Opinion

Digitaliserad polis

Foto: Jeppe Gustafsson/TT
Opinion
Opinion

Vem har inte suttit i telefonkö till vilken svensk myndighet som helst? Där man efter tio olika val eller ett förgäves prat med en robot som rösttolkar fel hamnar i en ändlös telefonkö. Där man i stället letar efter en möjlighet att få kontakt via myndighetens hemsida, vilket också visar sig lättare sagt än gjort.

Polismyndigheten ser nu över möjligheterna att förbättra kontakten med dem som behöver polisens hjälp på något sätt. Man ska kunna boka tid digitalt för fler ärenden än för passhantering. Polisen vill också att kontakten sker i första hand med e-tjänster, i andra hand via telefon och i tredje hand, om det behövs, via personliga besök.

Till skillnad mot flera andra myndigheter kommer man även i fortsättningen att kunna göra personliga besök på polisstationen, men Brottsofferjouren uttrycker en viss oro för att möjligheten ska minska. Särskilt när det gäller polisens verksamhet är det förstås viktigt att kunna prata med en riktig människa som kan ta emot ens anmälan om brott eller ansökan om tillstånd. Även om de flesta är digitala är det tillräckligt många som fortfarande känner sig som digitala analfabeter och det är viktigt att dessa grupper inte möter upplevda murar när de ska kontakta polisen.

Att införa fler digitala tjänster är förstås bra. Det avlastar personal och ger fler möjlighet att nå polisen. Det som behöver förbättras är framförallt telefontjänsterna. Att nå det icke akuta numret till polisen, 11414, kan ibland vara tålamodsprövande. För att inte tala om att komma fram i andra myndigheters telefonköer. Dessa val man måste invänta för att kunna trycka på rätt siffra och till slut komma fram till en handläggare.

Det är ett grannlaga arbete för myndigheterna att utföra sitt arbete och samtidigt vara öppna för medborgarnas kontakter. Ofta verkar attityden vara att medborgarna stör i arbetet, i stället för inriktningen att man är medborgarnas och skattebetalarnas förlängda arm.

Det borde vara helt självklart att polismyndigheten förbättrar kontakten med medborgarna och det behöver tas på större allvar än idag. Den som bäst behöver en personlig kontakt får inte hänvisas enbart till digitala lösningar. Polisen är till för medborgarna, inte tvärtom.

Opinion

Inte rätt tid slå ihop kommuner

org-ac41d355-4af9-433e-baed-a8f184c2ab53.jpg
Opinion
Opinion

Centerns Ungdomsförbund i Skåne sticker ut hakan och vill ha en kommunreform. Centerungdomarna inspireras av Danmark och storleken på deras kommuner, en reform som beslutades och infördes snabbt 2007. Då blev 13 amt till fem regioner och 270 kommuner blev 98.

Skåne har 33 kommuner och många av dem är relativt små. Vissa av dem samarbetar redan idag kring olika verksamheter och då måste man bilda kommunalförbund. Det verkar CUF-arna tycka är ett problem och det kan det förstås vara, beroende på hur styrningen ser ut. Det är förstås lättare att styra en verksamhet om det bara finns en huvudman.

En kommun behöver inte vara bättre bara för att den är stor, men det kan underlätta att rekrytera kompetent personal. Allt handlar om styrningen och hur kompetenta politikerna är att sköta den. Att det alltid är mer demokratiskt att ha många politiker stämmer kanske inte längre. Även om det är närmare mellan medborgare och politiker i Perstorp än i Malmö behöver det inte betyda att demokratin är sämre i den större kommunen.

De politiska partierna har pratat om förnyelse i många år, men fortfarande har något radikalt inte hänt. Troligen skulle Skåne inte må illa av färre kommuner, men frågan är om skillnaden skulle bli så stor för den enskilde skåningen om de nuvarande gränserna behölls. De lokala politikerna kommer knappast att jubla över en sammanslagning, så ska något ske krävs det beslut uppifrån. Just nu verkar dock denna debatt tyvärr tämligen död, och CUF:s inlägg lär inte få särskilt mycket fart på diskussionerna.

Opinion

Dålig beredskap

En kvinna bredvid en container med nytillverkade skyddsmasker.
Andningsmasker producerade på ACE i Svenljunga.
Foto: ADAM IHSE / TT
Opinion
Opinion I många av landets kommuner har man bara beredskapslager för två veckor, Man borde ha lärt sig något av pandemin och dessutom fundera på beredskapslager innebär.

