Glöm aldrig folkmordet

Under första hälften av 1990-talet pågick inbördeskrig i det sönderfallande Jugoslavien. EU spelade snarast en negativ roll genom att Tyskland och flera andra EU-länder, liksom Sverige, tidigt erkände Kroatien, trots att där pågick strider med försök till etnisk rensning riktad mot såväl kroater som serber.

Än intensivare etniska strider inleddes i Bosnien Herzegovina 1992, och kulmen var en massaker i Srebrenica 1995, där mer än 8 000 bosniakiska män och pojkar mördades medan kvinnor och barn drevs bort. Den här massakern klassades sedan som folkmord, och de bosnienserbiska ledarna Ratko Mladic och Radovan Karadzic dömdes långt senare till livstids fängelse av den särskilda domstolen i Haag för att ha varit ansvariga för folkmordet.

Nu finns en begravningsplats i Ptotocari, där kvarlevorna efter de mördade samlats, efter stora svårigheter att finna och identifiera kropparna. De mördade begrovs i över 80 massgravar utan några namn och många gånger massakrerade till oigenkännlighet. På minnesdagen i lördags begrovs ytterligare nio nyligen identifierade offer, men fortfarande saknas mer än tusen döda.

För 25 år sedan, 50 år efter andra världskrigets slut då det kanske värsta folkmordet någonsin utfördes, begicks alltså ett nytt folkmord i Europa, utan att någon ingrep och trots att fredsbevarande FN-styrkor fanns på plats.

På 25-årsdagen högtidlighölls minnet av de mördade på många platser runt om i Europa, så även i Sverige. Till Sverige kom många bosnier på flykt undan striderna och fick en fristad här. De flesta är nu väl integrerade i samhället med lika hög sysselsättningsgrad som infödda svenskar. Nu minns de med största smärta sina mördade kära som inte hann undan kriget.

Även vi som inte har någon direkt koppling till krigen i forna Jugoslavien behöver komma ihåg, att etniska motsättningar och krig kan bryta ut plötsligt, utan förvarning. Därför får vi aldrig glömma folkmordet i Srerbrenica.

Yngve Sunesson