Opinion

Migrationspolitik kräver nytänkande

Migrants walk on the road near the Ipsala border gate in Edirne, at the Turkish-Greek border on Tuesday, March 3, 2020. Migrants and refugees hoping to enter Greece from Turkey appeared to be fanning out across a broader swathe of the roughly 200-kilometer-long land border Tuesday, maintaining pressure on the frontier after Ankara declared its borders with the European Union open. (AP Photo/Emrah Gurel)
Foto: Emrah Gurel
Opinion
Opinion

Den 23 november 2015 var en epokgörande dag i svensk migrationspolitik. Då presenterade statsminister Stefan Löfven och vice statsminister Åsa Romson i princip ett totalstopp för svenskt flyktingmottagande. Det var inte många veckor efter att Löfven stått på Medborgarplatsen i Stockholm och försäkrat att hans Europa inte bygger några murar.

Den berömda presskonferensen inträffade efter en höst där flyktingar från främst Syrien men även Afghanistan vandrade genom Europa, och Sverige mottog det hittills största antalet asylansökningar. De frivilliga krafterna slöt upp med stort engagemang och många kände en stolthet över att kunna göra något för de nödställda. Kommunanställda jobbade hårt, men det mesta verkade gå att lösa.

Därför kom presskonferensen den 23 november som något av en chock för många. Inga systemförändringar hade gjorts eller planerade att göras. Inga lärosäten eller innovationsorgan hade fått uppdrag att se över de svenska systemen så att landet skulle klara att ta emot alla skyddsbehövande. Näringslivet hade inte fått redskap och uppmaningar att hjälpa till i integrationsarbetet. I så fall hade man ju kunnat få en integration värd namnet. Men Socialdemokraterna var inte beredda att rucka på de svenska systemen utan var snarare försvarare och förvaltare av system som länge varit omoderna. Och så verkar det fortfarande vara.

Sen 2015 har de flesta politiska partierna i Sverige närmast tävlat om vem som kan stänga flest gränser och kräva lägre invandring. I takt med detta har Sverigedemokraterna vuxit och i tron att det är den bästa taktiken har partier närmat sig SD.

Den migrationspolitiska kommittén som nu närmar sig ett förslag är punkt 67 i januariöverenskommelsen mellan regeringen, C och L. Uppdraget var att göra upp om den framtida migrationspolitiken i en parlamentarisk kommitté. ”Partierna är överens om att driva en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommittén.” står det lite kryptiskt. Av det som kommit ut hittills låter inte volymmål och minskad anhöriginvandring som ”humanitär skyddsgrund”.

Flera av partierna har haft som ingång i kommittéarbetet att vara så restriktiva som möjligt i migrationspolitiken. Man verkar tro att ett närmande till SD är den bästa lösningen, men högst sannolikt är det bara originalet SD som vinner på det.

Enligt uppgift måste en överenskommelse vara klar inom de närmaste veckorna för att klara tidplanen. SD hade under måndagen en presskonferens kring arbetet och många trodde att de tänkte lämna kommittén. Men de deklarerade att SD ska lämna ett alternativt förslag till vad de förmodar blir kommitténs förslag. Jimmie Åkesson deklarerade att volymmålet inte har någon effekt utan det är lagstiftning och ”skarpa åtgärder” som gäller.

Även liberaler borde kunna hålla med när SD säger att” de andra partierna ställt till det under många år”. Men då inte med SD:s infallsvinkel med noll invandring, utan med en humanistisk grundsyn att Sverige inte kunnat eller velat ändra sina system för att kunna integrera människor som har behov av skydd. Vad krävs för att människor ska komma i arbete snabbare, lära sig språket fortare och anpassa sig bättre till det svenska samhället och den svenska lagstiftningen? Valhänta försök har gjorts av olika regeringar oavsett färg, men det kräver systemförändringar som rädda politiker uppenbarligen inte klarar av att genomföra.