211 svenska kommuner anser sig ha bra coronaberedskap, enligt en undersökning gjord av Ekot, som 2013 av 290 kommuner har svarat på. Definitionen av god beredskap skiljer sig dock en hel del, visar det sig. 13 kommuner definierar god beredskap som ett lager med skyddsutrustning som räcker ett halvår eller mer. Våra erfarenheter av coronapandemin säger oss att det är en rimligt prognos för hur mycket skyddsutrustning man kan behöva. 48 kommuner tycker dock att en månad eller mer innebär god beredskap.

Vissa kommuner har inte skyddslager för en andra våg, eftersom de inte räknar att det kommer någon. Det är ett konstigt sätt att resonera eftersom det är just det som beredskapslager innebär: att ha en beredskap för en eventuell situation. Man måste inte veta säkert att något kommer att hända, men man bör ha en beredskap för det.

Som medborgare kan man fråga sig hur trygg man skulle känna sig om man bodde på en ort med väldigt små beredskapslager.

Följdfrågan uppstår om Socialstyrelsen borde komma med riktlinjer för hur god beredskap man bör eller måste ha.

Socialstyrelsen har inte mandat för det i nuläget, men det kan man ge dem. Är det något vi har lärt oss av pandemin så är det att det inte duger att börja improvisera när olyckan redan är framme. Det lärde sig de som fick svårt att få tag på skyddsutrustning när pandemin redan börjat.

Det är lite svårt att förstå varför Socialstyrelsen inte också skulle se fördelarna med att det fanns nationella riktlinjer som säkrar en bra grund att stå på om detta händer igen, även om det inte kommer en andra våg. Socialstyrelsen hänvisar till att de måste operera inom det befintliga systemet. Men det är anpassat för en annan verklighet och system som inte längre fungerar bör reformeras.

Opinion

De minst avskydda

Opinion
Opinion Göteborgs universitets SOM-undersökning är en årlig högtidsstund för den som intresserar sig för samhällsfrågor på ett nördigt vis och tycker det är spännande att se diagram och jämförelser kring åsiktsförskjutningar som skett. Som vanligt kan man lära sig en hel del nytt av undersökningen som omfattar 2019.

Vi visste redan att väljarna har blivit mindre lojala mot partierna, det är en tendens vi sett under ett antal år. Att vissa partier är populära, men inte populära nog, är också en tendens vi kunnat se i decennier.

I Den hemliga historien om partiernas stöd diskuterar kapitelförfattaren Erik Vestin skillnaden mellan att gilla ett parti och att rösta på det.

Kanske får vi en ledtråd till varför det går dåligt för Miljöpartiet samtidigt som Greta Thunberg lockar en miljonpublik med sitt sommarprat. MP är ett parti som många gillar, men få gillar bäst, vilket är det enda som spelar roll på valdagen.

För Sverigedemokraterna är det tvärtom. Få gillar partiet, men nästan alla som gör det röstar på dem. Man är antingen Sverigedemokrat eller inte. Att fråga sig hur långt SD kan gå är att fråga sig hur många som inte hatar dem, eftersom nästan alla som gillar stoppar dem i valkuvertet när det gäller. De är med god marginal Sveriges mest avskydda parti, men avskyn minskar. Om SD ska använda SOM för att vinna val är det äldre de ska vända sig till, för det är den gruppen som slutat ogilla SD.

Man behöver inte älskas av alla om man älskas av tillräckligt många för att kunna bli största parti.

Vestin pekar på att vissa partiers valresultat handlar om hur de relaterar till andra partier. Liberalerna har en jämn nivå på väljarsympatier, men ett ojämnt valresultat. Vestin lägger fram hypotesen att det är ökade sympatier för Kristdemokraterna 1998, samt ökade sympatier för Moderaterna 2002 som gav L dåligt resultat. Att vara såpass beroende av andra partiers valresultat för sin egen överlevnad är såklart riskfyllt och det är en intressant teori.

Centerpartiet har istället en koppling mellan sympatier och valresultat som liknar Sverigedemokraternas. Gillar man Centerpartiet så röstar man ofta på Centerpartiet också. Partiet kan därigenom hypotetiskt lättare påverka sitt valresultat än Liberalerna. Samtidigt har de ett begynnande ”MP-problem” i att sympatierna har ökat, men inte tillräckligt för att göra skillnad i valstugorna.

