Black Lives Matter mer än internettrend

Idag har det gått ungefär tre veckor. Jag har återigen börjat kunna likgiltigt scrolla på mobilen igen när det övergripande temat på innehållet har återgått till det alldagliga. Frågan är alltid hur länge trender på sociala medier håller innan det antingen kommer något nytt och mer intressant som tar över, eller när människor tröttnar och inte längre berörs. Ibland är det en oerhörd lättnad men ibland leder det till en falsk känsla av lyckad problemlösning.

Under de senaste veckorna har sociala medier varit fyllda av diverse innehåll som har uppmärksammat och kritiserat polisvåldet och den strukturella rasismen mot svarta i USA.

Vad som började med en brutal video på hur en amerikansk polis sitter på George Floyds nacke tills hans dör, ledde till en världsomspännande digital demonstration. Istället för söta kattungar eller dansande ungdomar har det varit tunga frågor och emotionellt svåra inlägg som har nått mig. På så kort tid har jag lärt mig mer av personer på internet än jag någonsin gjort under någon undervisning i verkligheten.

Det har spridits och delats flitigt på allt från verkliga exempel på rasism och övervåld, tankeställare och tips på hur vi kan hjälpa till, till enkla ord och bilder.

Orden ”Black Lives Matter” sågs på varje plattform. Under en dag uppmanades alla till att publicera en tom svart bild som ett sätt att protestera och ta ställning i frågan. Samtidigt ordnades stora demonstrationer på flera platser över hela världen, trots covid-19-pandemins utegångsförbud och restriktioner.

Så nu när trenden sakta dör ut och bilderna inte längre dyker upp lika mycket i mobilen, kvarstår problemet fortfarande i det verkliga livet.

Hur sociala medier har en sådan makt att påverka i samhällsfrågor är oerhört fascinerande att se. Med några tryck på en skärm kan en rörelse spridas över hela världen. Innehåll kan röra sig långa sträckor på en sekund och nå så många, men problemet med detta väldigt tacksamt snabba informationsflöde är att det också kan bli väldigt flyktigt. Lika snabbt som det kom, kan det försvinna och ersättas.

Just detta gjorde mig också orolig för den stora stormen på sociala medier. Faktumet att det blir en trend på internet är inget problem i sig, utan ifall det enbart förminskas till att stanna där. Att kunna välja att hålla sig utanför och vara tyst är ett tydligt privilegium. Att avstå från att säga ifrån är att tillåta att något sker. Detta gäller självklart på sociala medier profiler, men också utanför skärmarna. För trots internets stora roll i samhället kan det ändå inte ersätta verkligheten.

Så nu när trenden sakta dör ut och bilderna inte längre dyker upp lika mycket i mobilen, kvarstår problemet fortfarande i det verkliga livet. Även fast det känns som att det har lugnat ner sig och kanske försvunnit. Att dela en bild på sociala medier är onekligen en inflytelserik handling, men tyvärr spelar det en betydligt mindre roll i stunder när rasismen faktiskt tar form i verkligheten.

Vad gör det att vi har delat en video på när en svart man blir dödad, om vi sedan blundar för de obekväma situationerna som sker på arbetsplatsen, på tåget eller i mataffären?

Vad gör det att vi har publicerat en svart tom bild, om vi inte tar ställning alla gånger det inte är en trend?

För det är lätt att följa en ström när resten också gör det, men det är alltid svårare att gå emot en majoritet och aktivt säga ifrån.

Sharon Wong är 21 år gammal och läser på läkarprogrammet i Lund.