Vad kan Region Skåne göra för att förbättra miljön? För oss i Centerpartiet är det en fråga som är ständigt närvarande. Det är också en fråga som är högaktuell med tanke på att regionen just nu håller på att skriva ett nytt miljöprogram.

Vi skulle vilja peka på tre för oss särskilt viktiga miljösatsningar:

1. Upphandla närproducerat

Region Skåne är en stor uppköpare, bland annat av livsmedel. Vi kämpar för att regionen ska upphandla mer närproducerat. Det finns flera vinster med detta.

Dels kan det gynna våra lokala, ofta mindre, företag inom de gröna näringarna. Dels säkerställer vi att maten som serveras har haft hårda krav på miljöpåverkan och djurskydd, samt att det inte förekommit onödig antibiotikaanvändning i djuruppfödningen. Svensk djurskyddslagstiftning är bland de hårdaste i världen och på Cypern, i Spanien och i Italien används omkring 30 gånger så mycket antibiotika i djurhållningen som i Sverige.

Framför allt minskar vi på transporterna om vi köper närproducerat och det är i sin tur såklart bra för klimatet.

2. Satsa på biogas

I stället för att bränna matavfall från den skånska livsmedelsproduktionen kan den bli till biogödsel eller biogas. Nya närproducerade livsmedel och grödor kan alltså få både näring genom biogödsel och sedan transporteras vidare till affärerna genom biogas.

På så sätt skapar vi vad man kallar för ”cirkulära flöden” det vill säga inget går till spillo. Biogasen är också ett utmärkt komplement till de andra fossilfria bränslena. Och med tanke på att det idag råder kapacitetsbrist på det skånska elnätet, är det viktigt att vi har ett miljövänligt och driftsäkert alternativ till elbilar och elbussar.

3. Minska plastanvändning

Redan under 2017 lade Centerpartiet i Region Skåne förslag om att stoppa upphandlingar av varor med mikroplaster. Tyvärr var vi också det enda parti som röstade för motionen. 2018 föreslog vi att Region Skåne bör plastsaneras – något som vi har fått gehör för när vi nu tillsammans med Allians för Skåne styr regionen.

Många engångsartiklar är gjorda av plast från fossila råvaror. De är dåliga för miljön när de produceras, transporteras och kasseras. Vi vill istället övergå till flergångsartiklar när det är möjligt. Om hälso- och sjukvården kunde använda säkra flergångsprodukter istället för engångsartiklar, vore mycket vunnet.

Kan vi få Region Skåne att satsa på mer närproducerad mat, mer biogas och mindre plast vore mycket vunnet. Det är idag vi skriver framtiden.

Annette Linander (C)

Regionråd samt ordf. Klimatsamverkan Skåne

Oktai Gholami (C)

Ersättare regionfullmäktige

Carl-Göran Svensson (C)

Gruppledare Centerpartiet Simrishamn

På måndagen röstar Trelleborgs kommunfullmäktige om folkomröstningen. 4150 röstberättigade invånare i kommunen har skrivit på en namninsamling för en folkomröstning om en östlig eller västlig hamninfart. Kommunalrådet Mikael Rubin (M) har tydligt visat att han inte vill se en folkomröstning, kanske anser han den är onödig. Att han inte vill se en folkomröstning är en sak, men det som oroar är att han inte ämnar att lyssna på folkomröstningens utslag, vilket han tydligt har deklarerat. Att inte lyssna på hur invånarna vill utveckla sin egen stad är mycket allvarligt och anmärkningsvärt. Politiker blir valda för att företräda folket, en provanställning på 4 år.

