Opinion

Bättre med bio

STOCKHOLM 2012-04-26Biografen Rigoletto på Kungsgatan i Stockholm har genomgått en totalrenovering och återöppnar.Foto: Dan Hansson / SvD / SCANPIX / Kod 30062** OUT DN (även arkiv) **
Foto: Dan Hansson / SvD / TT
Opinion
Opinion Kultursektorn har rätt i sina invändningar om att restriktionerna slår alltför olika.

Sveriges biografägareförbund och Sveriges filmuthyrareförening UPA vill se lyfta restriktioner från 1 augusti. De menar att det inte finns tillräckligt goda skäl att hålla gränsen vid 50 besökare. Det är en rimlig invändning. Biografer har bättre möjligheter att sköta den sociala distanseringen än de flesta andra ställen, inklusive restauranger. Att ha 100 besökare i en biosalong med lämpligt avstånd, tillgång till handsprit och övervakning av personal så att allt sköts ordentligt borde inte vara ett större problem än så stora samlingar på andra ställen.

Det hypotetiska problem man skulle kunna se med att höja gränsen är att man befinner sig inomhus, i ett stängt rum. Men då har man samma problem med kaféer och restauranger.

Fler och fler röster hörs från kultur- och nöjesbranschen som ifrågasätter vad som förefaller som andra regler för dem än för resten av samhället. Eftersom vi bestämt oss för att inte stänga ner samhället måste även kulturproducenter ges möjligheten att överleva. Mindre, oberoende biografer som Spegeln och Folkets Bio måste ges chansen att inte slås ut helt.

Detta gäller kanske i synnerhet i södra Sverige där vi drabbats betydligt lindrigare av smittan. Att gå på bio här med tydliga hygienföreskrifter och ett rimligt avstånd mellan bokningsbara säten borde inte vara något problem.

Biografer skulle vara en bra början för att anpassa reglerna så att de upplevs som mer välbalanserade än nu, då de slår hårdare mot kulturbranschen än restaurangbranschen, eller andra branscher vars verksamhet inte omfattas.

Sverige har valt en annan väg än andra länder, med huvudsakligen frivillig social distansering. Det har hitintills varit rimligt med restriktioner, men om vi öppnar samhället för att vi anser att det går åt rätt håll bör vi också ge kulturproducenter möjligheten att öppna upp under samma förutsättningar som andra verksamheter: frihet under ansvar.

Opinion

Hur farliga är Kinaföretag?

Foto: Stefan Olofson
Opinion
KRÖNIKA

President Donald Trump vill förbjuda den Kinaägda appen Tiktok, som används mest av barn och ungdomar för att visa danser och andra mer eller mindre underhållande framträdanden. Trumps föregivna motiv är att appen är en säkerhetsrisk eftersom den är kinesisk. Att han kräver att techgiganten Microsoft köper en del av Tiktok av ägaren Bytedance och att den amerikanska staten ska få en del av köpesumma i provision tyder på att hans motiv egentligen är andra.

Tiktoks lagring och insamling av personliga data skiljer sig inte från andra liknande appar. Stora sociala forum som Facebook, Twitter och Whatsapp tillämpar ungefär samma principer för persondata som Tiktok. Det är en integritetsfråga men knappast en fråga om nationell säkerhet. Militärer och andra säkerhetsklassade funktioner bör dock undvika att ladda ned Tiktok för säkerhets skull. Men det gäller många andra appar också.

Tiktok har alltså blivit ett nytt inslag i president Trumps ekonomiska krig mellan USA och Kina. För Trump är det inte förtrycket av uigurer i Kina eller president Xi Jinpings allt mer auktoritära styre som är problemet utan Kinas växande ekonomiska makt.

Ett annat inslag i detta ekonomiska krig är USA:s blockad av telefonbolaget Huawei. USA gör nu allt för att förmå andra länder att stoppa Huaweis möjligheter att delta i 5G-utbyggnaden och att över huvud taget finnas i telefoninfrastrukturen.

Hur allvarligt hotet är om kinesiska möjligheter att genom inbyggda bakdörrar i Huaweis system komma åt känsliga system i andra länder är svårt att bedöma som lekman. Att döma av vad som visas i olika agent- och polisfilmer numera, men också som diskuteras i seriösa tekniska tidskrifter, finns det stora möjligheter att bakvägen komma åt viktiga styrsystem och information även utan att i produktionsledet bygga in sådana möjligheter. Så kanske är farhågorna även riktade mot Huawei överdrivna.

Särskilt besvärande vid kontakter med Kina är att alla kinesiska företag är skyldiga att på begäran lämna uppgifter till de kinesiska myndigheterna. Det är dock ingen helt unik lagstiftning. Enligt amerikansk lag (Cloud act) har amerikanska myndigheter rätt att begära ut data från alla amerikanska tjänsteleverantörer, oavsett var i världen informationen lagras. Motsvarande lagstiftning finns också i en rad andra länder som Ryssland och Indien.

Det råder inget tvivel om att dessa regler är i direkt konflikt med EU:s integritetsregler (GDPR). När det gäller Kina är det naturligtvis ett särskilt problem att Kina är en hård diktatur och känsliga uppgifter som utnyttjas kan leda till allvarligare följder. Men handlar det om förmenta säkerhetsintressen lägger inte heller USA fingrarna emellan om det anses nödvändigt.

Självfallet finns det all anledning att vara försiktig i alla kontakter med diktaturen Kina. Men larmen från president Trump och amerikanska intressen kan lika gärna ha den ekonomiska konkurrensen som motiv som verkliga säkerhetsproblem. Att Volvo Cars är Kinaägt har hittills haft betydligt fler positiva effekter än negativa.

Opinion

Hur farliga är Kinaföretagen?

Opinion
Opinion

President Donald Trump vill förbjuda den Kinaägda appen Tiktok, som används mest av barn och ungdomar för att visa danser och andra mer eller mindre underhållande framträdanden. Trumps föregivna motiv är att appen är en säkerhetsrisk eftersom den är kinesisk. Att han kräver att techgiganten Microsoft köper en del av Tiktok av ägaren Bytedance och att den amerikanska staten ska få en del av köpesumma i provision tyder på att hans motiv egentligen är andra.

Tiktoks lagring och insamling av personliga data skiljer sig inte från andra liknande appar. Stora sociala forum som Facebook, Twitter och Whatsapp tillämpar ungefär samma principer för persondata som Tiktok. Det är en integritetsfråga men knappast en fråga om nationell säkerhet. Militärer och andra säkerhetsklassade funktioner bör dock undvika att ladda ned Tiktok för säkerhets skull. Men det gäller många andra appar också.

Tiktok har alltså blivit ett nytt inslag i president Trumps ekonomiska krig mellan USA och Kina. För Trump är det inte förtrycket av uigurer i Kina eller president Xi Jinpings allt mer auktoritära styre som är problemet utan Kinas växande ekonomiska makt.

Ett annat inslag i detta ekonomiska krig är USA:s blockad av telefonbolaget Huawei. USA gör nu allt för att förmå andra länder att stoppa Huaweis möjligheter att delta i 5G-utbyggnaden och att över huvud taget finnas i telefoninfrastrukturen.

Hur allvarligt hotet är om kinesiska möjligheter att genom inbyggda bakdörrar i Huaweis system komma åt känsliga system i andra länder är svårt att bedöma som lekman. Att döma av vad som visas i olika agent- och polisfilmer numera, men också som diskuteras i seriösa tekniska tidskrifter, finns det stora möjligheter att bakvägen komma åt viktiga styrsystem och information även utan att i produktionsledet bygga in sådana möjligheter. Så kanske är farhågorna även riktade mot Huawei överdrivna.

Särskilt besvärande vid kontakter med Kina är att alla kinesiska företag är skyldiga att på begäran lämna uppgifter till de kinesiska myndigheterna. Det är dock ingen helt unik lagstiftning. Enligt amerikansk lag (Cloud act) har amerikanska myndigheter rätt att begära ut data från alla amerikanska tjänsteleverantörer, oavsett var i världen informationen lagras. Motsvarande lagstiftning finns också i en rad andra länder som Ryssland och Indien.

Det råder inget tvivel om att dessa regler är i direkt konflikt med EU:s integritetsregler (GDPR). När det gäller Kina är det naturligtvis ett särskilt problem att Kina är en hård diktatur och känsliga uppgifter som utnyttjas kan leda till allvarligare följder. Men handlar det om förmenta säkerhetsintressen lägger inte heller USA fingrarna emellan om det anses nödvändigt.

Självfallet finns det all anledning att vara försiktig i alla kontakter med diktaturen Kina. Men larmen från president Trump och amerikanska intressen kan lika gärna ha den ekonomiska konkurrensen som motiv som verkliga säkerhetsproblem. Att Volvo Cars är Kinaägt har hittills haft betydligt fler positiva effekter än negativa.

Opinion

Migrationskris

Opinion
Opinion Förhandlingarna kring en ny migrationsöverenskommelse sker i ett annat klimat än tidigare. Svenskarna har inte varit så negativa till invandring på 25 år som nu.

Regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet kunde knappt ha varit längre ifrån varandra. Debatten handlar i grova drag om huruvida den restriktiva tillfälliga migrationspolitik som vi haft sedan 2015 ska vara kvar eller om vi ska återgå till den liberalare flyktingpolitik vi hade tidigare när de tillfälliga reglerna löper ut nästa sommar.

Det är normalt för koalitionsregeringar att det sker en intern debatt, men den här debatten gäller vilken sorts land Sverige ska vara och regeringspartiernas ställning i och överlevnad inom svensk politik och är såtillvida speciell. Socialdemokraterna är närmare både Moderaterna och Sverigedemokraterna i sina 26 förslag än regeringskollegan Mp. Regeringspartierna är bara överens på tre av 26. Socialdemokraterna skulle i nuläget ha lättare för att komma överens med Sverigedemokraterna än med Miljöpartiet när det gäller migration och integration, även om de inte ligger lika långt till höger som Moderaterna. Det är tråkigt för ett parti som länge hållit en solidarisk linje, men det svenska politiska landskapet är tyvärr permanent förändrat.

Politiker ska vara aktsamma med lustigheter, men Morgan Johanssons jämförelse under onsdagskvällens debatt i Aktuellt mellan Moderaterna och en tvål när det gäller migrationspolitiken var inte dum. När Moderaterna får som de vill glider de gärna längre åt höger för att se om att de kan få ytterligare eftergifter. Johansson har rätt i att det finns en fara i att Moderaterna vill ta politiken hela vägen ut till Sverigedemokraternas ståndpunkt för att bli nöjda. Det finns val att vinna och väljare att stjäla från Sverigedemokraterna. Johansson har också en poäng i att Moderaterna visar lite kompromissvilja för ett parti som får en femtedel av rösterna. Polariseringen är olycklig eftersom den får partierna att ropa på öppna eller stängda gränser, inte på kompromisser.

För den som är för en solidarisk flyktingpolitik är frågan inte okomplicerad för den sakens skull. Med knappare resurser efter pandemin och ökande skepsis mot invandring måste man fråga sig om vi ska prioritera att många ska kunna komma, eller att de som kommer ska ha det bra här och kunna komma in på arbetsmarknaden så de känner sig som en del av samhället. Det viktiga är att de som är mest nödställda och inte har någon annanstans att ta vägen inte ska mötas av stängda gränser, även om det innebär att vi får ta emot färre.

Att bibehålla invandringen på en hög nivå kan göra att utlandsfödda som redan finns här utsätts för rasism i högre grad när opinionen förändrats i negativ riktning. Det är en tråkig tanke, men om man ska dra logiska slutsatser av den hårdnade tonen mot invandrare hos vissa grupper är det tyvärr en risk.

Miljöpartiet har lovat sina väljare att vi ska återgå till den gamla, generösa flyktingpolitiken: något som de nästan säkert kommer att misslyckas med.

Vad detta innebär för Mp är att de kan välja mellan att orsaka en regeringskris och att orsaka en kris för det egna partiet. Att efter ett så turbulent år, där Sverige har behövt en stabil regering orsaka regeringskris och eventuellt extra val gör inte Miljöpartiet populära. Samtidigt måste de fundera över vilken sorts parti de är: ett lydparti till Socialdemokraterna eller ett litet grönt parti som står för en solidarisk flyktingpolitik och en radikal klimatpolitik oavsett vad det kostar. Det finns nog större intresse för det senare hos väljarna.

