GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

”Svårt att ta till sig ålätarens försvarstal”

Tidningens litteraturkritiker Nora Wurtzel har läst Resa med ål av den norske författaren Torolf E. Kroglund - och hon är inte imponerad.
Recension/litteratur • Publicerad 8 juni 2020 • Uppdaterad 25 november 2021
Torolf E. Kroglund.
Torolf E. Kroglund.
Foto: Tomm W. Christiansen

Förra året var vi många som utökade vår kunskap om ålen när Patrik Svenssons Ålevangeliet tog landet med storm. Den här gången är det den norske författaren Torolf E. Kroglund som skrivit om den mystiska fisken, tyvärr utan samma tur med vare sig bokomslagsdesign eller slagkraftig titel. Inledningsvis är miljöerna relativt lika, även i Resa med ål möter vi långa nätter fyllda av fiske och ålens okända liv både fascinerar och äcklar. Men listan på likheter är inte allt för lång, utgångspunkten här är författarens fiskeintresse och som ramverk finns vad som liknar en forskningsdagbok med självbiografiska inslag.

Ålen, som rimligtvis bör vara central i Resa med ål, spelar snarare rollen som delikatess och föda. Kroglund övertalar sin familj om att de ska spendera semestern med att besöka olika ålrelaterade platser runt om Europa, samtidigt som han intervjuar en rad forskare och fiskare. Det blir dock snarare en kulinarisk resa där författaren sätter i sig ofantliga mängder av den utrotningshotade fisken. Om Ålevangeliet gav ålen både själ och personlighet har vi här snarare en förteckning över fiskemetoder och tillagningssätt.

Bitvis är Kroglund humoristisk med en lätt ironisk ton, men språket håller inte hela vägen. Det är tätt mellan upprepningarna och allt för många förstärkningsord som ”mycket” och ”väldigt” blir snabbt enerverande. Inte heller personbeskrivningarna håller måttet när var och varannan replik sägs med ett brett, tvetydigt eller lurigt leende. Det är också något oklart hur boken ska läsas, är varje del fristående eller ska den läsas från pärm till pärm? Författaren introducerar samma forskare vid upprepade tillfällen och minst en gång per kapitel nämns hans uppväxt på Frøya, en av Norges många öar belägen utanför Trondheim. Därmed blir ingen av läsarterna särskilt fördelaktig.

Kroglund driver en tes om att människan blir allt mer främmande inför naturen och beklagar sig över att ungdomar inte lär sig jaga och fiska. Vad som kunde varit en intressant fråga att djupdyka i blir istället en återkommande floskel när varken urbanisering eller landsbygdens avfolkning tas med i beräkningen. Istället konstateras rätt och slätt att det var bättre förr. När Kroglund går in på argument om att glaciärerna minsann har smält förr, och att människans rädsla för klimatförändringarna egentligen handlar om att vi vill kunna kontrollera naturen, ter det sig svårt att inte himla med ögonen.

Resultatet är ett ifrågasättande av huruvida ålen faktiskt är hotad och i försöket att ge en nyanserad bild av ålens situation kommer vissa intressanta aspekter upp till ytan. Bland annat att det fiskas mycket glasål som sedan smugglas och säljs illegalt, enligt författaren en industri som är mer lönsam än narkotikahandeln och med kopplingar till den kinesiska maffian. För en kort stund lyfts blicken för att fokusera på helheten, men Kroglunds slutsats blir att det främsta hotet mot ålen är vattenkraftverken som hindrar dess migration till sötvatten.

Om det är något som författaren är säker på är det att fisket av vuxen ål inte är problemet. Det blir dock svårt att ta till sig denne ålätares försvarstal när han säger det med munnen full av rökt ål på restauranger i England, Nederländerna eller Åhus. Enligt Kroglund är det alltså inte ålen som art som är verkligt hotad, utan snarare kulturella riter, måltider och yrken kopplade till ålfiske som riskerar att gå förlorade.

En stor del av författarens kritik riktas mot allt som är ”ytligt”, bland annat brittiska ungdomar som inte vill äta traditionell mat. För låter det inte gott med köttfärspaj och potatismos tillsammans med kall ål i gelé och en grön soppa på persilja? Det kokta fläsket blir också stekt när Kroglund boken igenom raljerat över att ungdomar måste komma närmre naturen, för att några sidor senare bli irriterad över att han inte får ha skogarna för sig själv när han är ute och fiskar. Ungdomen måste ut och lära känna naturen, men inte samtidigt som Kroglund – då är de bara i vägen.

Recension/litteratur

Resa med ål

Författare: Torolf E. Kroglunds

Förlag: Norstedts

Nora Wurtzel
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.