Han vigde 44 år åt Norra Skåne

Fd typografen och Norra Skåne-medarbetaren Sven-Erik Graneskog, Lidköping, har avlidit. Han blev 88 år. Han var tidigare bosatt i Markaryd, Hässleholm och Tyringe.

Sven-Erik Graneskog föddes i Markaryd. Han var 17 år när han 1949 anställdes på Norra Skåne som typograflärling för att bli handsättare. Då arbetade typograferna i bly.

1968 gick Norra Skåne över till offset-tekniken. Unge Sven-Erik visade tidigt intresse för nyheterna i sitt yrke och fick med den nya produktionsmetoden en viktig funktion i kraft av sitt all round-kunnande. Således kom han i kontakt med arbetsuppgifter som fotosättning, montering, framkallning av texter och annonser.

Hans långa arbetstid på Norra Skåne, nära 45 år eller fram till dess att han pensionerades 1996, omslöt alla epoker från bly till digitalisering. Under sina sista tjänsteår arbetade han på tidningens annonsavdelning.

På alla de orter Sven-Erik Graneskog var bosatt och verksam skaffade han sig många vänner. Han var en sann naturvän som visade varm omsorg åt djuren.

Stor tid ägnade han åt läsning, sin boksamling och att vårda det litterära arvet efter sin far, författaren och journalisten, Carl Graneskog, som var en nära vän till Vilhelm Moberg. Det föll på sonens lott att samla dokument i form av brev, tidningar och böcker som fadern lämnat efter sig.

Åtskilligt av detta var av stort intresse för den litterära forskningen. Därför skänkte Sven-Erik brev mellan fadern och den unge Ville i Momåla till Utvandrarmuseet i Växjö och dess Moberg-arkiv.

Sven-Erik Graneskog sörjs av hustrun Elisabeth, sönerna Anders, Hässleholm, och Bengt, Hörby med familjer, barnbarn, barnbarnsbarn samt av systern Gunnel.

Många kolleger passerade genom Norra Skåne under mina 36 år på tidningen. När jag träffade vänner som försvunnit till andra arbetsplatser fanns en person alltid med i samtalet:

– Mest minns jag Graneskog.

Ja, vem minns inte honom? Vem minns inte hans glada humör, hans kunnande och hans vilja att alltid erbjuda hjälp?

Han var en sann Norra Skåne-vän ända in i det sista. Vem åkte 30 mil fram och tillbaka för att närvara vid tidningens årliga luciakaffe om inte han?

Ur sina många minnen hämtade han ett möte från 1940 med tidningens grundare, Per Axel Persson, Värpatorparen kallad.

Sven-Erik var nio år när han fick följa med sin far till ett konditori där tidningsmannen bjöd far och son på kaffe, läsk och kakor. Lille Sven-Erik tyckte att den främmande farbrorn var ”så gammal och trött”. Vad de båda männen pratade om mindes han inte.

– Då skulle tidningen säljas. Jag inser nu efteråt att den gamle tidningschefen var utarbetad och orolig för vad som skulle hända med hans livsverk, tillade Sven-Erik som var noga påläst i Norra Skånes historia.

Vi glömmer inte den pigga glimten i Sven-Eriks ögon. Men bakom humorns rika gåva såg vi tillvarons viktiga och eviga frågor, som han formulerade mot en botten av varm klangfärg.

Sven-Erik gav så många år till Norra Skåne. Vi hoppas att vi gav honom något tillbaka.

Billy Bengtsson