Polisen behövs inte minst i utsatta områden

I ett debattinlägg i Sydsvenskan av två rättssociologiska forskare föreslås att största delen av polisen avvecklas på grund av ”dess systematiskt rasistiska arbete”.

Visst går det att hitta exempel på rasistiska polisaktiviteter, främst det uppmärksammade skånska registret över romer men också många enskilda polisers rasistiska uttryck och aktioner, senast illustrerat av Betlehem Isaak som berättade om ett par kränkande händelser i sitt Sommarprogram. Men parallellerna med den amerikanska polisen och att det skulle finnas ett systematiskt rasistiskt arbetssätt inom svensk polis finns det inga belägg för.

De båda skribenternas tankar om att rättssystemet skulle kunna ersättas av exempelvis ”medling” i konflikter är okunnigt och farligt. Som C-riksdagsmannen Niels Paarup-Petersen skriver i en replik finns sådant redan och det är en katastrof för rättssäkerheten. Blodspengar, lösensummor och av gängen utmätta straff måste bekämpas, inte uppmuntras. Parallella rättssystem ger ingen rättvisa.

Debattinlägget häromdagen ger inte någon seriös grund för en nödvändig debatt om polisens möjligheter att komma till rätta med den brottslighet som inte minst drabbar utanförskapsområden. Lösningen är inte att polisen drar sig tillbaka. Alla de laglydiga medborgare, som bor i dessa områden och drabbas av brotten och osäkerheten, välkomnar polisinsatser för att komma åt brottslingar.

Yngve Sunesson