Kanske extra intressant är att folk inte har slutat älska Socialdemokraterna. Vestin pekar på skillnaderna mellan väljarnas sympati för partiet och för dess halsbrytande nedgång i opinionen under 2019.

Moderaterna noterar en stadig uppgång sedan 1980-talet. Intressant nog har den inte med Fredrik Reinfeldt att göra, utan handlar om en generell resa partiet har gjort från relativt avskytt till relativt omtyckt. Man kan försiktigt dra slutsatsen att både S och M har goda förutsättningar för att klättra i opinionen långsiktigt (i Socialdemokraternas fall vet vi ännu inte om deras rekordsiffror under pandemin permanentas, men sannolikt inte) om de kan omsätta sympatierna i röstsiffror. Kanske handlar det om partiledarskapet.

Opinion

Korruptionen går djupare

Opinion
Opinion Libanons regering har tvingats bort efter den katastrofala explosion som ödelade Beirut. Våldsamma demonstrationer bidrog till regeringens fall, men det är inte självklart att avgångna ministrar förlorar makten.

”Korruptionen går utanför staten” menade den avgående premiärministern Hassan Diab, som uppenbarligen inte såg någon anledning att hymla med att landets politiska system är ruttet. Han hade bara hunnit sitta på posten i nio månader. Eftersom korruptionen anses vila hos den politiska eliten och de avgående ministrarna kommer att vara kvar i styret i någon rådgivande funktion i flera fall är demonstranterna som regeringen sprayat tårgas på långt ifrån nöjda. De vill istället se att en tredjedel av alla parlamentsledamöter avgår, så att man framtvingar allmänna val och förhoppningsvis kan rösta in en mindre korrupt politisk ledning. Att inte ha nyval riskerar att utlösa ytterligare oroligheter. Demonstranterna ropar på en extern internationell utredning av orsakerna till olyckan. Det är förmodligen en god idé, eftersom såren knappast lär läkas om saken inte utreds.

Problemen för Libanon kan tyvärr bli betydligt mer jordnära än vem som är korrupt inom den politiska eliten: det finns frågetecken kring hur man ska kunna sätta mat på befolkningens bord efter katastrofen. Bland det som gick upp i rök fanns ett års spannmålsförråd och redan innan olyckan var Libanons ekonomi körd i botten och valutan har sjunkit som en sten sedan förra året. Det finns reella risker både för inrikes orolighet och försök från omvärlden att öka sitt inflytande i landet. Extra val är en bra början, även om det inte är tillräckligt.

Svensk-libaneser har uttryckt sorg och resignation inför korruptionen som bidragit till tragedin och förekomsten av konspirationsteorier kring vad som har hänt och vems fel det är visar hur litet förtroendet är för den korrupta eliten hos dem som har valt att lämna landet.

Opinion

Uppvärdera viktig roll

org-0fd3399a-5fd3-43cf-be26-5c33712e1124.jpg
Opinion
Opinion

Återigen kommer överförmyndarfunktionen i en kommun i fokus på ett negativt sätt. Förra året gjorde Sydsvenskan flera reportage om en god man i Malmö och nämndens underlåtenhet att följa upp hans arbete ordentligt. Denna gång är det Vellinge kommun som har fått kritik av länsstyrelsen och där samma tidning skriver om att anhöriga är missnöjda med en viss god man.

Varje kommun måste ha en överförmyndare eller en överförmyndarnämnd och kommunerna har organiserat detta väldigt olika. Ofta är det politiker i en nämnd, men ibland en enskild tjänsteman som är utsedd att vara överförmyndare. Vissa kommuner har slagit sig samman med grannkommuner i en gemensam nämnd och en gemensam förvaltning, vilket möjliggör att hitta bättre rutiner än om man är en liten kommun som vill göra allt själv. Är det en stor kommun, som Malmö, är förvaltningen bestående av flera handläggare. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet.

Man ska komma ihåg att överförmyndarfunktionen är till för att skydda de människor som inte klarar att hantera sig själv och sin ekonomi på egen hand. Överförmyndaren utser en god man till den som behöver hjälp och ansvarar också för att uppföljning görs så att den gode mannen (som också kan vara kvinna) sköter sitt uppdrag på avsett sätt. Det är här det uppenbarligen brister hos många kommuner.