Sveriges tid som ”humanitär stormakt” kan förmodligen ses som över i och med den hör överenskommelsen.

Martina Jarminder

Opinion

Jämställda arbetsplatser för alla

Opinion
Opinion

Linköpings universitet har, tyvärr föga förvånande, kommit fram till att transpersoner diskrimineras i arbetslivet. De diskrimineras dessutom på två olika sätt.

Studien är gjord genom att man skickar in fiktiva jobbansökningar med liknande ordalydelse. I vissa skrev forskarna att den ansökande hade bytt från ett mansnamn till ett annat, i andra att man bytt från mansnamn till kvinnonamn. Det senare halverade sannolikheten att personen fick svar på sin ansökan. Diskrimineringen skedde huvudsakligen inom mansdominerade yrken. I kvinnodominerade var skillnaden mindre och minst var den där man hade jämn balans mellan män och kvinnor.

Nu återstår frågan om varför man diskriminerar. Kan det vara så att arbetsgivare förutsätter att transpersoner behöver särskilda villkor, som privat toalett eller liknande? Vissa länder där man debatterar transrättigheter på ett hetsigare sätt än i Sverige, som USA och Storbritannien, har toalettfrågan i det närmaste varit en besatthet hos debattörerna. I Sverige har vi fler unisexbadrum, så det borde inte vara en faktor.

Kanske är förklaringen enklare än så. Kanske känner arbetsledning och rekryterare inga transpersoner och vet därför inte hur de ska förhålla sig till det. Kanske är det gammal vanlig rädsla för det okända. Det kan oavsett konstateras att även här fungerar den jämställda arbetsplatsen bäst och att mycket arbete mot diskriminering återstår.

Martina Jarminder

Opinion

Rekord i icke-försening

Opinion
Opinion

I juli slog tågen rekord. Rekordet var att de nästan inte kom för sent, eller kom mindre för sent än vanligt. 95 procent av tågen var högst fem minuter sena. Det beror på att folk inte åkte tåg. Det var glest mellan tåg och glest mellan resenärer, i bästa fall.

Min resa till en vän i Mellansverige skedde i ett mer än halvtomt tåg. När jag sökte lämpliga resor fanns få att välja på, eftersom man klokt nog passade på att utföra banarbete när ingen åkte tåg.

Vad kan vi lära oss av det? Tyvärr att det som krävs för att svensk tågtrafik ska fungera är att nästan ingen åker tåg. 2020 körde mindre än hälften så många snabba tåg som vanligt.

2016 låg Sverige sämst i Europa på punktlighet i tågtrafiken, 2017 var inte heller något vidare: då var vi trea från botten. Sverige har, eller har haft, det sämst underhållna järnvägsnätet i Europa. Av någon anledning har vi inte tyckt att det var ett problem. 2007 menade dåvarande finansminister Anders Borg att vi hade överinvesterat i järnvägen. Borg hade tvärfel att döma av var Sverige befinner sig 13 år senare.

Infrastrukturminister Thomas Eneroth säger att de glädjande siffrorna beror på investeringar man gjort i svensk järnväg. Det gör de inte. De beror på att ingen har åkt tåg. Men de skulle kunna bero på det, om man fortsätter satsa så att Sverige kommer i fatt andra europeiska länder och förhåller sig till hur efterfrågan på tågresande har ökat i takt med klimatmedvetenheten.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Awise

Aktiviteten på svenska spelsajter har ökat under 2020

Awise Den 2 juli i år så infördes några nya spelrestriktioner för svenskar (läs mer om vad det innebär här) när det kommer till att spela casino online. Förändringarna begränsar alla konsumenters spelande och förslaget kom från Spelinspektionen i våras när man upptäckte en ökad konsumtion av spel på casino online. Under perioden då spelen ökade som mest var också då det fanns som minst utbud av odds, så en teori till den starka höjningen av aktivitet kan bero på att fler sportspelare testade på att spela på casino istället.