Den 2 april signerade Mikael Rubin ett avtal med Trafikverket Region Syd i syfte att utveckla den befintliga västliga hamninfarten. Hela kommunen tappade hakan över denna helomvändning. Politiker går ut och framhäver sig själva som ansvarstagande hjältar när de har kostat kommuninvånarna både pengar och personligt lidande. I Trelleborgs Allehanda den 4 april kan vi läsa. “Vi har en positiv dialog i gång och en avsiktsförklaring klar med Trafikverket. Det är helt fantastiskt. På några månaders samtal har vi i det här styret löst en tvist som varat i tio år, säger Mikael Rubin.” Detta uttalande och avtal blir väldigt märkligt när man fortsätter arbeta för en östlig hamninfart. Varför ingå ett avtal när man ej ämnar följa det?

Märkligt blir det också när både Mikael Rubin och Lennart Höckert (S) i Radio P4 Malmöhus ger uttryck för att de inte vet vad det skall röstas om. Det framgår klart och tydligt på namninsamlingens samtliga ark, östlig eller västlig hamninfart.

Vi i Vårt Trelleborg vill inför kommande kommunfullmäktigemöte belysa för invånarna de olika alternativ som vi ser genomförbara och som gynnar Vårt Trelleborg positivt.

Trots hinder som Mellanköpinge, fastigheter på öster, elnät, järnvägsspår, strand, natur och miljö fortsätter politikerna planeringen av en östlig hamninfart. Ringvägen ska byggas för Trelleborgs invånare och INTE för Trelleborgs hamn AB. Kostnaden för endast ringvägen som politikerna planerar beräknas till 1,3 miljarder vilket kommuninvånarna får betala genom höjd skatt, nedskärningar i den kommunala verksamheten med upp till 20% av dagens budgetutrymme fram till år 2044. Hur attraktivt kommer Trelleborgs kommun vara i framtiden med höjd skatt och sämre välfärd? Kanske kommer sjöstaden att stå tom? Att sjöstaden skulle vara beroende av en östlig hamninfart och en ringväg öster om järnvägen är bara en 1,3 miljarders BLUFF!

En västlig infart till hamnen utesluter inte en ringväg eller för den delen en sjöstad. Vi menar att en ringväg skall dras från rondellen vid väg 9. Norrut, förbi Citygross och för att sedan dras nordväst mot Räddningstjänstens hus och väg 108. Längs vägen skall sedan ett antal av- och påfarter byggas för att underlätta trafiken till och från Trelleborg. Med detta alternativ kommer exempelvis Hedvägen och Strandgatan avlastas till en betydligt lägre kostnad.

Det är uppenbart att det har blivit en prestigefråga för vissa politiker i Trelleborg, det är allvarligt när Trelleborgs politiker inte vill se den bästa lösningen för kommuninvånarna och sätter egenintresse och minnesmärken före Trelleborgs miljö, hållbara utveckling, ekonomi och invånare. Ett naivt beteende som inte inger någon trovärdighet utan tvärtom skadar kommunen som helhet.

Vi är medvetna om oenigheten i de olika partierna. Många företrädare har hört av sig till oss och gett uttryck för sin egen oro. Därför är det viktigt att veta vad man röstar om, en östlig eller västlig infart. Vad blir konsekvenserna för Trelleborgs kommuns invånare om en östlig hamninfart skulle genomföras?

Vårt Trelleborg vill se en västlig infart till Trelleborgs hamn i samarbete med Trafikverket och en ringväg för folket.

Vårt Trelleborg är allas Trelleborg #2022

Axel Bengtsson

Intiativtagare till Folkomröstning om hamninfart och den lokala tankesmedjan Vårt Trelleborg

Det talas sällan om att sänkta marginalskatter kan skapa varaktiga nya jobb. En ny rapport från Teknikföretagen, som tagits fram i samarbete med ekonomer på Svenskt Näringsliv, visar att en sänkt marginalskatt skulle kunna skapa arbete motsvarande mer än 15 000 årsarbetskrafter inom industrin varav cirka 7 000 är helt nya arbetarjobb.

Forskningen visar att avskaffandet av värnskatten ökar arbetsutbudet vilket gör reformen statsfinansiellt neutral. Ökad inkomst per arbetad timme tack vare sänkt marginalskatt ger incitament att jobba fler timmar. I industrin, likväl som för andra sektorer i ekonomin, stärks drivkrafter för arbete och företagsamhet när incitamenten för att anstränga sig ytterligare ökar.

