Annons

Jakten på franska slemproppar

Publicerad 14 juli 2020 • Uppdaterad 25 november 2021

Idag är det den 14 juli, det vill säga mitt i högsommaren. Men någon riktig högsommar har jag inte sett till. Så istället för att fira den svenska sommaren får vi väl fira vår kronprinsessa som fyller 43 år idag. Och är man inte ett dugg intresserad av kungligheter så kan man ju alltid hissa den franska flaggan och fira detta vin- och baguettelands nationaldag.

Men jag vet inte om jag har någon lust att fira Frankrike. Det är visserligen ett land som jag starkt gillar och jag har tillbringat flera semestrar där. Men detta land lär enligt uppgift ha gett oss ett av sommarens största gissel. Den spanska skogssnigeln, mera känd under det mycket passande namnet mördarsnigel.

Annons

Trots sitt namn lär inte denna slempropp ha sitt ursprung i Spanien utan i Frankrike. Därifrån har de första äcklen kommit på att de nog ska fly till Sverige där de hoppas på ett bättre liv. Varför skulle det vara bättre här? tänker ni. Men titta ut genom fönstret en normal svensk sommardag. Regn, regn och åter regn, Och regn det är något som sniglar gillar.

Så slempropparna kröp en gång in i fruktlådor, grönsakslådor och andra lådor som hade destinationen Sverige på sin fraktsedel. Eftersom de inte kan läsa måste de ha haft något speciellt i sina antenner. Kanske kände de doften av sill, nypotatis, snaps och nyslaget hö. Men riktigt säkra kan vi inte vara. Det kan även ha varit en snigel-gps som ställts in på fukt och svenska go’a blommor.

De första dokumenterade slempropparna upptäcktes i Skåne för 45 år sedan. Och det här är ingen Adam och Eva historia. Det behövs nämligen bara en snigel för att helvetet ska braka loss. Den kan nämligen göra barn med sig själv. Och den nöjer sig inte med bara ett eller två små snigelbarn. Cirka 400 små snigelbebisar kan det ploppa ut ur en snigelmankvinna som lägger sina ägg lite överallt.

När jag blundar så ser jag hundratals slemproppar framför mig. De är smala som fotomodeller eller tjocka som sumobrottare. De är små bebisar och det är gamla matriarker och patriarker i ett. Tillsammans tuggar de sig genom trädgården. De älskar speciellt dahlior, vårkragar och den mycket giftiga spikklubban. De är väl drogberoende hela högen.

Flera gånger om dagen greppar jag ett hemmagjort spett bestående av en pinne med ett vasst stämjärn i ena änden. Jag scannar gräsmattan, rabatterna, trädgårdslandet och backen som lutar ner mot gräsmattan. Där kryper slempropparna i hundratal. Jag hugger, hackar, halshugger och låter stämjärnet klyva sniglarna på mitten. Det är som rejäla lustmord.

Efter kommer mannen med en vass sax. Han koncentrerar sig på småsniglar som gömmer sig under löv och blad och är förrädiska eftersom de knappt syns. Jag tänker på min ärade kollega som på detta utrymme tidigare berättade hur hon lyfte över dem till grannen för att inte skada sniglarna. Jag säger bara att det är tur att hon och jag inte är grannar och att hon insett sitt misstag med att vara en alltför snigelgod människa.

Förutom att försöka hitta olika sätt att bekämpa slempropparna så tänker jag på dem som olika galna världsledare som gör allt för att ta över och förstöra i världen. De stora feta kallar jag Trumpar. De smalare exemplaren är sådana där Putinar. De mer runda som är lite hala att hugga är Erdogans. De där sliskiga som samlas i högar för att äta sina döda kamrater är Bolsonaror. Testa det ni. Grymt men effektivt.

Helén FingalssonSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons