Svensk självrannsakan

Förmodligen fick han på det sättet lära sig något nytt om medielogik, eftersom de flesta har rapporterat det som att han erkänt ett stort misslyckande för Sveriges del. Tegnell är dock inte ensam om att önska att han vetat mer om sjukdomen när han valde linje.

I den mån att man ska se strategin som ett misslyckande, så är det geografiskt, eftersom huvudstaden och Sörmland drabbats svårt, medan Skåne klarat sig ganska bra. Man kan förvånat konstatera att Skåne har 14 procent lägre överdödlighet bland äldre än vanligt såhär års. Strategin har funderat som man hoppats på i de södra delarna av landet. Stockholm har haft otur: deras skollov låg illa till smittmässigt och i rättvisans namn är det lättare att undvika trängsel i södra Sverige än i en storstad med tunnelbana.

Skåne har gynnats av slumpen, men vi verkar också ha lyckats hyfsat med social distansering.

Tegnell säger att han inte vet vad som kunde ha gjorts annorlunda för att få bättre resultat. Att stänga skolor har aldrig varit någon effektiv lösning.

Frågan Sverige måste ställa sig är inte vad som gick fel, utan vad som gick fel på äldreboenden och inom hemtjänsten särskilt i storstadsregionen.

Om det riktar blickarna mot brister i äldrevården är det bra. Ingen som haft kontakt med äldrevård eller hemtjänst är överraskad över att personalomsättningen eller om omvårdnadens natur gör smittorisken stor. Det är anmärkningsvärt att personal inom äldrevården inte fått tillgång till skyddsutrustning trots att de uttryckt oro för hur det skulle gå när de träffade äldre utan skyddsutrustning. Hur man ska skydda äldre från smittor under och efter coronaperioden, med den höga personalomsättning som är vanlig inom äldrevården, är väl värt att diskutera och utvärdera. Anders Tegnell ska ha heder för sin självrannsakan. Fler borde ägna sig åt det.