Inkomstskattesänkningar har breda positiva beteendeeffekter som gynnar stora delar av samhället genom exempelvis ökad produktivitet, arbetskraftsdeltagande och utbildning. Dessa effekter möts ofta i debatten av att det endast är personer som ligger över gränsen för statlig inkomstskatt som gynnas när skattesatsen sänks. Vår nya rapport visar att effekter av sänkt marginalskatt för industrin är betydligt bredare än så.

När marginalskattesatsen sänks ökar skattebasen. Med vedertagna data om hur skattebasen förändras ger en halverad statlig inkomstskatt i storleksordningen 2 700 nya årsarbetskrafter inom den direkta industrin och ytterligare ca 4 400 nya årsarbetskrafter inom den indirekta industrin. Men effekten stannar inte där. Industrin ökar succesivt även sin andel sysselsatta bland underleverantörer, inte minst i tjänstesektorn. De så kallade input-output-sambanden visar att ett nytt jobb inom industrin genererar 1,2 jobb bland dess underleverantörer.

Genom att företagen får ut fler timmar av sina högavlönade personer, exempelvis ingenjörer, förbättras gradvis företagens produkter och tjänster och tack vare det ökar efterfrågan på företagens varor och tjänster. För att klara av att leverera på den ökade efterfrågan krävs det att företagen anställer fler personer i produktionen, samt ökar sina inköp från underleverantörer. En betydande andel av dessa tillkommande arbetstillfällen skulle finnas inom arbetarkollektivet. Sammanlagt beräknas en sänkt marginalskatt ge ca 15 700 årsarbetskrafter.

Under förutsättning att andelen arbetare i relation till tjänstemän förblir detsamma så skapas ca 7 000 nya arbetarjobb av marginalskattesänkningen.

Sverige har bland de högsta marginalskatterna i världen som dessutom sätter in på internationellt sett mycket låga nivåer. Nivån på vårt välstånd styrs bland annat av hur många som arbetar och hur mycket högkvalificerat arbete som utförs. Vi blir som samhälle fattigare om människor väljer att arbeta mindre på grund av höga skatter.

Mats Kinnwall,

chefekonom Teknikföretagen

Lena Hagman,

ekonom, Teknikföretagen

Johan Lidefelt,

nationalekonom, Svenskt Näringsliv

Oscar Brissle,

nationalekonom, Svenskt Näringsliv

Ensamheten i samhället breder ut sig efter den senaste tidens nedstängning med besöksförbud på äldreboenden och rekommendationer att hålla avstånd. Det är förstås centralt att följa riktlinjerna för att skydda riskgrupper och rädda liv, men det har också inneburit att många blivit alltmer isolerade. För att lösa denna utmaning krävs nya idéer.

När vi tagit oss genom virusprövningarna är det hög tid att börja låta läkare skriva ut social aktivitet på recept (SAR) som ett sätt att motverka den växande ensamheten. Att bygga gemenskaper och relationer är förstås inte en uppgift främst för politiken – men att uppmuntra och förbättra förutsättningarna för gemenskap är det definitivt.

Ensamhet drabbar både psykiskt och fysiskt. Den kan leda till kroppsliga besvär, kronisk stress och andra sjukdomar. Risken att drabbas av kärlkramp, hjärtinfarkt och stroke ökar. Ensamhet är en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning och skadar vår hälsa mer än såväl stillasittande som dåliga matvanor.

Men ensamheten är svår att komma åt. En längre tids avskildhet kan göra att steget ut till social aktivitet bland nya människor känns stort att ta på egen hand. Social aktivitet på recept (SAR) är, likt den mer kända fysiska varianten (FAR), ett komplement till övrig vård i syfte att främja hälsan. Genom att en läkare ordinerar social aktivitet uppmuntras patienten ta del av befintliga aktiviteter i närområdet.