De svenska casinon som innehar den svenska licensen kan med andra ord inte marknadsföra sig unikt, utan de nya restriktionerna omfattar alla svenska spelbolag. Det har varit blandade reaktioner på de nya restriktionerna, men det lugnande beskedet är att det enbart kommer att gälla under 2020 och sedan förväntas spelmarknaden för svenskar vara som innan. Det vill säga en bonus för första insättning och valfria spelbegränsningar. Som det ser ut nu så får de svenska spelbolagen enbart erbjuda 100 kr i insättningsbonus och alla konton har en obligatorisk spelgräns på 5000 kr/vecka.

De landbaserade casinona har det däremot inte lika lätt. Sveriges första casino Cosmopol i Sundsvall meddelade nyligen att de hotas av nedläggning. Detta är dock inte spikat ännu, så vi får hoppas att vi får bevara alla våra landbaserade casinon öppna, så att det enkelt går att variera spel mellan spel online och att besöka Cosmopol i någon av de större städerna.

Spelmönstret bland svenskar har förändrats stort

Tidigare innan den svenska licensen infördes så var det vanligt att spelare valde att spela på ett och samma spelbolag för att kunna ta del av lojalitetsbonusar och kampanjer. Idag ser spelmarknaden helt annorlunda ut. Idag väljer många av spelarna att sätta in på nya spelsajter (hitta nya casinon att spela på via Bennycasino) varje gång de sätter in pengar för att kunna ta del av välkomstbonusen på spelsajten i fråga och få mer att spela för. Ruljansen på den olika svenska casinona har därför varit varierande med få återkommande spelare.

Bara sedan den 1 januari 2019 så ser spelmönstret helt annorlunda ut och många frågar sig om det kommer att vara lika populärt att spela online casino som det är nu, om några år? Generellt sett så verkar svenskarna föredra att spela med bonusar, hellre än utan. Även tidigare innan bonusspel begränsades så kunde man se ett tydligt mönster i deltagandet av kampanjer och erbjudanden som erbjöd spelarna mer att spela för.

När det kommer till smidigheten på de olika casinona så har det däremot blivit otroligt mycket bättre. Idag kan du spela casino online och verifiera dig med bankID, vilket har lättat på trycket gällande tiden det tar att få sina uttag in på kontot efter en vinst. Branschen utvecklas ständigt och förhoppningsvis så får vi mer passande spelregler under 2021 som många svenskar efterfrågar.

Opinion

Transparens och skattepengar

Opinion
Opinion

Det statliga stödet för korttidsarbete under covid-19-krisen är sannolikt den åtgärd som kommer att kosta skattebetalarna mest. När man lägger så mycket skattemedel bör processen vara transparent, så skattebetalarna vet vad de får för pengarna och dessutom för att försäkra sig om att inget fusk förekommer. Därför har det med rätta väckt ont blod att det inte funnits insyn i vilka företag som får bidragen. Endast staten har hitintills haft insyn, vilket är ett problem för en demokrati med anspråk på transparens, som Sverige.

Det är välkommet att regeringen avser att ändra på den saken. Finansminister Magdalena Andersson menar att situationen har uppstått eftersom man följt existerande lagstiftning, där det är sekretess på grund av att uppgifter om korttidsarbete anses kunna skada företagen. Samtidigt har det rått transparens kring andra typer av stöd. Andersson säger att det är en relevant diskussion inför framtiden att fråga sig om sekretessnivån är rimlig. Svaret på den frågan är nej.

Detta är en unik situation och inget företag lär skadas så svårt av att medge att de har problem att gå runt under en pandemi som inneburit radikalt förändrade konsumtionsvanor och minskad efter frågan är att det är rimligt att hemlighålla vart stora summor skattepengar går.

Det måste finnas förståelse för att regeringen kände sig tvungen att agera snabbt och då fick använda sig av befintligt lagstiftning, men det innebär att stöd i form av skattepengar i princip blev hemligstämplat. Att det förekommer olika slags fusk har det slagits larm om från flera håll, bland annat från fackbunden, även om det i det fallet har handlat om att personal fått jobba som vanligt trots korttidspermittering och liknande. Om någon fuskat sig till bidrag under en pandemi är det otroligt allvarligt, vilket är en av flera tungt vägande skäl för att regelverket ändras. Andersson säger att det bland annat är olyckligt att media inte har kunnat granska företagen som fått bidrag. Det har hon rätt i.

