Henning Mankells sjunde Wallanderbok, Steget efter, kom 1997. Sedan dess har jag aldrig kunnat köra kustvägen mellan Ystad och Sandhammaren och förbi skylten mot Hagestads naturreservat utan en stark känsla av obehag.
Ett picknicksällskap som mördas, grävs ner och sedan grävs upp en dryg månad senare och placeras ut på nytt mitt i detta vackra har den effekten. Det har också effekten att det fastnar i minnet, att det gör mig nyfiken på platsen även i verkligheten.
”De parkerade bilarna utanför naturreservatet, tog sina korgar och försvann längs en av stigarna. På avstånd tyckte sig någon av dem höra ett dragspel. Men annars fanns där bara fåglarna och det avlägsna bruset från havet.” Så beskriver Henning Mankell hur de tre ungdomarna som snart ska möta en mördare kommer till Hagestad på midsommarafton 1996.
Själv anländer jag till samma parkeringsplats vid det här 60 år gamla naturreservatet en blåsig julidag 24 år senare tillsammans med min man som lovat agera fotograf. Som sällskap och för att få veta mer om Hagestads natur har vi lockat med oss Gunilla Davidsson Lundh och Torbjörn Davidsson. Gunilla är biolog och naturvårdshandläggare på länsstyrelsen och Torbjörn är också biolog, alltid med en fågelkikaren runt halsen.
Stor variation
Precis som mördaren, de tre ungdomarna och längre fram i boken Kurt Wallander och hans kollegor tar vi en av stigarna från parkeringen in i reservatet. Just mängden stigar som går kors och tvärs över det 375 hektar stora området gör det extra tilltalande menar Gunilla.
– För friluftslivet är det värdefullt att det finns så många stigar så att man kan uppleva den stora variationen, säger hon. Här finns allt från krattekskogen till tall- och björkskogar och sanddynerna. Och så kan man så klart gå längs stranden som också är en fin badplats.
Medan vi pratar försvinner Torbjörn till grannreservatet Backåkra för att försöka få syn på en fältpiplärka.
– Den fanns här i området förr men försvann i och med att det växte igen mer och mer, berättar Gunilla. 2014 började man restaurera reservatet i EU-projektet Sandlife för att öppna upp tallskogen och skapa mer ytor med bar sand. Då fick man en miljö som gynnade många arter – fjärilar, bin och skalbaggar till exempel. Fältpiplärkan är lite av ett kvitto på att det fungerat. Förra året rapporterades från artportalen att den dykt upp här igen.
Dold mördare
Vi fortsätter längs den mjuka stigen. Gunilla pekar ut rödrosa blodnäva, blommande blåmonke, sandstarr som växer som raka streck genom sanden och så borsttåtel, gräs i stora tuvor.
– Den är min favorit, den är så vackert lila i färgen, säger hon.
Vid sidan av oss reser sig en hög dyn, skapad under istiden och nu täckt av stora ekar med mörkgröna kronor. Kanske var det bakom någon av trädstammarna där som mördaren höll sig dold medan han tog av sig sin regnjacka och spottade ut en snus som han sedan trampade ner i sanden. ”Han lämnade aldrig spår efter sig. Aldrig någonsin. Men ofta tänkte han att han borde sluta snusa.”
I sänkan där vi går är ekarna betydligt mindre och spretigare. Det här är krattekskogen.
– I länsstyrelsens skötselplan för Hagestad kan man läsa att delar av ekskogen höggs ner på 1600-talet på Karl XI:s befallning så att den inte skulle användas som skydd för ”sjörövare och andra varnartige människor”, berättar Gunilla.
Havets närvaro
Vi fortsätter mot Löderups camping, stranden och havet. Tornseglare svävar mot den blå himlen där molnen har försvunnit. Solen strålar varmt och på campingen råder vardagsstillhet. Några hundar är kopplade i skuggan i en dunge, någon dricker kaffe utanför sin husvagn och kanske var det härifrån ungdomarna hörde dragspelsmusiken.