Överförmyndarfunktionen är en lagstadgad myndighetsfunktion och kan framstå som en främmande fågel i en kommuns organisation. Tyvärr behandlas den så alltför ofta. I Vellinge kommun har man utsett en person med partibeteckning till överförmyndare, medan man i de flesta andra kommuner låter tjänstemän inneha funktionen. Överförmyndarnämnderna, i den mån de finns, består förstås av politiker, men med uppbackning av tjänstemän. I Vellinge har överförmyndaren först det senaste året fått särskilda handläggare till sin hjälp.

Det är extremt viktigt att en funktion som överförmyndaren är korrekt och neutral och ser till alla klienters bästa. Det är då extra klokt att samverka med andra kommuner för att få tillgång till större kompetens och bättre rutiner för att kunna göra regelbundna uppföljningar av den gode mannens arbete. Det handlar om rättssäkerhet för samhällets svagaste grupper.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinofeber

Fortsatt hårt tryck på Spelinspektionen – 95 spelbolag beviljats licens

Casinofeber Nio månader efter nya spellagen och intresset är fortsatt skyhögt. 95 spelbolag har beviljats svenskt spellicens och tillsammans driver de närmare 200 spelsidor. Casinofeber hjälper dig att hitta aktören som passar dig allra bäst.

Få har missat den tillväxt som har skett på spelmarknaden sedan den nya spellagen infördes vid årsskiftet. Regeringens beslut om att släppa på sitt monopol i utbyte mot en spelskatt och krav på spellicens, förvånade nog många, men har alla redan visat sig vara ett smart och strategiskt drag.

Även om det låter motsägelsefullt har nämligen den svenska regeringen lyckats återta kontrollen över en svårkontrollerad marknad. Dessutom klirrar det fint i statskassan – en miljardjackpot för staten, som Svenska Dagbladet uttryckte det.

Att skaffa en spellicens är både kostsamt och kommer med en hel del skyldigheter. Bland annat måste spelbolagen värna om sina användares spelvanor och hantera alla personuppgifter med största varsamhet. Med spelskatten gör också staten miljarder i vinst.

Närmare 200 spelsidor på den svenska marknaden

Skeptiska röster trodde att regleringen skulle skrämma bort spelbolagen, men nu rapporterar Spelinspektionen att hela 95 spelbolag har beviljats spellicens sedan årsskiftet. De flesta av dessa driver dessutom mer än en spelsida. Totalt rör det sig om närmare 200 olika casinosidor att välja och vraka mellan.

Även om det är härligt med valfrihet, innebär också det enorma utbudet att det kan vara svårt att orientera sig och hitta den aktör som passar en allra bäst. Både när det kommer till erbjudanden och gränssnitt. För en stor del av spelnöjet ligger i att bruka en tjänst som känns rätt.

Casinofeber guidar dig

Hos jämförelsesidan Casinofeber.se hittar du den bästa listan över casinon på nätet. För att sammanställa listan har Casinofeber tagit hänsyn till variabler som: välkomstbonusar, spelutbud, användarnöjdhet och fördelaktiga tekniska lösningar.

I den sista kategorin hittar vi en rad funktioner som förbättrar användarupplevelsen. Exempelvis möjligheten att kunna legitimera sig direkt med hjälp av BankID istället för att behöva dela med sig av känsliga personuppgifter, och smidiga betallösningar som PayPal och Swish.

Förutom att det går snabbare att göra insättningar och uttag med den här typen av tredjepartstjänster, än vad en vanlig banktransaktion gör, så behöver man inte heller dela med sig av sina kontouppgifter. Något som fler och fler uppskattar.

Casinofeber ser också till att hela tiden hålla sina up to date, så att besökaren alltid kan känna sig trygg med att rekommendationerna är aktuella.

Spelintresset ser inte ut att minska och fler spelbolag kommer att dyka upp inom kort. Casinofeber hjälper dig att hålla dig uppdaterat och noterar dig så fort någon ny spännande aktör gör entré på den svenska spelmarknaden.

Opinion

Finns det hopp för Belarus?