Bland de över 75 år känner sig nästan två av tre personer ensamma, enligt en enkät från Socialstyrelsen. Minds äldrelinje, dit personer över 65 år kan ringa ifall de mår psykiskt dåligt eller bara vill prata med någon, har tagit emot rekordmånga samtal under våren och början av sommaren.

Framförallt för äldre kan SAR vara till hjälp för att bibehålla eller förbättra sitt hälsotillstånd, utöver att det bidrar till nya sociala nätverk. Genom att erbjuda en sådan hälsofrämjande insats kan vi bidra till längre, självständiga liv med god livskvalitet.

På Umeå Universitet forskas kring social aktivitet på recept i samarbete med en hälsocentral i Umeå. Där lägger man särskilt fokus på att identifiera vad som skulle vara meningsfullt för individen, i syfte att matcha ensamma äldre med utbudet av aktiviteter i kommunen. Detta bidrar till att både öka känslan av meningsfullhet i vardagen samt förebygga psykisk ohälsa.

I Storbritannien, vars regering till och med har utnämnt en ensamhetsminister, använder man sig av SAR. Man har efter bara några år kunnat se en tydlig minskning av äldres upplevda ensamhet. Många gånger har man lyckats bryta en lång period av social isolering och som en positiv följd dessutom sett minskningar i antalet besök hos landets hälsocentraler.

Redan innan coronapandemin saknade över en miljon svenskar en nära vän. Antalet deltagare på begravningar har halverats mellan åren 1990 och 2016. Det har gått så långt att var tionde begravning i Stockholm sker helt utan närvarande av anhörig. De senaste månadernas sociala distansering har varit nödvändig för att rädda liv, men innebär samtidigt en påverkan på människors hälsa inom andra områden, vars effekt vi ännu inte sett slutet av.

Nu behövs politiska beslut för att underlätta mellanmänskliga kontakter. Att människor får känna sig som en del av en gemenskap, bygga kontakter och samla nya upplevelser är en grundbult i ett samhälle som håller ihop.

Per Einarsson (KD)

regionråd och ordförande i Psykiatri-, Habilitering- och hjälpmedelsnämnden

Margareta Johansson (KD)

ordförande i socialnämnden i Höör och ersättare i Region Skånes personalnämnd

Vi var många som redan innan Coronakrisen såg stora problem i såväl hälso- och sjukvården som i äldreomsorgen. Vi socialdemokrater har därför försökt att stoppa förslag om nedskärningar i kollektivtrafik och besparingskrav på redan hårt drabbade sjukhus i regionen.

Att borgarna inte har kunnat se att konsekvenserna av att dra in på bussar och tåg skapar trängsel i en tid då vi ska hålla avstånd till varandra eller har kunnat tänka sig att avvakta med besparingskrav på vår sjukvård under den pandemi och kris vi befinner oss i är ytterst olyckligt och har drabbat våra skånska invånare hårt.

Det är därför nu av största vikt att den borgerligt styrda regionen på sätter välfärden före låga skatter, utförsäljningar och privatiseringar.

Under pandemin har det blivit än tydligare att välfärd som är till för att stötta våra äldre och ta hand om sjuka har varit underfinansierad under lång tid. Det finns olika anledningar till att det blivit så, men privatiseringar och låga skatter är två avgörande faktorer.

I region Skåne har borgerligheten gjort det till en principsak att ha för låg skatt. Detta gör att verksamheten(sjukvården) hela tiden fått mindre pengar än den varit i behov av vilket har slitit på personalen och påverkat kvaliteten. En verksamhet som redan har dåligt med resurser klarar sällan ansträngda situationer som en pandemi.

Vi föreslår nu i höstbudgeten den största nationella satsningen på äldreomsorgen någonsin. Vi höjer det generella statsbidraget med tio miljarder och regionerna får fyra miljarder för att hantera uppskjuten vård.