När vi närmar oss stranden bryts lugnet av vinden som kastar sig över oss. Höga vågorna rullar in och vi går längs kanten på campingen där husvagnar med stora yttertält står uppradade och den omtalade stranderosionen har skapat en skarp kant ner mot stranden.
– I genomsnitt försvinner två till tre meter av stranden varje år, berättar Gunilla och plockar fram skötselplanen hon hänvisat till tidigare.
Där finns flygbilder som visar stranden 1939 och 2012. På 73 år har mellan 150 och 200 meter försvunnit ut i havet.
I Steget efter nämns ingenting om stranderosionen men havet är närvarande på många sätt. Inte bara som ett brusande i utkanten av den första mordplatsen utan högst påtagligt när ett bröllopspar senare mördas på närbelägna Nybrostrand och när ytterligare en person mördas i Östergötlands skärgård.
Och när jag blickar ut över havet i solglittret denna dag känner jag trots sällskapet och skönheten också den pessimism och ensamheten som alltid går som ett mörkt stämningsstråk genom Wallanderböckerna. I epilogen i Steget efter när allt slutligen är uppklarat blickar Wallander också ut över havet. ”Allt var stilla. Bara havet som rullade. Känslan av ensamhet var stor.”
Speciell doft
Jag ruskar snabbt av mig känslan och vi bestämmer oss för att hitta en lunchplats som kanske påminner om ungdomarnas utvalda picknickplats. Mördaren beskriver den noga från sitt gömställe: ”När han sedan hittat platsen de sett ut för sin midsommarvaka hade han genast tänkt att stället var idealiskt. Det låg i en sänka. Runt om fanns täta busksnår. Och där bortom stod några träddungar.”
Vi lämnar den blåsiga stranden och ger oss in i en björkskog där solen blänker i de gråvita, raka stammarna. Vi tar oss över Tygeå på en liten träbro och fortsätter mot ett område där man tydligt kan se arbetet med Sandlife – träd har avverkats och sandkullar skapats. På andra sidan, mot havet, ligger tallskogen med sänkor som känns perfekta för en lunchpaus.
– Det är så härligt med de torra, sandiga markerna, det blir en speciell doft här som jag gillar, en sommardoft av varm tallmark, säger Gunilla och jagar bort alla mörka associationer.
Medan vi äter vår lunch frågar jag vad som är utmärkande för Hagestad när det gäller djurliv.
– Man kan alltid försöka spana efter Sveriges sydligaste population av en älgstam, säger Gunilla. Speciellt för området är också alla solitärbin (bin som inte lever i samhällen som honungsbin gör, reds. anm.). Här finns till exempel dynsmalbin, havstapetserarbin och praktbyxbin. Och överlag om man är intresserad av insekter kan man nog hitta mycket här.
Litteratur och resmål
Mitt slitna exemplar av Steget efter ligger uppslagen i mossan mellan oss och vi diskuterar i vilken mån litteratur påverkar resmål. Själv tycker jag om att se platser jag läst om i verkligheten – gärna i deckare som Steget efter där miljön är en tydlig del av berättelsen. Ibland kan det vara tvärtom också – att jag blir förtjust i en plats och gärna vill hitta böcker som utspelas där.
Gunilla och Torbjörn lockas mer av natur och djur och faktaböcker om spännande vandringsplatser men vi enas om att litteraturens inverkan kan vara omedveten. Att de under en resa i England var extra sugna på just Dartmoorheden av alla platser var kanske ingen slump – en viss Sir Arthur Conan Doyle hade kanske ett finger med i spelet ...
Efter lunchen fortsätter vandringen österut och förbi områden där man genomfört planerad naturvårdsbränning. Vi korsar Tygeå igen. Torbjörn har fortfarande inte siktat någon fältpiplärka men både törnskata och steglits.