Sviatlana Tsikhanouskaya, candidate for the presidential elections, speaks at a news conference after the Belarusian presidential election in Minsk, Belarus, Monday, Aug. 10, 2020.The country's central election commission said that with all ballots counted, Lukashenko, who has led Belarus for 26 years, took 80.23% of the vote and his main opposition challenger, Sviatlana Tsikhanouskaya, had only 9.9%. "We don't recognize these results," Tsikhanouskaya, a former English teacher and political novice, told reporters Monday. (AP Photo/Sergei Grits) XAZ119
Foto: Sergei Grits
Opinion
Opinion

Presidentvalet i Belarus slutade som väntat, och ändå inte. Presidenten sen 26 år, Aleksandr Lukasjenko, fick 80 procent av rösterna i ett som vanligt riggat val. Sedan Lukasjenko fängslat ett par av sina motståndare och en tredje flytt utomlands trodde presidenten att valet skulle bli en enkel historia. Men han underskattade Svetlana Tichanovskaja, hustru till en av de fängslade, när hon tog upp kampen. Hon fick, enligt de officiella siffrorna, närmare tio procent av rösterna, vilket är tämligen mycket för att vara i ett valfuskande land. Eftersom valfusket är omfattande är det svårt att veta hur stor procent Tichanovskaja egentligen fick, men det har varit omfattande demonstrationer både på valdagen och tidigare. 3000 demonstranter greps av polis under valdagen och oppositionen kritiserar övervåldet.

Tichanovskaja ser ändå sig själv som valets vinnare och och avfärdar valresultatet. I ett land som styrs av en envåldshärskare som Lukasjenko är det modigt att utmana så som Tichanovskaja gjort. Två andra kvinnor som också tagit vid när när deras män fängslats har samarbetat med Tichanovskaja. En despot som Lukasjenko underskattade kvinnorna, men det är risk att han nu fått upp ögonen för dem som en fara mot hans maktinnehav. Därför krävs omvärldens ögon och krav på diktatorn och stöd till oppositionen. Kanske är det kvinnornas kamp som kommer att lyckas framöver - det är hög tid att fälla diktatorn.

Opinion

Halloumidiplomati

En kvinna på Cypern står vid ett kar med halloumismet.
Halloumitillverkning.
Foto: Petros Karadjias
Opinion
Opinion Cypern testar en går-det-så-går-det och vägrar skriva under EU:s handelsavtal med Kanada. De vill att cypriotisk ost ska bli en faktor i relationerna.

Kan ost fälla det handelsavtal med Kanada som provisoriskt trädde i kraft 2017och nu ska ratificeras i nationella parlament. Förmodligen inte, men Cyperns nej till avtalet blir en käpp i hjulet och kommer att kräva förhandlingar med EU.

Det handlar om Cypens viktigaste exportvara, den salta grillosten halloumi. Som ett litet land skulle ett bortfall av osten som framgångsrik exportvara slå hårt mot ekonomin. Cypern har länge verkat för att för att halloumi ska varumärkesskyddas på samma sätt som till exempel Parmaskinka.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Norra Skåne Premium
  • NorraSkåne.se - Alla artiklar på NorraSkåne.se
  • Norra Skåne-kortet - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Öka trycket på Kina att frige Gui Minhai

Opinion
Opinion

I snart fem år har författaren och förläggaren Gui Minhai suttit inspärrad i Kina. Han kom till Sverige för att studera 1988 och är sedan länge svensk medborgare. Men Kina vägrar nu att låta Sverige företräda honom diplomatiskt.

Hösten 2015 kidnappades han i semesterlägenheten i Thailand och fördes på omvägar till Kina. Han har dömts till 20 års fängelse, i praktiken för sin förlagsverksamhet och sitt författande.

Sverige har krävt hans frigivande, och fängslandet har även fått internationell uppmärksamhet. Men Sverige måste, helst samordnat med hela EU, öka pressen på Kina att frige Gui Minhai.

Hans dotter Angela Gui har ägnat mycket kraft åt att väcka opinion för sin far. Före sommaren lät hon ge ut en bok med dikter av Gui Minhai, skrivna under de första åren i fångenskap, memorerade och nedtecknade under en tillfällig kommunarrest då han kunde träffa sin dotter och svenska diplomater.

Hans svenska identitet märks tydligt i några dikter, som Älgen som avslutas så här: ”Även om jag förnedras i den blöta sumpmarken/ Längtar jag efter att få springa i de svenska skogarna.” Han skriver om Lucia och om solen i Delsjö.

En av dikterna heter Ett oväntat möte med Oden. Där antyder han den tortyr han fått utstå: ”Jag längtar efter att få dö insvept i en filt av runor/ Även om jag ger upp andan och dör i ett asiatisk träsk.”

Han ska inte dö i Asien utan friges och få komma hem till Sverige!

Yngve Sunesson

NÄSTA ARTIKEL