Flera partier är angelägna om att komma till en bred uppgörelse kring migrationspolitiken. Denna ambition har nu spruckit genom att M deklarerat att förhandlingarna brutit samman. Vissa hade den fromma förhoppningen att frågan kan läggas på hyllan för ett bra tag framöver, vilket skulle dra undan benen för SD. Det kommer alltså inte att hända nu när M kastat in handduken.

Bättre hade varit om kommittén i stället hade fokuserat på det som står i januariöverenskommelsen, en ny humanitär skyddsgrund. Hur Sverige skulle klara det på ett sätt som glädjer både infödda svenskar och dem som kommer hit.

Opinion

Jag kom, jag såg, jag tänkte kritiskt

Opinion
Opinion

Regeringen har fattat beslut om nya kursplaner. Det är goda nyheter att antikens historia får vara kvar i kursplanen. Man måste lära sig var vi och vår kultur kommer ifrån. Så mycket av hur vi fortfarande tänker och beter oss har rötter i antiken och dess statsskick, kultur och filosofi. Generellt sett fungerar det dåligt att radera hela historiska epoker. Allt hänger ihop: du begriper inte sjuttonhundratalet om du inte vet att antiken fanns.

Det ska enligt regeringen bli mer fokus på kunskap och förståelse och mindre på analys. Man kan förvånas över att analysdelen har varit kontroversiell. Lär man barn kritiskt tänkande tidigt klarar de svåra skoluppgifter bättre högre upp i åldrarna. Den som tror att barn inte klarar att ifrågasätta och argumentera har uppenbarligen aldrig träffat ett som vill äta godis precis innan middagen.

Att ”analysera” innebär bara att fråga sig varför något är på ett visst sätt. Föräldrar till mellanstadiebarn ska ha oroat sig för att deras barn får göra ”avancerade analyser” av litteratur i mellanstadiet. Med tanke på vilka böcker som är på schemat i den åldern kan man undra hur djupgående analys som kan göras på dem. Skolverket bör fundera på hur man beskriver kritiskt tänkande för barn och föräldrar så det känns som något positivt. Kritiskt tänkande skapar upplysta människor, goda samhällsmedborgare och individer som inte kan köras över hur som helst. Det är väl värt att börja lära sig tidigt.

Opinion

Ett rättvisande system

Opinion
Opinion

Den svenska polisen ska prova en metod den brittiska polisen använder, där brott inte värderas lika, utan bedöms enligt ett poängsystem efter hur grova de är. Tanken är att man då kan fokusera på att utreda och lösa grova brott, istället för att få statistiken att se bra ut genom att lösa många små lättlösta förseelser. Skillnaden i grovleken på ett brott är stor med den här metoden, utvecklad vid Cambridgeuniversitetet. Snatteri får till exempel en poäng, medan mord får 122. Man kan möjligen förvånas över att våldtäkt får såpass låg poäng som 23. Man får anta att det finns skäl till att det och att det finns mycket att lära sig om systemet för att förstå hur det funkar.

Det finns flera lovande aspekter på poängsystemet. Den mest uppenbara fördelen är att polisen inte behöver lägga tid på att få statistiken att se bra ut, utan kan fokusera på de brott och de brottslingar som gör mest skada.

Det är också intressant att man kartlägger vilka områden där svåra och grova brott sker och inte bara vilka områden som har hög kriminalitet. I många fall begås riktigt grova brott av en liten grupp människor. Ett bra exempel på det är skottdåden i Malmö. Det handlar om några dussin person som saknar respekt för människoliv. Polisen borde kunna få lägga sin tid på den typen av brott, som dels lämnar döda och skadade efter sig, men också stör allmänhetens trygghetskänsla.

Den svenska polisen menar att man med tillämpning av den här metoden kan identifiera vilka kriminella nätverk som är mest skadliga och familjer där många blir brottslingar. Det senare kan vara användbart också för att det kan behövas sociala insatser för att skydda utsatta i olika sammanhang.

