Opinion

Väl värd att fira

Öresundsbron fyllde 20 år den 1 juli.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Öresundsbron firar 20-årsjubileum. Tyvärr lägger coronapandemin sordin på feststämningen eftersom danskarna med all rätt är oroliga för att smittspridningen i Sverige skall hota den danska folkhälsan. Men om Sverige agerar kraftfullare framöver för att begränsa spridning av coronaviruset och snabbmetoder tas fram för coronatestning så bör inte perioden med skarpa reserestriktioner bli alltför lång.

I dag är det svårt förstå varför planerna på att bygga en fast förbindelse över Öresund ledde till en så konfliktfylld diskussion och till och med fick dåvarande Centerledaren Olof Johansson att lämna regeringen. Men den politiska splittringen gjorde att bron i praktiken blev 10 år försenad, dels för att det länge rådde oenighet om en fast förbindelse borde etableras mellan Helsingborg och Helsingör, dels för att det väcktes en rad frågor om brons miljöpåverkan.

En god sak förde den långvariga debatten om Öresundsbron med sig, bron blev ett miljöanpassat projekt. En tid var den enbart planerad att bli en vägförbindelse. Men under diskussionens gång försågs den också med järnväg. Det visar hur viktigt det är att ha långsiktiga perspektiv i trafikpolitiken.

Under åren med Öresundsbron har vi sett hur människor bosätter sig, studerar och arbetar på det andra landets sida och därmed fått en långtgående integration. Flyktingkrisen och gängvåld i Malmö har medfört kontroller mellan länderna, men på det stora hela taget har gränspendlandet fungerat smidigt. Det största hindret för ökad integration är fortfarande skillnader i regelsystem som människor i vardagen måste brottas med. Det är direkt ynkligt att vi efter nästan 70 års nordiskt samarbete inte kunnat harmoniera regelsystem så att samma regler gäller i stort som smått i bägge länder och övriga nordiska grannar. Inte ens ett gemensamt pantsystemt för ölburkar har man lyckats med.

Lars J Eriksson

Opinion

Misslyckat stöd?

Foto: Henrik Montgomery/TT
Opinion
Opinion

Regeringen la under våren flera olika stödpaket avsedda för de svenska företagen. Bland annat ett omställningsstöd på 39 miljarder. Dessa medel ska användas till företag som under mars och april förlorade 30 procent eller mer av sin omsättning. Nu visar det sig, föga förvånande, att det är få företag som sökt stödet, även om sista dagen är den 31 augusti.

För de stora företagen är det troligen inga större problem att formulera en ansökan, men för en småföretagare tar det både tid och kraft som behöver läggas på annat, att få företaget att överleva på sikt. Då räcker nog inte stöd för två månader, som dessutom känns byråkratiskt att söka. Finansministerns förklaring till det låga sökantalet känns ihålig. Hon tror att antingen väntar man med att söka eller att behovet är mindre än regeringen trodde. Det verkar vara en grund analys av en företagares vedermödor.

Att det bara gäller mars och april gör att flera hårt drabbade branscher inte kan söka stödet. Säsongsbranscherna, som till exempel evenemangsarrangörer och nöjesparker, kan inte komma ifråga eftersom de troligen inte hade någon verksamhet under våren. Samtidigt får de på grund av hårda regler närmast näringsförbud.

För att få omställningsstödet krävs ett revisorsutlåtande, vilket kan vara både dyrt och krångligt för småföretagare. Det har till och med revisorsbranschen själva varnat för. Över huvud taget verkar regeringen ha svårt att förstå småföretagares villkor vilket också visar sig i att alla de med enskild firma i princip står utan möjlighet till hjälp.

Att regeringen behandlar branscher så olika är egendomligt och inkonsekvent. Hela kultursektorn har mer eller mindre näringsförbud och när de klagar blir de bemötta av arroganta och okunniga svar från ministrar. Att slå på trumman till stora stödpaket som sen i verkligheten inte går att använda är att lura väljarna och att inte ta småföretagen på allvar. Socialdemokratiska regeringar har en tradition av att ha goda kontakter med storföretagen, men de små företagen och enmansföretagen har oftast behandlats styvmoderligt. Det är hög tid att ändra på det nu, innan coronaåret 2020 helt tagit död på småföretagen.

Opinion

Välformulerad kritik mot Mrs America

Ansiktsbild på kådespelerskan Rose Byrne i ett fotomontage med Gloria Steinem.
Rose Byrne som Gloria Steinem i Mrs America, bredvid en bild på Steinem själv.
Foto: Sabrina Lantos
Opinion
Opinion Feministen Gloria Steinem och Eleanor Smeal skriver i en välskriven debattartikel att de anser att den Emmynominerade TV-serien Mrs America mer eller mindre är historieförfalskning. Deras invändningar ställer frågan om ansvar.

Feministen Gloria Steinem och Eleanor Smeal skriver i en välskriven debattartikel att de anser att den Emmynominerade TV-serien Mrs America är historieförfalskning.

Den föreslagna amerikanska jämställdhetslagstiftning, ERA, som inte gick igenom i tillräckligt många delstatssenater för att godkännas, stoppades enligt Steinem och Smeal inte av den antifeministiska ikonen Phyllis Schlafly och hennes hemmafruar, utan av ekonomiska intressen. Serien framställer Schlaflys konservativa gräsrotsrörelse som tungan på vågen, medan Steinem menar att Schlafly var en galjonsfigur utan politiskt inflytande.

Serien visar i sitt sista avsnitt hur Schlafly tackas av de konservativa manliga politiker hon hjälpt genom att tigas ihjäl. Om man köper Gloria Steinems beskrivning av processen känns det logiskt att Schlafly aldrig fick några tyngre ämbeten.

Steinem och Smeals kritik mot historieskrivningen om en ”catfight” mellan kvinnor på olika sidor om mitten trycker på att man frikänner de egentliga makthavarna, som cyniskt lät sig ledas av ekonomiska intressen istället för av den folkliga opinionen, där en majoritet var positiva till ERA. Det är lätt att se hur frågan från hennes perspektiv trivialiseras på det sättet.

Texten ställer en intressant fråga om huruvida kulturproducenter har någon plikt att vara sanningsenliga, eller om de har rätt att fokusera på att göra bra TV. De ger mig rätt frisyr men fel karaktär, skriver Steinem syrligt.

Opinion

Den subtila rasismen

Opinion
Opinion Ett flertal afrosvenskar berättar för Dagens Nyheter om rasistiska övergrepp de utsatts för utan att få upprättelse. Det är djupt obehaglig och tankeväckande läsning.

Egentligen är det ingen överraskning att läsa om myndigheter, organisationer och företags vägran att erkänna att ett övergrepp mot en svart person kan ha varit rasistiskt motiverat. En kvinna behandlas sämre än en vit medpassagerare på tåget och blir avslängd, trots biljett. Hon får svaret att det är ledsna för att hon fick dålig service, trots att det handlar om ett övergrepp.

Att svarta personer har svårt att få jobb och får lägre lön i Sverige visste vi tyvärr redan. Patience Engberg, en av afrosvenskarna i artikeln, tar upp studien ”Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden” som Stockholms länsstyrelse publicerade 2018: ett av många exempel.

Det finns mycket att oroa sig för i DN:s granskning. Men kanske tar Tullverkets attityd priset. Tullverket gör aldrig fel och har inga problem med rasism eftersom det finns en värdegrund som säger att så får man inte göra, enligt deras talesperson.

Att mena att en organisations värdegrund är en garant för att ingen individ begår ett rasistiskt motiverat tjänstefel är antingen provocerande naivt eller provocerande arrogant, det är svårt att välja. Tullverket menar aatt inga rasistiska mönster syns i klagomål mot myndigheten. Så blir det såklart om man väljer att bortse från att en händelse kan ha rasistiska förtecken, vilket gör att deras egen statistik om saken inte känns tillförlitlig. Med den attityden gör man medborgare som kommer i kontakt med Tullverket rättslösa, eftersom möjligheten till upprättelse saknas.

Den svenska rasismen är mer subtil än den amerikanska. Här mördas bara folks karaktär, karriärmöjligheter och självkänsla. Dagens Nyheters granskning visar att vi måste arbeta aktivt för att värna afrosvenskars medborgerliga rättigheter och rätt att bli behandlade med respekt. Och bli betydligt bättre på att lyssna.

Opinion

Bättre med bio

STOCKHOLM 2012-04-26Biografen Rigoletto på Kungsgatan i Stockholm har genomgått en totalrenovering och återöppnar.Foto: Dan Hansson / SvD / SCANPIX / Kod 30062** OUT DN (även arkiv) **
Foto: Dan Hansson / SvD / TT
Opinion
Opinion Kultursektorn har rätt i sina invändningar om att restriktionerna slår alltför olika.

Sveriges biografägareförbund och Sveriges filmuthyrareförening UPA vill se lyfta restriktioner från 1 augusti. De menar att det inte finns tillräckligt goda skäl att hålla gränsen vid 50 besökare. Det är en rimlig invändning. Biografer har bättre möjligheter att sköta den sociala distanseringen än de flesta andra ställen, inklusive restauranger. Att ha 100 besökare i en biosalong med lämpligt avstånd, tillgång till handsprit och övervakning av personal så att allt sköts ordentligt borde inte vara ett större problem än så stora samlingar på andra ställen.

Det hypotetiska problem man skulle kunna se med att höja gränsen är att man befinner sig inomhus, i ett stängt rum. Men då har man samma problem med kaféer och restauranger.

Fler och fler röster hörs från kultur- och nöjesbranschen som ifrågasätter vad som förefaller som andra regler för dem än för resten av samhället. Eftersom vi bestämt oss för att inte stänga ner samhället måste även kulturproducenter ges möjligheten att överleva. Mindre, oberoende biografer som Spegeln och Folkets Bio måste ges chansen att inte slås ut helt.

Detta gäller kanske i synnerhet i södra Sverige där vi drabbats betydligt lindrigare av smittan. Att gå på bio här med tydliga hygienföreskrifter och ett rimligt avstånd mellan bokningsbara säten borde inte vara något problem.

Biografer skulle vara en bra början för att anpassa reglerna så att de upplevs som mer välbalanserade än nu, då de slår hårdare mot kulturbranschen än restaurangbranschen, eller andra branscher vars verksamhet inte omfattas.

Sverige har valt en annan väg än andra länder, med huvudsakligen frivillig social distansering. Det har hitintills varit rimligt med restriktioner, men om vi öppnar samhället för att vi anser att det går åt rätt håll bör vi också ge kulturproducenter möjligheten att öppna upp under samma förutsättningar som andra verksamheter: frihet under ansvar.

Opinion

Amazon etablerar sig på en sårbar marknad

Lagerarbetare plockar varor.
Lagerarbetare på Amazon.
Foto: Bebeto Matthews
Opinion
Opinion Allt mer tyder på att nätjätten Amazon kommer att lanseras i Sverige. Det väcker en del oro för hur marknaden kan komma att påverkas.

Amazons grundare Jeff Bezos är obegripligt rik. Runt 1600 miljarder ska han vara god för. Allt tyder på att hans e-handelsföretag kommer att lanseras i Sverige i höst. Det finns många frågor att ställa sig i samband med en Sverigelansering i coronatider.

Det kan bli en match om uthållighet. Amazon har råd att gå med förlust mycket, mycket längre än många svenska aktörer och det är rimligt att tänka sig att de kommer att börja med lockpriser för att locka till sig kunder. De priserna kommer att vara attraktiva för den som känner sig fattigare efter coronapandemins härjningar med ekonomin. Eftersom vi inte känner till om och hur hårt Bezos eventuellt satsar på att slå ut andra aktörer är det rimligt att undra om det är en fördel för den svenska marknaden. Man kan oroas av att inte veta vad Bezos har för plan långsiktigt. Han har redan tjänat långt mer pengar än en enskild person kan göra av med. Ledarna för techjättarna, med Bezos och Facebooks Mark Zuckerberg i täten har blivit utfrågade i den amerikanska kongressen, på grund av farhågor om att de har blivit ohanterbart dominanta.

Arbetsvillkoren för den som arbetar på Amazons lager i Storbritannien har beskrivits som ”slavlika”. Kommer arbetsvillkoren för dem som packar eller administrerar varorna spela roll för oss om TV:n är billigare på Amazon, eller kommer vi att tänka att det är värt priset för att det blir så mycket billigare? Det finns en risk att andra företag kommer att vilja hålla nere lönerna och försämra arbetsvillkor för att hålla kostnaderna nere så att de kan konkurrera med Amazon.

Kanske händer ingenting mer dramatiskt än att konsumenterna kan köpa sin sommardeckare eller sin fotbollströja på fler ställen, men man hade kunnat önska sig att en internationell e-handelsjätte valt ett annat tillfälle än då den svenska ekonomin är försvagad för sin lansering. Och att vi kunde veta säkert att det inte sker på bekostnad av bra arbetsvilkor för personal i andra länder än vårt eget.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Minifinder.se

Ökade våldsbrott i Skåne - vad säger brottsstatistiken?

Minifinder Nano GPS personlarm - telefon och larm i ett!
Minifinder.se I hela Sverige så har våldsbrotten ökat markant de senaste åren och det är egentligen inte förrän efter ett par år man kan se trenderna.

Statistiken över brott kan dock variera lite från år till år, men när man ser över statistiken med ett par års överblick så har brotten stigit sakta men säkert. I Skåne kan vi också tydligt se den här trenden.

En orsak till ökningen tros också vara benägenheten till att anmäla brott. Däremot så har inte vården märkt av trenden när det kommer till behandling av offer som blivit utsatt för våldsbrott och i de regionerna kan man inte se några tecken alls på ökad utsatthet när det kommer till misshandel. Det betyder med andra ord att anmälningsbenägenheten har ökat. Att ökningen inte märks av inom vården tros bero till största del på att fler anmäler och att det inte är någon högre andel av misshandelsfallen som anmäls som är av det grövre slaget.

Skåne ligger 3:a på listan över anmälda våldsbrott i Sverige

Södermanlands län och Stockholms län ligger lite högre än vad Skåne gör när det kommer till anmälda våldsbrott per invånare. Att det ser ut på detta viset beror till stor del på att det är i dessa län som vi hittar Sverige tre största städer.

Statistiken säger dock att det dör mindre människor i våldsbrott och går i linje med vad sjukvården menar på, Detta innebär med andra ord att även om våldsbrotten har ökat, så har inte de fallen av grövre misshandel ökat och inte heller har ett högre antal dött till sviterna från våldsbrott. Det finns flera faktorer som tros spela in till varför vi kan se en ökning av våldsbrott i Sverige.

Detta kan du göra för att känna dig mer trygg:

– Om du har barn så är det bra om du låter barnet ha en telefon att ringa med och som du kan nå dem via. Du kan också använda en GPS Tracker, dessa gör att du alltid kan se var ditt barn befinner sig. Detta ger trygghet och säkerhet till barn och föräldrar.

– Ett överfallslarm är bra att ha i fickan på sin jacka (man ska absolut inte vara rädd i onödan, men de är otroligt effektiva eftersom att de hörs väldigt högt).

- Håll dig lugn! Även om våldsbrott ökar statistiskt sett så ökar inte dödsfall eller personskador, vilket betyder att våldsbrott har ofta någon bakomliggande orsak och är ofta relaterade till dispyter mellan kriminella.

– Många gånger sker våldsbrott i nära relationer där det kan vara svårt att ta sig bort. Om du befinner dig i en situation där du blir misshandlad i hemmet, så prata med någon och sök dig till hjälp. Det kan vara svårt att berätta om, men det finns alltid professionella människor du kan vända dig till för att få råd, stöd och hjälp att bli fri din situation Om du är utsatt för våld i nära relation så kan du kontakta Malmös kriscentrum.

- Ha alltid med dig din telefon ifall du skulle råka illa ut på något sätt, så att du alltid kan ringa och be om hjälp eller för att bara prata med någon som kan lugna dig om du är orolig.

Om du är med om ett våldsbrott, oavsett om det är en av familjens medlemmar som skadar dig eller om du blir illa behandlad av någon du inte känner sedan tidigare så är det viktigt att anmäla. Genom att anmäla vad du blivit utsatt för så står du automatiskt upp för alla andra som också blivit utsatta för våldsbrott.

Opinion

Kanske hemma bäst

Man med dator vid en köksö.
Hemmajobb
Foto: Jessica Gow/TT
Opinion
Opinion Folkhälsomyndigheten uppmanar till fortsatt hemarbete under hösten, trots att utvecklingen för Sverige förefaller gå åt rätt håll, med få döda i covid-19.

Att jobba hemma fungerar ofta mycket bra med ny teknik.

Folkhälsomyndigheten uppmanar till fortsatt hemarbete under hösten, trots att utvecklingen för Sverige förefaller gå åt rätt håll, med få döda i covid-19.

Att jobba hemma fungerar ofta mycket bra med ny teknik. Men det är olika bra för olika branscher och olika för olika individer. Kanske ska vi inte förutsätta att det blir det nya normen innan vi har möjlighet att se hur det fungerat att distansjobba så här länge. Snarare kan man hoppas att arbetslivet blir mer varierat och har fler möjliga upplägg av arbetsdagen.

Just nu befinner vi oss i en övergångsfas där vi lär oss att jobba digitalt och det lär finnas barnsjukdomar kring hur man lägger upp det på bästa sätt. Till exempel bor alla inte på ett sätt som gör att de kan arbeta i en bra arbetsställning eller få lugn och ro under sin arbetsdag.

För den som hela tiden kontaktas via mail i hemmet om arbetsuppgifter som hen känner sig tvungen att göra blir det snarare så att man till sist bor på sin arbetsplats istället för att jobba hemma. Det ger minimal möjlighet att slappna av på fritiden och på grund av den unika situationen kan man kanske inte stänga av sin telefon, som den som lämnat arbetsplatsen kanske kan.

Folkhälsomässigt har det sina sidor. Att jobba hemma och ha möten på distans kan vara både vilsamt och klimatvänligt. Man behöver varken köra bil eller åka kollektivtrafik där man riskeras att smittas. Man cyklar eller promenerar inte heller till jobbet och får inte den vardagsmotionen.

För andra kan det vara en dröm att inte behöva hetsa iväg till arbetsplatsen. Kanske kan man hinna gå ut med hunden på lunchrasten. För andra blir den en ständig, svår ensamhet. Blir hemarbete normen måste arbetsrätten också visa det: vad är företagen skyldiga att tillhandahålla? Bra bord och stolar? Gratis kaffe? Massage för trötta ryggar? Hemarbete ger många möjligheter, men också utmaningar. Vi får dock bra grund för framtida utvärderingar.

Martina Jarminder

Opinion

Orsak och konsekvens

Ungdomar går i Prideparaden i Oslo
Prideparad.
Foto: Stian Lysberg
Foto: Solum
Opinion
Opinion Sex polska städer har fått avslag på sin ansökan om EU-medel. Det är samma städer som har valt att bli så kallade hbtq-fria zoner. Det är välkommet att det får konsekvenser att frångå EU:s värdegrund: ekonomiska om inte rättsliga.