Fyra timmar efter att vi startade är vi tillbaka på parkeringen. Den komplicerande och känslomässigt tärande polisutredningen i Steget efter tar längre tid. Sommaren har för länge sedan tagit slut när en lerig Wallander levererar mördaren till polishuset och sedan åker på en kortsemester till Gryts skärgård för att bearbeta det han varit med om. Där faller snön tätt men när han återvänder till Ystad upphör den. ”I Skåne var det ännu höst.”, ljuder de mörka slutorden.
För mig är den skånska hösten långt borta och Hagestads mörker har kompletterats med varmt solljus, tallbarrsdoft och surrande solitärbin. En sommar full av utflykter ligger fortfarande framför mig. Kanske inspirerade av en eller annan bok. Eller av naturen själv.
FAKTA
Hagestads naturreservat
Bildat: 1960
Storlek: 375 hektar
Kommun: Ystad
Förvaltare: Länsstyrelsen Skåne
Hitta dit: Hagestad nås från Östra kustvägen mellan Kåseberga och Skillinge.
FAKTA
Tips
Gunilla Davidsson Lundh tipsar om fem andra besöksvärda naturreservat i Skåne:
Ivö klack: ”Här finns så mycket att upptäcka - geologin, spännande industrihistoria och så naturvärdena, bland annat en fantastisk bokskog. Det finns väldigt bra informationsskyltar, fina utsiktspunkter och fler olika markerade rundor att gå.”
Kronovalls store vång: ”Det här är en naturbetesmark men det finns en markerad stig genom området som är väldigt vacker att gå. Området har tillhört slottet så det är en miljö med inslag med betad ädellövskog med ek, bok, avenbok och skogslind som påminner om en engelsk jaktpark. Sedan är det öppna, fina naturbetesmarker med fin flora.”
Prästabonnaskogen: ”Det här reservatet ligger vid Tjörnarp och man kan ta tåget dit och sedan gå till reservatet vid Tjörnarpssjön. Det är ett jättefint området med bokskog, badplatser, eldstäder och stigar. I närheten, fast då måste man nog ha bil, finns Gunnarps gamla tegelugn – en gigantisk byggnad som är väldigt besöksvärd, en häftig miljö.”
Risen: ”Reservaten vid Häckeberga är ganska kända men Risen känner kanske inte så många till. Det är en stor naturbetesmark med många olika markerade stigar. Här finns också skogsmiljöer och två vindskydd med eldstäder.”
Näsbyfält: ”Här är det väldigt vackert, speciellt vid Södra och Norra Lingenäset, med ädellövskog och så Araslövssjön intill. Och så ligger det ändå så nära staden (Kristianstad).”
Fler tips om utflykter till reservat och aktiviteter där finns på https://www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/friluftsliv.html
FAKTA
Tips
Gunilla Wedding tipsar om fem skånska deckarutflykter:
De drabbade av Karin Wahlberg: ”I bokens inledning tar Claes Claesson med familjen till Billebjer och upp på en höjd som beskrivs Romeleåsens början och med utsikt flera mil bort. Definitivt en naturupplevelse att härma.”
Polismördaren av Sjöwall och Wahlöö: ”Martin Beck befinner sig här söder om landsvägen, närmare bestämt i Anderslöv. Första kvällen åker han till Böste och blickar ut mot havet och den mörka horisonten. Vacker plats för en stjärnklar sommarnatt.”
Våroffer av Anders de la Motte: ”Utspelas till stor del på Bokelunds slott som enligt författaren inspirerats av Kronovalls slott. Spännande att jämföra bok och verklighet.”
Väg 9 av Tina Frennsted: ”Ett av mordoffren i Frennstedst nya deckare är en konstnär som hittas mördad i vattnet nära fyren vid foten av Stenshuvud. Här finns en hel nationalpark att upptäcka. Följer man gula leden längs havet hittar man fyren.”
Ögonvittnet av Anna Bågstam: ”Ett mord begås i fiskeläget Lerviken där Bågstams huvudperson Harriet också bor. Lerviken är en fiktiv ort men enligt Bågstam med många likheter med pittoreska Ålabodarna. Väl värt ett besök.”
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN