Replik: ”El-nonchalans ett hot mot Skåne” den 27 juli.
För att genomföra rätt åtgärder måste vi först förstå varför vi hamnat där vi hamnat och vart vi är på väg.
Beslutsfattarna i Sverige har länge givits intrycket att kärnkraft har hög tillgänglighet och stabilt och förutsägbart kommer att producera el länge till. I Energimyndighetens prognos från januari 2013 skriver man: ”I beräkningarna antas att kärnkraftverken har en teknisk livslängd på 60 år.”
Under 2015 fattade dock kärnkraftsägarna affärsmässiga beslut om att Ringhals 1 och 2 skulle stängas efter 45 år, medan två av reaktorerna i Oskarshamn (O2 och O1) stängdes efter 41 respektive 46 år. På bara 2-3 år minskade livslängden med 15 år jämfört med den ”tekniska livslängd” som Energimyndigheten antog.
Den kvarvarande kärnkraften går inte heller så bra. Svenskt Näringsliv skriver om elkrisen den 25 juni: ”Att det fossileldade kraftverket i Karlshamn nu har körts när vindkraftsproduktionen var låg, mitt i den 30-gradiga sommarvärmen, är ytterligare ett tecken på att något är allvarligt fel.” Men vad var det egentligen som hände denna dag? Jo, flera av kärnkraftsreaktorerna hade tekniska problem som tvingade fram minskad effekt:
•Forsmark 2: Oplanerat nödvändigt underhåll av en generator efter oförutsedda problem.
•Forsmark 3: Bränsleläckage som medförde att man stängde verket.
•Ringhals 4: Oplanerat underhåll, gick på knappt halv effekt på grund av problem med en av generatorerna och byte av en rotor.
•Ringhals 3: Skulle ha startat efter årlig avställning, men stod fortfarande stilla.
Kärnkraften är alltså inte så ”planerbar” som många hade räknat med. Enligt Svenska kraftnät berodde förlängda revisioner inte bara på låga elpriser utan också på Corona, vilket man knappast kan känna till i förväg.
De problem som uppstod under juni 2020 beror på:
a)Den allmänna planeringen för Sveriges kraftförsörjning har felaktigt byggt på att kärnkraftverk fungerar med en mycket hög tillgänglighet, oavsett vad som händer i omvärlden.
b)Elnäten i Sverige är under utbyggnad, men bedömningen av var och hur snabbt har baserats på att kärnkraften skulle gå bättre än vad den faktiskt gjort.
c)Ombyggnad/underhåll av elnät och annan utrustning kräver planering och utrustning måste kopplas bort. När man planerade underhållet under sommaren 2020 så utgick man från att kärnkraften skulle gå bättre än vad den faktiskt gjort.
Lösningen för att vi ska få ett väl fungerande kraftsystem är att man, till en början, inser att dagens kärnkraft inte varar för evigt. Vi bör konstruktivt diskutera hur vi snabbt ska komma ifrån ett beroende av att kärnkraften måste vara i drift för att systemet ska fungera. Det mesta tyder på att detta är på gång (framför allt genom nätutbyggnad), men det är oklart hur snart allt kommer på plats.
Svenskt Näringsliv vill ”trygga den elförsörjning vi redan har”, men det finns inget skäl att bevara gamla anläggningar om de inte klarar sig på marknadsmässiga villkor! Grunden för den europeiska elmarknaden är att det ska råda konkurrens och subventioner tillåts bara om det finns starka skäl.
Sommaren har visat att drift av kärnkraftverk inte bara har ekonomiska utmaningar utan också kan ha svårt att leverera el på ett planerbart och förutsägbart sätt. När det gäller förslaget om ”mål för leveranssäkerhet” så väcks nya frågor: Vad ska man anta om kärnkraftens tillgänglighet när man beräknar risken för elbrist? Den 25 juni skulle inte orsakat några problem med de standardantaganden man har om kärnkraftens tillgänglighet. Dessa antaganden visade sig dock vara fel.
Vi utgår från att Svenskt Näringsliv vill ha ett så kostnadseffektivt kraftsystem som möjligt, ett som bygger på klimatneutralitet och fri konkurrens. Därför bör planeringen utgå från faktisk tillgänglighet av existerande kraftverk, mer förnybar elproduktion och utbyggnad av elnätet. Vi är eniga med Svenskt Näringsliv om att vi måste planera för att ”vi får mindre och mindre kärnkraft i elsystemet”
Lars J Nilsson
Professor i Miljö- och energisystem, Lunds tekniska högskola.
Lennart Söder
Professor i Elkraftsystem, KTH
