Gunilla Wedding är kulturchef på Skånska Dagbladet, deckarexpert och medlem i Svenska Deckarakademin. Pernilla Ekdahl är kulturredaktör och kriminalreporter på Norra Skåne. Tillsammans nördar de ner sig i deckargenren i podcasten Deckardårarna.

En klassisk kriminalroman som är lika gammal som Gunilla. Pernillas favorit som har åtta år på nacken men är brännande aktuell. Och så en hel hög bra nyheter. Gunilla och Pernilla tipsar om bästa deckarläsningen i hängmattan eller i skuggan av valnötsträdet - och får hjälp av högaktuella deckarförfattarna Mattias Edvardsson och Sofie Sarenbrant. Det blir också prat om Palmemordet, DNA-teknik, krimpoddar och tv-serier. Välkomna till sjätte avsnittet av Deckardårarna!

Tidigare avsnitt hittar du här

Filmpublicisternas förening har tilldelat Göteborgs-Postens filmkritiker Maria Domellöf-Wik årets utmärkelse Filmpennan. Ur juryns motivering: "Att hon är Västsveriges i särklass vassaste filmskribent visar hon ständigt prov på om det så handlar om att leverera den mest kompletta bevakningen av Nordens största filmfestival eller göra exklusiva intervjuer med världsstjärnor på arbete i Trollhättans studior. Hon ryggar aldrig för att dissekera filmpolitiken eller sätta filmens makthavare under luppen."

Filmpublicisternas förening har funnits sedan 1937, som en mötesplats för filmfantaster att utbyta erfarenheter på privat och professionell nivå.

Övriga vinnare 2020: Hederspennan: Marika Junström, redaktör för tidskriften Filmrutan.

Årets filmpar: Siv Wennberg och Eric Carlenstolpe från filmen "Sivan Divan". Årets pr-tupp: Bio Capitol i Stockholm. En särskild blick: Sophia Ohlsson för fotot i "438 dagar".

Konstnären Anders Zorn dansade gärna vals, och under sin tid i Paris under första halvan av 1890-talet försökte han fånga rörelsen i dansen och samtidigt skildra den mysiska belysningen i societetssalongerna.

Oljemålningen "Valsen" anses som ett "kaptialverk" och i en kommande auktion på Bukowskis ska en förberedande studie säljas på Important winter sale den 10–11 december.

Utropspris ligger på fem till sju miljoner kronor.

Åtta unga c-kändisar i ett "Big brother"-liknande underhållningsprogram utgör ramen för svensk-kanadensiska skräckfilmen "Funhouse". Valter Skarsgård spelar Kasper Nordin, en före detta kändismake och realitystjärna som motvilligt går med på att delta i programmet "Funhouse" för att bättra på sitt rykte och sin nedgångna karriär. Prissumman på fem miljoner dollar har lockat de tävlande att skriva på ett tveksamt kontrakt och programmet sänds helt ocensurerat på webben, dygnet runt.

Särskilt roligt blir det dock inte för deltagarna då det efter den första utmaningen visar sig att förloraren blir mördad i stället för utröstad och utsläppt ur huset. De följande dagarna blir minst sagt en mardröm för deltagarna, och tittare över hela världen bevittnar lystet det makabra händelseförloppet. Utvecklingen påminner inte så lite om "Saw"-filmerna, men i stället för Jigsaw är det en blodtörstig miljardär som styr det dödliga spelet. Via en digital panda instruerar han de allt mer desperata deltagarna från stora skärmar i huset.

Filmen är finansierad av svenska skräckfilmsentusiaster och är faktiskt riktigt visuellt snygg trots avsaknaden av jättefinansiärer. Några av mordscenerna är dessutom välgjorda men ungefär där slutar det positiva med "Funhouse".

Filmen är oerhört förutsägbar, och den lilla twisten på slutet förtjänar knappt ens en gäspning. Skådespelarinsatserna, möjligtvis med undantag för Christopher Gerards skotske MMA-fighter Headstone, är på skolteater-nivå. Det skriks och gråts och flämtas så dåligt att man får hejda impulsen att ropa till skådespelarna att backa ut ur filmen, ta ett djupt andetag och göra om och göra rätt. Valter Skarsgård gör vad han kan men lyckas inte ge sin deprimerade dekiskändis trovärdighet.

Lägg dessutom till en fullkomligt osannolik kärlekshistoria samt en trött spaning om att folk gillar att se skit på internet. Ett hett tips är att leta upp Tobe Hoopers "The funhouse" från 1981 och se den i stället.

Sara Haldert/TT