Ställ tydliga krav

EU-kommissionens förslag till coronafond för att hjälpa EU-länderna att komma tillbaka efter den medicinska och ekonomiska kris som hela världen är på väg in i var ungefär som väntat. Det tysk-franska förslaget om att låna upp 500 miljarder euro för att delas ut som bidrag till länderna kompletterades med att hälften så mycket ska lånas upp av EU och sedan lånas ut till behövande länder. Nästan 8000 miljarder kronor handlar det alltså om, varav två tredjedelar ska betalas tillbaka till långivarna över EU:s därmed växande budget fram till 2058.

Eftersom de flesta länderna blir nettobidragstagare genom förslaget är majoriteten positiv. När Tyskland och Frankrike gjorde upp om sitt förslag blev kommissionens jobb mycket lättare. Men det är inte oomstritt.

De fyra återhållsamma (Sverige, Nederländerna, Danmark och Österrike) ger inte klartecken. Stefan Löfven har inte lämnat någon öppning och är pressad av att alla partier i EU-nämnden är motståndare till att öka Sveriges EU-kostnad, medan EU-minister Hans Dahlgren antyder kompromissvilja när han konstaterar att det krävs enighet mellan alla EU-länder för att det ska bli någon coronafond.

Det finns ett antal punkter att invända emot, för att ett inslag av bidrag ska kunna accepteras. Den totala omfattningen är oerhört stor. Bidrag är motiverade bara om fördelningen är mycket tydligt riktad mot vissa sektorer, som att bygga upp sjukvården, gröna investeringar och stöd till företag som drabbats hårt av krisen. Den skiss till fördelning som gjorts verkar inte ha tagit några hänsyn till vilka länder som drabbats hårdast utan bygger mer på allmänt ekonomiskt tillstånd. Det är ingen acceptabel fördelningsgrund. Dessutom måste kontrollen av hur pengarna används vara effektiv med tanke på korruptionen i många av de mest behövande länderna.

Så ska Sverige kompromissa måste kraven från början vara tydliga. Lägre total bidragsram och krav på vad pengarna används till.

Yngve Sunesson