Sista dagen i strikt karantän för fransmännen

Fyra dagar innan Frankrike införde sitt utegångsförbud den 17 mars gick den 32-årige parisaren Jean-Christophe Nabères på fest.

Ryktena om att hela landet snart skulle stänga ned hade redan börjat gå. Men festen var planerad sedan länge och det fanns inte en tanke på att ställa in. Bara några dagar efter festen började han och flera av de andra festdeltagarna få symptom på covid-19.

– Jag fick hosta, och väldigt, väldigt hög feber, runt 40 grader. Efter en vecka hade febern gått ned, men så vaknade jag en morgon och märkte att kaffet inte smakade någonting. Jag hade tappat både smak- och luktsinnet. Det var sjukt obehagligt, berättar han för TT:s utsända i Paris.

Sedan dess har Jean-Christophe Nabères tagit karantänen, som inneburit att endast matvaruaffärer, apotek, tobaksbutiker, bank- och postkontor hållits öppna, på fullaste allvar. Fransmännen har bara haft tillåtelse att röra sig utomhus för att ta sig till ”samhällskritiska” arbeten, handla, eller för att motionera högst en timme om dagen – och har då behövt kunna uppvisa skriftliga intyg för sina ärenden.

– De första två veckorna gick jag inte ut alls, inte ens till soptunnan. Jag var så rädd för att smitta andra, säger Jean-Christophe Nabères.

Han och hans flickvän vande sig ganska snabbt vid ett liv instängda på 60 kvadratmeter med balkong.

– Jag jobbar mycket hemifrån ändå, men jag har haft massor med projekt för mig under den här tiden. Har hållit på med yoga och så. Nästan så att jag inte hunnit med allt jag hade velat, skrattar han och nickar mot pianot han inte hunnit damma av.

Han tycker att den svenska, mindre frihetsberövande, strategin verkar riskabel.

– Frihet under ansvar är väl bra, men då gäller det att alla tar sitt ansvar. Gör svenskarna det? Personligen tycker jag att det är riskabelt med tanke på hur lite vi vet om viruset – både vad gäller inkubationstiden och immuniteten.

HR-konsulten Floriane Barjault, 29, har med sig ett formulär när hon är ute och joggar kring Eiffeltornet. Under karantänperioden har hon utnyttjat motionsintyget två gånger i veckan. Hon beundrar den svenska strategin, men säger att den aldrig skulle ha fungerat i Frankrike.

– En sådan lösning passar det nordiska tankesättet. Det skulle aldrig ha funkat i Frankrike för folk respekterar inte lagar och regler på samma sätt här, konstaterar hon och pekar på det enorma festandet som ägde rum i Paris för ”en sista kväll i frihet” natten till det att utegångsförbudet trädde i kraft.

– Regeringen hade varnat folk för att reglerna skulle kunna skärpas om de inte skötte sig, men de struntade i det i alla fall. Det är därför vi måste ha en sådan här karantän här, säger hon.

I slutet av april, bara dagar efter det att Frankrike nått toppen av antalet covid-19 döda, fick polisen gå in och skingra en grupp på tiotals parisare som hade stannat upp och börjat dansa till musik som spelades ut över ett torg från en balkong i Montmartre. Regeringen var rasande.

"Charles", som inte vill uppge sitt riktiga namn av risk för att få böter, hör till de parisare som brutit mot de strikta restriktionerna. I hans fall har det handlat om kärleken snarare än karantäntrötthet. I slutet av november blev han tillsammans med sin flickvän, och ingen av dem ville forcera den nya relationen genom att sätta sig i gemensam karantän efter bara fyra månader tillsammans.

– Jag hade precis flyttat in i en lägenhet på 30 kvadratmeter när karantänen trädde i kraft, så det var inte direkt optimalt, säger han.

– Min flickvän hade dessutom läst en artikel om nya par som suttit i karantän tillsammans i England och hälften av relationerna slutade i katastrof. Så vi bestämde oss för att undvika det.

Men det var aldrig tal om att sluta ses. I stället lyckades Charles ordna med giltiga intyg för två adresser – sin egen och sin flickväns – och har sedan dess korsat Seinefloden nästan dagligen.

– Jag har ett intyg i var ficka, så när jag kommit halvvägs byter jag bara vilken ficka jag plockar upp intyg ifrån, berättar han.

Han understryker att han inte ser sig själv som någon karantänrebell.

– Vi träffar bara varandra så vi utsätter ingen annan för onödiga risker.

Precis i början av karantänperioden råkade han dock göra misstaget att förflytta sig utan intyg. Han åkte fast nästan omedelbart och fick 130 euro i böter.

– Men det var det värt, säger han och ler.

Louise Nordström/TT