Om man ska unna sig att gissa, så skulle det inte förvåna om kartläggning med den här metoden visar att de flesta grova brott begås av ett fåtal personer. Detta vet polisen säkert redan, men det är annan sak att kunna visa det för allmänheten. Om man kan bekräfta det kan trygghetskänslan öka. Kanske kan vi då slippa missförståndet att brottsligheten ökar hela tiden. Den största fördelen är dock så klart att polisen kan få lägga sig tid där den behövs som mest.

Opinion

Moderna vidskepelser

Opinion
Opinion

I den vetenskapliga tidskriften American Journal of Tropical Medicine and Hygiene konstateras att 800 personer har dött av orsaker som kan kopplas till desinformation om coronaviruset. Det handlar om beteenden som orsakats av att de har hört att det till exempel är ofarligt att dricka desinfektionsmedel. Olika ”botemedel” mot covid-19 har marknadsförts som bra och ofarliga, när de i själva verket innebär stora hälsorisker. Det är extra tragiskt att folk har trott att de på detta sätt skulle komma undan pandemin och istället själva orsakade sin död.

När man inte själv är mottaglig för desinformation blir det svårbegripligt att andra kan få för sig att dricka desinfektionsmedel, eller kourin, som också förekommit.

De har fått information om dessa ”botemedel” i sociala medier, som alltmer framstår som en farlig källa till desinformation. Till exempel har konspirationsteorin om att 5G-master orsakat viruset fått så stort genomslag att folk börjat bränna master. Det är en tidsfråga innan någon skadas av detta.

Det är svårt att veta vad man ska göra åt saken om man vill ha något som liknar yttrandefrihet, eller möjlighet för folk att röra sig obehindrat på internet. Å andra sidan står det klart att desinformationen är såpass skadlig att det är tveksamt om det bör vara konsekvensfritt att sprida den för att den ger klick och eventuella intäkter.

Bland annat innebär spridningen av konspirationsteorier att det kan bli svårt att få befolkningen vaccinerad mot covid-19, om ett effektivt vaccin tas fram. Enligt en enkät tror 44 procent av republikaner att vaccinet är del av en konspiration med Bill Gates i centrum. Yougov är inte helt tillförlitligt, eftersom frivilliga enkäter inte reflekterar ett tvärsnitt av befolkningen. Även om det är färre är det oroande att det förekommer, med tanke på att också finns andra typer av vaccinmotstånd, som tron på att vaccin orsakar andra sjukdomar.

Diskussionen om lagar mot desinformation måste uppenbarligen intensifieras, även om det är ett svårlöst problem.

Opinion

Hur farliga är Kinaföretag?

Foto: Stefan Olofson
Opinion
KRÖNIKA

President Donald Trump vill förbjuda den Kinaägda appen Tiktok, som används mest av barn och ungdomar för att visa danser och andra mer eller mindre underhållande framträdanden. Trumps föregivna motiv är att appen är en säkerhetsrisk eftersom den är kinesisk. Att han kräver att techgiganten Microsoft köper en del av Tiktok av ägaren Bytedance och att den amerikanska staten ska få en del av köpesumma i provision tyder på att hans motiv egentligen är andra.

Tiktoks lagring och insamling av personliga data skiljer sig inte från andra liknande appar. Stora sociala forum som Facebook, Twitter och Whatsapp tillämpar ungefär samma principer för persondata som Tiktok. Det är en integritetsfråga men knappast en fråga om nationell säkerhet. Militärer och andra säkerhetsklassade funktioner bör dock undvika att ladda ned Tiktok för säkerhets skull. Men det gäller många andra appar också.

Tiktok har alltså blivit ett nytt inslag i president Trumps ekonomiska krig mellan USA och Kina. För Trump är det inte förtrycket av uigurer i Kina eller president Xi Jinpings allt mer auktoritära styre som är problemet utan Kinas växande ekonomiska makt.

Ett annat inslag i detta ekonomiska krig är USA:s blockad av telefonbolaget Huawei. USA gör nu allt för att förmå andra länder att stoppa Huaweis möjligheter att delta i 5G-utbyggnaden och att över huvud taget finnas i telefoninfrastrukturen.

Hur allvarligt hotet är om kinesiska möjligheter att genom inbyggda bakdörrar i Huaweis system komma åt känsliga system i andra länder är svårt att bedöma som lekman. Att döma av vad som visas i olika agent- och polisfilmer numera, men också som diskuteras i seriösa tekniska tidskrifter, finns det stora möjligheter att bakvägen komma åt viktiga styrsystem och information även utan att i produktionsledet bygga in sådana möjligheter. Så kanske är farhågorna även riktade mot Huawei överdrivna.

Särskilt besvärande vid kontakter med Kina är att alla kinesiska företag är skyldiga att på begäran lämna uppgifter till de kinesiska myndigheterna. Det är dock ingen helt unik lagstiftning. Enligt amerikansk lag (Cloud act) har amerikanska myndigheter rätt att begära ut data från alla amerikanska tjänsteleverantörer, oavsett var i världen informationen lagras. Motsvarande lagstiftning finns också i en rad andra länder som Ryssland och Indien.

Det råder inget tvivel om att dessa regler är i direkt konflikt med EU:s integritetsregler (GDPR). När det gäller Kina är det naturligtvis ett särskilt problem att Kina är en hård diktatur och känsliga uppgifter som utnyttjas kan leda till allvarligare följder. Men handlar det om förmenta säkerhetsintressen lägger inte heller USA fingrarna emellan om det anses nödvändigt.

Självfallet finns det all anledning att vara försiktig i alla kontakter med diktaturen Kina. Men larmen från president Trump och amerikanska intressen kan lika gärna ha den ekonomiska konkurrensen som motiv som verkliga säkerhetsproblem. Att Volvo Cars är Kinaägt har hittills haft betydligt fler positiva effekter än negativa.

Opinion

Hur farliga är Kinaföretagen?

Opinion
Opinion

President Donald Trump vill förbjuda den Kinaägda appen Tiktok, som används mest av barn och ungdomar för att visa danser och andra mer eller mindre underhållande framträdanden. Trumps föregivna motiv är att appen är en säkerhetsrisk eftersom den är kinesisk. Att han kräver att techgiganten Microsoft köper en del av Tiktok av ägaren Bytedance och att den amerikanska staten ska få en del av köpesumma i provision tyder på att hans motiv egentligen är andra.

Tiktoks lagring och insamling av personliga data skiljer sig inte från andra liknande appar. Stora sociala forum som Facebook, Twitter och Whatsapp tillämpar ungefär samma principer för persondata som Tiktok. Det är en integritetsfråga men knappast en fråga om nationell säkerhet. Militärer och andra säkerhetsklassade funktioner bör dock undvika att ladda ned Tiktok för säkerhets skull. Men det gäller många andra appar också.

Tiktok har alltså blivit ett nytt inslag i president Trumps ekonomiska krig mellan USA och Kina. För Trump är det inte förtrycket av uigurer i Kina eller president Xi Jinpings allt mer auktoritära styre som är problemet utan Kinas växande ekonomiska makt.

Ett annat inslag i detta ekonomiska krig är USA:s blockad av telefonbolaget Huawei. USA gör nu allt för att förmå andra länder att stoppa Huaweis möjligheter att delta i 5G-utbyggnaden och att över huvud taget finnas i telefoninfrastrukturen.

Hur allvarligt hotet är om kinesiska möjligheter att genom inbyggda bakdörrar i Huaweis system komma åt känsliga system i andra länder är svårt att bedöma som lekman. Att döma av vad som visas i olika agent- och polisfilmer numera, men också som diskuteras i seriösa tekniska tidskrifter, finns det stora möjligheter att bakvägen komma åt viktiga styrsystem och information även utan att i produktionsledet bygga in sådana möjligheter. Så kanske är farhågorna även riktade mot Huawei överdrivna.

Särskilt besvärande vid kontakter med Kina är att alla kinesiska företag är skyldiga att på begäran lämna uppgifter till de kinesiska myndigheterna. Det är dock ingen helt unik lagstiftning. Enligt amerikansk lag (Cloud act) har amerikanska myndigheter rätt att begära ut data från alla amerikanska tjänsteleverantörer, oavsett var i världen informationen lagras. Motsvarande lagstiftning finns också i en rad andra länder som Ryssland och Indien.

Det råder inget tvivel om att dessa regler är i direkt konflikt med EU:s integritetsregler (GDPR). När det gäller Kina är det naturligtvis ett särskilt problem att Kina är en hård diktatur och känsliga uppgifter som utnyttjas kan leda till allvarligare följder. Men handlar det om förmenta säkerhetsintressen lägger inte heller USA fingrarna emellan om det anses nödvändigt.

Självfallet finns det all anledning att vara försiktig i alla kontakter med diktaturen Kina. Men larmen från president Trump och amerikanska intressen kan lika gärna ha den ekonomiska konkurrensen som motiv som verkliga säkerhetsproblem. Att Volvo Cars är Kinaägt har hittills haft betydligt fler positiva effekter än negativa.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Minifinder.se

Ökade våldsbrott i Skåne - vad säger brottsstatistiken?

Minifinder Nano GPS personlarm - telefon och larm i ett!
Minifinder.se I hela Sverige så har våldsbrotten ökat markant de senaste åren och det är egentligen inte förrän efter ett par år man kan se trenderna.

Statistiken över brott kan dock variera lite från år till år, men när man ser över statistiken med ett par års överblick så har brotten stigit sakta men säkert. I Skåne kan vi också tydligt se den här trenden.

En orsak till ökningen tros också vara benägenheten till att anmäla brott. Däremot så har inte vården märkt av trenden när det kommer till behandling av offer som blivit utsatt för våldsbrott och i de regionerna kan man inte se några tecken alls på ökad utsatthet när det kommer till misshandel. Det betyder med andra ord att anmälningsbenägenheten har ökat. Att ökningen inte märks av inom vården tros bero till största del på att fler anmäler och att det inte är någon högre andel av misshandelsfallen som anmäls som är av det grövre slaget.

Skåne ligger 3:a på listan över anmälda våldsbrott i Sverige

Södermanlands län och Stockholms län ligger lite högre än vad Skåne gör när det kommer till anmälda våldsbrott per invånare. Att det ser ut på detta viset beror till stor del på att det är i dessa län som vi hittar Sverige tre största städer.

Statistiken säger dock att det dör mindre människor i våldsbrott och går i linje med vad sjukvården menar på, Detta innebär med andra ord att även om våldsbrotten har ökat, så har inte de fallen av grövre misshandel ökat och inte heller har ett högre antal dött till sviterna från våldsbrott. Det finns flera faktorer som tros spela in till varför vi kan se en ökning av våldsbrott i Sverige.

Detta kan du göra för att känna dig mer trygg:

– Om du har barn så är det bra om du låter barnet ha en telefon att ringa med och som du kan nå dem via. Du kan också använda en GPS Tracker, dessa gör att du alltid kan se var ditt barn befinner sig. Detta ger trygghet och säkerhet till barn och föräldrar.

– Ett överfallslarm är bra att ha i fickan på sin jacka (man ska absolut inte vara rädd i onödan, men de är otroligt effektiva eftersom att de hörs väldigt högt).

- Håll dig lugn! Även om våldsbrott ökar statistiskt sett så ökar inte dödsfall eller personskador, vilket betyder att våldsbrott har ofta någon bakomliggande orsak och är ofta relaterade till dispyter mellan kriminella.

– Många gånger sker våldsbrott i nära relationer där det kan vara svårt att ta sig bort. Om du befinner dig i en situation där du blir misshandlad i hemmet, så prata med någon och sök dig till hjälp. Det kan vara svårt att berätta om, men det finns alltid professionella människor du kan vända dig till för att få råd, stöd och hjälp att bli fri din situation Om du är utsatt för våld i nära relation så kan du kontakta Malmös kriscentrum.

- Ha alltid med dig din telefon ifall du skulle råka illa ut på något sätt, så att du alltid kan ringa och be om hjälp eller för att bara prata med någon som kan lugna dig om du är orolig.

Om du är med om ett våldsbrott, oavsett om det är en av familjens medlemmar som skadar dig eller om du blir illa behandlad av någon du inte känner sedan tidigare så är det viktigt att anmäla. Genom att anmäla vad du blivit utsatt för så står du automatiskt upp för alla andra som också blivit utsatta för våldsbrott.

Opinion

Migrationskris

Opinion
Opinion Förhandlingarna kring en ny migrationsöverenskommelse sker i ett annat klimat än tidigare. Svenskarna har inte varit så negativa till invandring på 25 år som nu.

Regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet kunde knappt ha varit längre ifrån varandra. Debatten handlar i grova drag om huruvida den restriktiva tillfälliga migrationspolitik som vi haft sedan 2015 ska vara kvar eller om vi ska återgå till den liberalare flyktingpolitik vi hade tidigare när de tillfälliga reglerna löper ut nästa sommar.

Det är normalt för koalitionsregeringar att det sker en intern debatt, men den här debatten gäller vilken sorts land Sverige ska vara och regeringspartiernas ställning i och överlevnad inom svensk politik och är såtillvida speciell. Socialdemokraterna är närmare både Moderaterna och Sverigedemokraterna i sina 26 förslag än regeringskollegan Mp. Regeringspartierna är bara överens på tre av 26. Socialdemokraterna skulle i nuläget ha lättare för att komma överens med Sverigedemokraterna än med Miljöpartiet när det gäller migration och integration, även om de inte ligger lika långt till höger som Moderaterna. Det är tråkigt för ett parti som länge hållit en solidarisk linje, men det svenska politiska landskapet är tyvärr permanent förändrat.

Politiker ska vara aktsamma med lustigheter, men Morgan Johanssons jämförelse under onsdagskvällens debatt i Aktuellt mellan Moderaterna och en tvål när det gäller migrationspolitiken var inte dum. När Moderaterna får som de vill glider de gärna längre åt höger för att se om att de kan få ytterligare eftergifter. Johansson har rätt i att det finns en fara i att Moderaterna vill ta politiken hela vägen ut till Sverigedemokraternas ståndpunkt för att bli nöjda. Det finns val att vinna och väljare att stjäla från Sverigedemokraterna. Johansson har också en poäng i att Moderaterna visar lite kompromissvilja för ett parti som får en femtedel av rösterna. Polariseringen är olycklig eftersom den får partierna att ropa på öppna eller stängda gränser, inte på kompromisser.

För den som är för en solidarisk flyktingpolitik är frågan inte okomplicerad för den sakens skull. Med knappare resurser efter pandemin och ökande skepsis mot invandring måste man fråga sig om vi ska prioritera att många ska kunna komma, eller att de som kommer ska ha det bra här och kunna komma in på arbetsmarknaden så de känner sig som en del av samhället. Det viktiga är att de som är mest nödställda och inte har någon annanstans att ta vägen inte ska mötas av stängda gränser, även om det innebär att vi får ta emot färre.

Att bibehålla invandringen på en hög nivå kan göra att utlandsfödda som redan finns här utsätts för rasism i högre grad när opinionen förändrats i negativ riktning. Det är en tråkig tanke, men om man ska dra logiska slutsatser av den hårdnade tonen mot invandrare hos vissa grupper är det tyvärr en risk.

Miljöpartiet har lovat sina väljare att vi ska återgå till den gamla, generösa flyktingpolitiken: något som de nästan säkert kommer att misslyckas med.