Opinion

Ett väntat val

Harris och Biden stirrar på varandra och skratta.
Biden och Harris under primärvalsdebatten
Foto: David J. Phillip
Opinion
Opinion

Demokraternas presidentkandidat Joe Biden har valt Kamala Harris som vicepresident. Hon har tidigare varit staten Kaliforniens justitieminister och kan stå för både ett lag och ordningsperspektiv och ett rättviseperspektiv eftersom hon arbetat för att förbättra villkoren för marginaliserade grupper.

Många förutsatte att Joe Biden skulle välja en svart vicepresidentkandidat, så att han förmedlar att han och hans administration skulle ta de rasismrelaterade oroligheterna i USA på allvar. Harris är visserligen av indisk härkomst och inte afroamerikansk, men eftersom hon varit måltavla för rasism själv under sina många valkampanjer anses hon kunna förstå afroamerikaners perspektiv.

Harris befinner sig i mitten politiskt och från vänsterhåll har det uttryckts besvikelse över det. Men det är sannolikt också en del av poängen. Man vill locka mittenväljare som inte deltar i den giftiga debatten mellan vänster och höger och inte är lika motiverade att gå och rösta som de längst till höger och längst till vänster. Biden förlorar dock en möjlighet att locka vänsterväljare, särskilt dem som sympatiserar med den självutnämnde socialisten Bernie Sanders. Harris anses stå för långt till höger och Elizabeth Warren hade eventuellt varit ett bättre val från deras synpunkt. Biden är dock redan impopulär hos Sanders-röstarna, så det är oklart om något vicepresidentval utom möjligen Sanders själv hade ändrat deras ståndpunkt.

Harris styrka är bland annat att vinna debatter och hon har hyllats för vassa retorik. Det lär dock inte locka Trumpväljare över gränsen. Clinton gjorde bättre ifrån sig retoriskt och kunskapsmässig under presidentkampanjens debatter 2016, men Trumps väljare gillar honom för att han säger precis vad han vill. Debattekniskt finlir är de inte intresserade av och ingen av Trumps grodor har kostat honom några väljare. Tvärtom verkar det göra honom mer mänsklig och tillgänglig för väljargruppen.

Opinion

Inte rätt tid slå ihop kommuner

org-ac41d355-4af9-433e-baed-a8f184c2ab53.jpg
Opinion
Opinion

Centerns Ungdomsförbund i Skåne sticker ut hakan och vill ha en kommunreform. Centerungdomarna inspireras av Danmark och storleken på deras kommuner, en reform som beslutades och infördes snabbt 2007. Då blev 13 amt till fem regioner och 270 kommuner blev 98.

Skåne har 33 kommuner och många av dem är relativt små. Vissa av dem samarbetar redan idag kring olika verksamheter och då måste man bilda kommunalförbund. Det verkar CUF-arna tycka är ett problem och det kan det förstås vara, beroende på hur styrningen ser ut. Det är förstås lättare att styra en verksamhet om det bara finns en huvudman.

En kommun behöver inte vara bättre bara för att den är stor, men det kan underlätta att rekrytera kompetent personal. Allt handlar om styrningen och hur kompetenta politikerna är att sköta den. Att det alltid är mer demokratiskt att ha många politiker stämmer kanske inte längre. Även om det är närmare mellan medborgare och politiker i Perstorp än i Malmö behöver det inte betyda att demokratin är sämre i den större kommunen.

De politiska partierna har pratat om förnyelse i många år, men fortfarande har något radikalt inte hänt. Troligen skulle Skåne inte må illa av färre kommuner, men frågan är om skillnaden skulle bli så stor för den enskilde skåningen om de nuvarande gränserna behölls. De lokala politikerna kommer knappast att jubla över en sammanslagning, så ska något ske krävs det beslut uppifrån. Just nu verkar dock denna debatt tyvärr tämligen död, och CUF:s inlägg lär inte få särskilt mycket fart på diskussionerna.

NÄSTA ARTIKEL