Fransson ska förklara dopningen: "Tufft läge"

Den 3 februari meddelade Svenska brottningsförbundet att Jenny Franssons "A-prov påvisade ett positivt testresultat".

I väntan på B-provet blev 32-åringen av med platsen i Sveriges OS-trupp och dessutom ströks hon från EM i Rom.

Dagen efter beskedet kommenterade Fransson situationen på Instagram och skrev bland annat "något som jag aldrig ens tänkt ska kunna hända mig har nu hänt och just nu känner jag mig mer död än levande".

Den 7 februari stod det klart att även B-provet visade spår av den anabola steroiden metyltestosteron.

Under tisdagen ska Jenny Fransson – som tidigare hävdat att hennes vattenflaska blivit utsatt för sabotage, och att det skulle vara förklaringen till de positiva dopingtesterna – tillsammans med ombudet Mats Larsson i en muntlig förhandling redogöra för dopingnämndens sex ledamöter vad som ligger bakom hennes två positiva dopningsprov.

– Ombudet ska lägga fram de argument som finns och så brukar man ställa frågor till idrottsutövaren också, som ska berätta vad som faktiskt har inträffat, säger dopingnämndens ordförande Åke Thimfors.

– Det påminner om en rättegång men är mer formlöst.

TT: Vad menar du med formlöst?

– I domstol finns väldigt många regler som talar om vilken ordning man ska göra allting, vad man får säga, vad man inte får säga… Någon sådan reglering finns inte för idrotten, utan där kan man vara lite friare i umgänget, om jag att uttrycker mig så. Men det är på samma sätt som i en domstol, att det är tvåpartssystem. Man brukar jämföra dopingkommissionen, de som göra anmälningar, med åklagare och då skulle idrottsutövaren, som är anmäld, vara den tilltalade i ett brottmål.

TT: När meddelas domen?

– Efter sammanträdet får parterna lämna lokalen och så har man normalt en överläggning i nämnden. Ibland kan det ta några dagar innan det blir ett beslut, sedan ska det här beslutet skrivas ihop och sedan kommer en expediering. Från sammanträde till beslut kan det dröja några veckor, säger Thimfors.

Dopingnämnden är Riksidrottsförbundets dömande instans och det är där som Fransson & Co har möjlighet att försöka påverka dopingkommissionens yrkande på fyra års avstängning.

Om inte det går kan hon alltid överklaga beslutet hos Riksidrottsnämnden.

– Det är omvänd bevisbörda jämfört med ett civilt ärende där det är åklagare som ska bevisa att någon har begått ett brott medan i ett dopningsärende, om det finns ett positivt dopningsprov, är det idrottsutövaren som ska endera bevisa att den inte har begått någon förseelse alternativt att det finns några förmildrande omständigheter, säger Tommy Forsgren, handläggare på dopingkommissionen.

– Det är ett ganska tufft läge för en idrottsutövare att komma förbi den presumtionen.

TT: Hur ofta sker det?

– Det är ytterst sällsynt, skulle jag påstå, att komma ifrån den helt och hållet. Men det finns nedsättningsmöjligheter.

Brottningsförbundet, som informerade om Jenny Franssons positiva dopningsprov och inledningsvis hjälpte henne, är numera inte delaktigt i utvecklingen av dopningsfallet.

– Jag pratade med Jenny för ett tag sedan, när hon valde sitt ombud, och efter det har vi inte varit med i processen på något sätt egentligen. Nu är vi verkligen tredje part i det här, så vi väntar på något besked, säger sportchefen Zakarias Tallroth.

Anders Wallin/TT