Vad detta innebär för Mp är att de kan välja mellan att orsaka en regeringskris och att orsaka en kris för det egna partiet. Att efter ett så turbulent år, där Sverige har behövt en stabil regering orsaka regeringskris och eventuellt extra val gör inte Miljöpartiet populära. Samtidigt måste de fundera över vilken sorts parti de är: ett lydparti till Socialdemokraterna eller ett litet grönt parti som står för en solidarisk flyktingpolitik och en radikal klimatpolitik oavsett vad det kostar. Det finns nog större intresse för det senare hos väljarna.

Sveriges tid som ”humanitär stormakt” kan förmodligen ses som över i och med den hör överenskommelsen.

Martina Jarminder

Opinion

Jämställda arbetsplatser för alla

Opinion
Opinion

Linköpings universitet har, tyvärr föga förvånande, kommit fram till att transpersoner diskrimineras i arbetslivet. De diskrimineras dessutom på två olika sätt.

Studien är gjord genom att man skickar in fiktiva jobbansökningar med liknande ordalydelse. I vissa skrev forskarna att den ansökande hade bytt från ett mansnamn till ett annat, i andra att man bytt från mansnamn till kvinnonamn. Det senare halverade sannolikheten att personen fick svar på sin ansökan. Diskrimineringen skedde huvudsakligen inom mansdominerade yrken. I kvinnodominerade var skillnaden mindre och minst var den där man hade jämn balans mellan män och kvinnor.

Nu återstår frågan om varför man diskriminerar. Kan det vara så att arbetsgivare förutsätter att transpersoner behöver särskilda villkor, som privat toalett eller liknande? Vissa länder där man debatterar transrättigheter på ett hetsigare sätt än i Sverige, som USA och Storbritannien, har toalettfrågan i det närmaste varit en besatthet hos debattörerna. I Sverige har vi fler unisexbadrum, så det borde inte vara en faktor.

Kanske är förklaringen enklare än så. Kanske känner arbetsledning och rekryterare inga transpersoner och vet därför inte hur de ska förhålla sig till det. Kanske är det gammal vanlig rädsla för det okända. Det kan oavsett konstateras att även här fungerar den jämställda arbetsplatsen bäst och att mycket arbete mot diskriminering återstår.

Martina Jarminder

Opinion

Rekord i icke-försening

Opinion
Opinion

I juli slog tågen rekord. Rekordet var att de nästan inte kom för sent, eller kom mindre för sent än vanligt. 95 procent av tågen var högst fem minuter sena. Det beror på att folk inte åkte tåg. Det var glest mellan tåg och glest mellan resenärer, i bästa fall.

Min resa till en vän i Mellansverige skedde i ett mer än halvtomt tåg. När jag sökte lämpliga resor fanns få att välja på, eftersom man klokt nog passade på att utföra banarbete när ingen åkte tåg.

Vad kan vi lära oss av det? Tyvärr att det som krävs för att svensk tågtrafik ska fungera är att nästan ingen åker tåg. 2020 körde mindre än hälften så många snabba tåg som vanligt.

2016 låg Sverige sämst i Europa på punktlighet i tågtrafiken, 2017 var inte heller något vidare: då var vi trea från botten. Sverige har, eller har haft, det sämst underhållna järnvägsnätet i Europa. Av någon anledning har vi inte tyckt att det var ett problem. 2007 menade dåvarande finansminister Anders Borg att vi hade överinvesterat i järnvägen. Borg hade tvärfel att döma av var Sverige befinner sig 13 år senare.

Infrastrukturminister Thomas Eneroth säger att de glädjande siffrorna beror på investeringar man gjort i svensk järnväg. Det gör de inte. De beror på att ingen har åkt tåg. Men de skulle kunna bero på det, om man fortsätter satsa så att Sverige kommer i fatt andra europeiska länder och förhåller sig till hur efterfrågan på tågresande har ökat i takt med klimatmedvetenheten.

NÄSTA ARTIKEL