhet. Med spelskatten gör också staten miljarder i vinst.

Närmare 200 spelsidor på den svenska marknaden

Skeptiska röster trodde att regleringen skulle skrämma bort spelbolagen, men nu rapporterar Spelinspektionen att hela 95 spelbolag har beviljats spellicens sedan årsskiftet. De flesta av dessa driver dessutom mer än en spelsida. Totalt rör det sig om närmare 200 olika casinosidor att välja och vraka mellan.

Även om det är härligt med valfrihet, innebär också det enorma utbudet att det kan vara svårt att orientera sig och hitta den aktör som passar en allra bäst. Både när det kommer till erbjudanden och gränssnitt. För en stor del av spelnöjet ligger i att bruka en tjänst som känns rätt.

Casinofeber guidar dig

Hos jämförelsesidan Casinofeber.se hittar du den bästa listan över casinon på nätet. För att sammanställa listan har Casinofeber tagit hänsyn till variabler som: välkomstbonusar, spelutbud, användarnöjdhet och fördelaktiga tekniska lösningar.

I den sista kategorin hittar vi en rad funktioner som förbättrar användarupplevelsen. Exempelvis möjligheten att kunna legitimera sig direkt med hjälp av BankID istället för att behöva dela med sig av känsliga personuppgifter, och smidiga betallösningar som PayPal och Swish.

Förutom att det går snabbare att göra insättningar och uttag med den här typen av tredjepartstjänster, än vad en vanlig banktransaktion gör, så behöver man inte heller dela med sig av sina kontouppgifter. Något som fler och fler uppskattar.

Casinofeber ser också till att hela tiden hålla sina up to date, så att besökaren alltid kan känna sig trygg med att rekommendationerna är aktuella.

Spelintresset ser inte ut att minska och fler spelbolag kommer att dyka upp inom kort. Casinofeber hjälper dig att hålla dig uppdaterat och noterar dig så fort någon ny spännande aktör gör entré på den svenska spelmarknaden.

Opinion

”Billigaste matkassen” blir dyr

Lantbrukarna vet hur maten kan produceras hållbarare.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Opinion
Opinion

Maten blir allt billigare och matsvinnet ökar. Det är ett hot mot svenska bönders möjlighet att införa miljö- och klimatförbättrande åtgärder.

”Sveriges billigaste matkasse” reklamförs av matbutiker och mathandlare online. En otidsenlig affärsidé. Matens låga pris är idag ett hållbarhetsproblem eftersom många lantbrukare inte har tillräcklig lönsamhet för att vidta önskade miljöåtgärder. Det är dags att införa ”Sveriges hållbaraste matkasse”.

Bra mat måste få kosta. Jordbruksverkets och LRF:s undersökning bland ett stort antal lantbruksföretag visade att ju större gård, desto fler genomförda hållbarhetsåtgärder. Inte för att gården är stor utan för att stora gårdar oftast är mer lönsamma. Det visar att lantbrukare använder ökad lönsamhet till att investera i hållbarhet.

En liten prishöjning för brödlimpan eller spaghettipaketet som kommer lantbrukaren till gagn skulle alltså gagna allas vår miljö. Då skulle lantbrukarna få råd med fossilfri mineralgödsel, ökat antal lärkrutor i vetefälten eller åtgärder för att lösa risken för övergödning av sjöar och hav. Exemplen är otaliga och behöver inte påverka kassakvittot nämnvärt. Men då är det viktigt att prispåslaget verkligen går dit det bäst behövs – till bonden.

Lantbruket har en påtagligt sämre lönsamhet än andra branscher, särskilt bland små och medelstora gårdar. Detta bekräftas av Havs- och vattenmyndighetens undersökning av företags betalningsförmåga för åtgärder för renare vatten. Undersökningen beskriver därtill att lönsamheten är god i andra delar av matproduktionens värdekedja. Det innebär att bonden, som har störst möjlighet att påverka hur hållbar matproduktionen verkligen blir, är minst lönsam. Att utredare konstaterar ett ”genomförandeunderskott av miljöåtgärder” på gårdarna är därför inte konstigt. Fördelningen av det som matkonsumenten betalar behöver förändras eller så behövs en prisjustering.

Ett litet påslag på matkvittot skulle öka möjligheten för bonden att använda:

o den modernaste tekniken för precisionsgödsling

o biobränslebaserade pannor för torkning av spannmål

o fossilfria biodrivmedel för traktorer och arbetsfordon

o bevattningsdammar och göra odlingarna mer robusta mot torka

Sedan 1970-talet har matkostnaden gått från 25 procent av hushållens disponibla inkomst till dagens 12 procent. Maten är nu så billig att svensken i snitt slänger var femte matkasse. Om vi ändrar beteende för att halvera matsvinnet till 2030 så klarar vi att betala för en verkligt hållbar matproduktion utan att det märks i hushållskassan.

Prispressade livsmedel påverkar miljön negativt och om inte fler börjar engagera sig för hur livsmedel produceras kommer ”Sveriges billigaste matkasse” att bli dyrköpt i längden.

Palle Borgström

förbundsordförande, LRF

Per Lindahl

styrelseordförande, Lantmännen

Opinion

För övrigt

Opinion
Opinion

Norge förbjuder alkoholservering på restauranger och barer efter midnatt. Oslo införde så tidigt som i mars begränsningar av alkoholförsäljning redan från 20.30. Också i Sverige är det på sena kvällar runt ställen som serverar alkohol som det är störst problem att hålla avstånd. Varför har inte Folkhälsomyndigheten redan infört alkoholförbund sena kvällar också här?

Opinion

Ett ansvarslöst Libanon

Opinion
Opinion Explosionen kan ha orsakats av en bomb eller raket, säger Libanons president. Samtidigt använder han tårgas mot den egna befolkningen, som redan känner djup misstro mot regimen.

Libanons president Michel Aoun har inga bevis för att något annat än en stor och svår olycka har skett i Libanons hamn. En olycka orsakad av svår, kanske kriminell, oaktsamhet men likväl en olycka. Ändå spekulerar han i att skulle kunna vara en ”bomb, eller en raket”. Beslutet att spekulera fritt är obegripligt. Vad presidenten i princip säger är att landet inte vet om någon försöker starta krig med dem, eller om de hypotetiskt utsatts för ett terrordåd. Varken spekulationen i sig eller det indirekta medgivandet av att regeringen inte har kontroll över situation, eller tydligen någon fungerande underrättelsetjänst, är till presidentens fördel.

Regeringen har redan använt tårgas mot befolkningen, under protester mot regimen. protester som är helt rimliga med tanke på att oaktsamhet har orsakat en nästan ofattbar död och förstörelse.

Samtidigt som man slänger tårgas på den egna befolkningen förväntar man sig internationell nödhjälp -- trots att Beirutbor larmar om att regeringen inte har synts med någon som helst nödhjälp i stadsmiljön. Det är civilbefolkningen som röjer i rasmassorna.

Givetvis ska man skicka nödhjälp till Beirut oavsett. Men man bör i det sammanhanget ta sig rätten att ifrågasätta den libanesiska regeringens agerande. Uppstår en konflikt i eller runt Libanon kan Europa förvänta sig flyktingar från området. Att riskera att elda på en kris med konspirationsteorier eller att luta sig tillbaka i väntan på internationella hjälpinsatser är överraskande farligt och provocerande till och med för en korrupt, dysfunktionell regering som den i Libanon. Svensk-libanesers djupa misstänksamhet mot regeringens kapacitet och vilja att hjälpa Beirut är befogad.

NÄSTA ARTIKEL