William Spetz: Jag är en amöba på fritiden

Det började med en så kallad fri workshop på Dramaten – som William Spetz i efterhand misstänker var en förklädd audition. Där var han, en 24-åring som slog igenom med humorklipp på internet medan Youtube fortfarande var ungt, tillsammans med ett gäng utbildade skådespelare.

– Jag minns hur rädd jag var när vi satt där och drack kaffe innan, och alla sade till varandra: "Jaha, när gick du ut scenskolan då?" Jag kunde ju inte svara på det, säger William Spetz.

Efteråt ringde trots allt telefonen, och han blev erbjuden en roll i föreställningen "Liv Strömquist tänker på sig själv", fritt baserad på serietecknarens bok "Den rödaste rosen slår ut".

I mars tillträdde Mattias Andersson tjänsten som konstnärlig ledare på Dramaten. Då hade hans företrädare Eirik Stubø, som även vad vd, avgått, efter tidigare arbetsmiljöproblem. Debutanten ser det som att nationalscenen har startats om, som med en hjärtstartare.

– Jag antar att det var precis tvärtom från vad teater ska vara. Hierarkiskt, narcissistiskt och machokultur, allting som egentligen dödar det teater ska handla om – att vi är i det kollektiva tillsammans. Det är rätt ironiskt att det som främst gubbar och män har hållit på med, att sparka upp sig själva, även förstört det som de vill komma åt, en sårbarhet, säger William Spetz.

Skådespelardrömmarna är anledningen till att Umeåsonen 2010 började spela in videoklipp – som han utan större förväntningar publicerade på det då relativa nya videoforumet.

– Jag gick in på Youtube med inställningen att "jag har inget minne på min dator, här kan jag lagra klipp", sedan insåg jag att folk kunde kolla på det. Jag hade fyra visningar jättelänge.

Samtidigt gick William Spetz i en bild- och slöjdklass på högstadiet. "Töntklassen", kallar han den. De "dansade och målade akvarell medan alla andra spelade hockey och hånglade" – eller det var så det kändes i alla fall. William Spetz inspirerades av Gina Dirawis Youtubekanal, vände kameran mot sig själv och började driva med sig själv och sin omgivning.

– När jag inte hade så många visningar var det killgäng som tyckte jag var värsta tönten och spred rykten. Det komiska är att när jag började få visningar vann jag årets humor på nians bal, och samma hockeykillar sade: "Fan vad bra du är, BROR! Brorsan!"

När SVT började fånga upp internetkändisar till sin playtjänst blev William Spetz värvad. Han fick flera egna serier – som ledde vidare till ett programledarskap i Melodifestivalen och "Musikhjälpen". Han har även varit sommarvärd i P1, spelat en hyllad enmansföreställning om sin mormor, medverkat i den första svenska originalserien på Netflix och gjort flera roller i radioteatrar.

Förutom Dramatendebuten ligger han och Martina Haag bakom idén till den kommande Felix Herngren-regisserade långfilmen "Dag för dag", där William Spetz även spelar en av rollerna. Dessutom klipper de just nu en true crime-parodi om en bokbuss i Västerbottens inland som sänds i P3.

Men meritlistan till trots anser William Spetz att han är långt ifrån att drabbas av något slags hybris.

– Det kanske är det enda positiva med att vara en ganska osäker person, att man inte får det. Man är så snabb med att alltid analysera sig själv. För mig är plattformarna och arenorna oväsentliga, om jag gör ett halvkasst jobb på Netflix så skiter jag i att jag är där, då har jag bara skämt ut mig på Netflix, säger William Spetz.

TT: Får det tankesättet några negativa konsekvenser?

– Det är nog inte det lättaste sättet att arbeta på, men jag tror jag behöver det för att utvecklas. Går jag runt och är nöjd jämt kommer jag bara att lägga upp fötterna på bordet och vara halvdan.

TT: Var ser du dig själv om 10 år?

– Jag vill vara jätteutmanad. Jag vill ha massor av svåra roller framför mig, ha andan i halsen och knappt veta hur det ska gå. För då kanske jag utvecklas.

TT: Har du någon gång varit nära på att bli utbränd?

– Faktiskt inte! Jag hör ju hur jag låter, men jag sover mycket, hela tiden, flera gånger per dag, säger William Spetz, och tillägger:

– Jag är en amöba på fritiden, som bara flyter runt.

Sofia Sundström/TT