Ingen förbundsstat

Det hävdas att det handlar om solidaritet med de länder som drabbats hårdast av coronapandemin. Visst behöver vi solidaritet och samarbete för att ekonomin ska återhämta sig, men det är knappast enda syftet. Merkel och Macron vill även använda krisen för att rädda den felkonstruerade valutaunionen EMU – och i förlängningen ta nya steg i statsbygget. I skuggan av krisen hoppas unionens mäktigaste politiker kunna ta EU närmare ett Europas Förenta Stater.

Leif Pagrotsky (tidigare handelsminister), Lotta Fogde (tidigare statssekreterare) och Lars Anell (tidigare EU-ambassadör) menar att återhämtningsfonden är ”en dimridå för att rädda euron” (Expressen 8/7). De konstaterar att den föreslagna fördelningen av fondmedlen inte utgår från konsekvenserna av pandemin utan främst syftar till att rädda EMU. I ett annat inlägg (SvD 16/6) pekar Anell på att ”Italiens tillverkningsindustri har formligen massakrerats av att vara instängd i samma valuta som Tyskland”. Efter 20 år med gemensam valuta har Italien förlorat 20 procent av sin köpkraft jämfört med Tyskland och så kan det inte fortsätta. Även länder som sagt nej till den gemensamma valutan ska vara med och finansiera räddningsaktionen för euron. EU ska, enligt planerna, låna 750 miljarder euro (närmare 8 biljoner kronor), varav 500 miljarder euro ska delas ut som bidrag och 250 miljarder som lån. Sveriges regering har, med en riksdagsmajoritet bakom sig, understrukit att fonden i främst bör bygga på lån.

Väljarna röstade 2003 med klar majoritet nej till att skrota kronan för euron. Ska vi då vara med och finansiera valutaunionens problem? Det handlar om stora summor för de svenska skattebetalarna, mellan 100 och 200 miljarder kronor plus lånegarantier. Jag anser inte det.

EU ska låna det mesta av den enorma summan, som är tänkt att återbetalas av kommande generationer fram till 2058. I paketet ingår även att EU ska skaffa ”egna medel”, en utvidgning av EU:s beskattningsrätt som ”riskerar att i grunden förskjuta förhållandet mellan EU och medlemsstaterna i federal riktning” (Johan Lindholm, professor i rättsvetenskap, SvD 6/6). När EU tar ett avgörande steg mot att bli en fiskalunion, en skatteunion, tar man också steg mot att utveckla EU till en förbundsstat. För det finns inget folkligt stöd.

Visst krävs kraftfulla åtgärder för att stimulera ekonomin i Europa. Men det bör inte ske till priset av nya steg i centralistisk och federalistisk riktning.