Det är tyvärr inte särskilt vanligt med näsknäppar åt medlemsstater som inte följer de regler man inom unionen gemensamt kommit fram till. Bristen på konsekvent implementering är en av EU:s stora brister. Inte sällan när det ropas på förändringar kring hur EU arbetar så finns det redan ett regelverk på plats eller någon skrivelse med en relevant formulering. Man hotas med vite för regelbrott, men processen tar såpass lång tid att man i princip kan fortsätta som vanligt under tiden. Hade EU implementerat allt som medlemsländerna kommit överens om hade verksamheten sett annorlunda ut och man bör sträva mot att göra det i högre grad än vad som nu sker.

Det är bra att det får konsekvenser i form av att den som inte följer värdegrunden inte får del av gemensamma EU-medel. EU-kommissionens Helena Dalli, kommissionär för jämlikhet, skriver på Twitter att EU:s värdegrund ska respekteras av den som söker medel för att det ska beviljas och man därför nekar de sex städerna pengar. Det är välkommet att Kommissionen är tydlig med anledningen till att man ger avslag.

Ingen hindrar Polen från att bete sig såhär, ifall någon oroar sig för att man begränsar Polens självbestämmande eller några katolska värderingar. Men det kan och bör få konsekvenser i form av att andra länder inte ska behöva sponsra diskriminering, direkt eller indirekt, särskilt inte med sina respektive länders skattepengar. Att diskriminera minoriteter i har inte folkligt stöd, så det finns ingen anledning att EU ska vara med och sponsra märkliga projekt som hbtq-fria städer.

Principen för att få ta del av de gemensamma pengarna i EU-potten är mycket enkel: följ reglerna och värdegrunden, annars regnar det inga kontanter.

Opinion

Folkhälsa och integritet

Pensionärer gör gymnastik på Friskis & Svettis.
Gympapass på Friskis & Svettis.
Foto: ANDERS WIKLUND / TT
Opinion
Opinion

Fetma visar sig vara en av de största riskfaktorerna för covid-19. Att värna folkhälsan genom att motverka övervikt hos befolkningen samtidigt som man respekterar individens rätt att själv bestämma över sin kropp blir en utmaning för samhället efter covid-19.

Tyvärr har överviktiga varit överrepresenterade på intensivvårdsavdelningarna. Kanske är det hormonet leptin som gör personer med övervikt extra känsliga för för att få svår covid-19. Enligt en ny studie finns det indikationer på det. Som med allt covid-19-relaterat kommer det att behövas mycket ytterligare forskning innan man kan dra säkra slutsatser.

Om leptinteorin stämmer gör det stor skillnad för framtida insatser mot covid-19 och för vilka åtgärder som bör prioriteras.

Samtidigt är det ett känsligt ämne. Överviktiga människor möts ständigt av kritik och fördomar om övervikt. Det blir en svår balans att försöka främja folkhälsan genom att uppmuntra till livsstilsförändring utan att en informationsinsats känns kränkande för överviktiga personer. Vi kan inte hamna i en situation där överviktiga känner sig skuldbelagda av samhället, det räcker med det fördomsfulla bemötande de får i andra sammanhang. Dessutom lär inte fingerpekande uppmuntra till förändring.

Å andra sidan måste folk få information om att eventuell övervikt kan förvärra situationen så att de själv kan ta ställning till vad det innebär för dem.

Om kopplingen mellan övervikt och covid-19 kan fastställas måste man i största möjliga mån försöka öka resurserna till friskvård. Den som är intresserad av viktnedgång bör få bra förutsättningar genom olika former av hjälp och stöd. Kanske kan olika motionsformer bli gratis på det allmännas bekostnad för den som vill röra sig mer eller tillgång till dietist utökas för den som behöver råd kring det. Friskvård är sällan eller aldrig olönsamt för samhället, särskilt inte med tanke på de enorma kostnaderna för att hantera pandemin.

NÄSTA ARTIKEL