Mördarens historia
Kanske var Behring Breiviks bisarra och osmakliga ”manifest” tillräckligt för att avskräcka från honom som historieberättare. Fantasisumman avskräcker också. Norge har inte Sveriges offentlighetsprincip och media har ingen garanterad insyn. Det är därför dock möjligtvis större risk att någon skulle vara villig att betala för Breiviks version av händelserna. Hypotetiskt skulle han få behålla de 86 miljonerna om han lyckades få någon intresserad av att betala så mycket.
Juridikprofessorn Mårten Schultz använder Behrings Breiviks försök för att belysa att det inte vore olagligt för någon som han att till exempel sälja rättigheterna att göra Hollywoodfilm av hans version av händelserna. Självklart ska inte mördare kunna göra några hackor på sina brott. Det vore vidrigt för de anhöriga att behöva höra Behring Breiviks ”historia” om hur han sköt deras barn som villebråd. Vi har hört tillräckligt om Breivik, hans osmakliga världsbild och grandiosa självbild. Skulle han mot förmodan få en fantasisumma för en intervju skulle andra brottslingar kunna få samma idé. Det skulle rent av kunna bli ett motiv för att kunna begå brott.
Schultz använder olika exempel på länder som gjort en snabb ändring av lagen för att förhindra att brottslingar tjänar pengar på berättelser om grova brott, som till exempel USA. Sverige saknar i nuläget juridiska begränsningar för brottslingar som vill hänga ut sina offer mot ersättning. Det skulle också vara svårt och komplicerat att ändra på den saken på grund av hur vår grundlag är utformad. Förhoppningsvis gör Breiviks försök att profitera på sina offer att man drar öronen åt sig även i Sverige och diskuterar om något bör göras saken. Offrens anhöriga bör ha större rätt att slippa mördarens ”historia” än mördaren att tjäna pengar på den.