Sverige har kraftsamlat för att klara av coronaviruset. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har skjutit till resurser för att skydda liv, jobb och välfärd. Men pandemin har blottlagt allvarliga brister. Ett av de mest grundläggande problemen handlar om otrygga anställningar och låga löner i äldreomsorgen. De äldre besöks ofta av olika personer varje dag, vilket skapar otrygghet och i värsta fall bidrar till smiddspridning.

Om våra äldre ska få en trygg ålderdom behöver förutsättningarna för vårdpersonalen stärkas. De högerkonservativa vill se privatiseringar och att var och en betalar för sig. Vi vill att alla, oavsett storlek på plånboken, får den vård och omsorg de behöver.

Nu gör vi en rejäl satsning på äldreomsorgen med ett årligt tillskott på fyra miljarder kronor till kommunerna. Därtill förstärks Äldreomsorgslyftet för stärka kompetensen inom äldreomsorgen, genom att personalen kan utbilda sig på arbetstid.

Under pandemin har sjukvården gått igenom sin svåraste påfrestning i modern tid och planerad vård har behövts skjutas upp. Därför tillför vi fyra miljarder till regionerna för att hantera detta. Det motsvarar kostnaden för cirka 70 000 sjuksköterskor under ett år. För region Skåne innebär det ett tillskott på 533 miljoner kronor som är viktiga för att vårdköerna inte ska öka, och för att vi ska kunna hantera covid-19 relaterad vård.

Därtill föreslås det generella statsbidraget till kommuner och regioner att öka med ytterligare tio miljarder kronor 2021. Viktiga pengar som kan användas till skola, vård och omsorg.

Nu har vi en historisk möjlighet att skapa jobb och samtidigt åtgärda samhällsproblem. För att Sverige ska gå stärkt ur krisen krävs det omfattande satsningar inom välfärden, på sjukvården och äldreomsorgen. Därför är jag glad och stolt över de satsningar som nu görs.

Men jag känner också oro över hur den borgerligt styrda regionen väljer att använda de miljoner som tillförs. När den S-ledda regeringen har skjutit till pengar till region Skåne har dessa använts för att täppa till hål som skapats på grund av en tokigt lågt regionskatt. Jag skulle önska att även skåningarna kunde ta del satsningarna på ett sätt som gav bättre sjukvård och tryggare omsorg.

Regeringen har nu gett de bästa förutsättningarna - nu måste högern i Skåne komma ut ur lågskattebubblan och tänka på medborgarna!

Yasmine Bladelius,

Riksdagsledamot (S)

Efter 30 år svänger Lärarförbundet: Låt staten ta huvudansvaret för skolan

Sveriges kommuner är överbelastade. För många stora ekonomiska åtaganden trängs i de kommunala budgetarna, och besparingar på skola och förskola har under

senaste två åren blivit vardagsmat. Risken är stor för att utbildning kommer att prioriteras ner än mer genom behovet av förstärkningar inom äldreomsorgen, som så brutalt blottlagts genom pandemins effekter.

Lärarförbundet har tidigare inte drivit kravet på att återföra huvudansvaret för skolan till staten. Men kommunerna har inte lyckats med sitt uppdrag och det är sannolikt omöjligt att i framtiden kunna finansiera skola och utbildning utan en omfattande statlig medverkan.

Redan idag ser vi hur svensk skola dragits isär. Sveriges 290 kommuner och många hundra friskoleföretag har såväl olika förutsättningar som olika ambitioner, vilket har drabbat likvärdigheten.

Den statliga utredningen med uppdrag att lämna förslag för en ökad likvärdighet i skolan visade ökade skillnader mellan kommunernas resurser. Kommuner med god ekonomi satsar mer på skolan, medan kommuner med sämre ekonomi inte har de förutsättningarna, trots att det ofta är de som har ett elevunderlag med behov av mer stöd.

Det finns en stor ojämlikhet i elevers olika möjligheter att få möta utbildade och behöriga lärare – från nära nog samtliga lärare på skolor i områden med stark socioekonomisk status, till mindre än varannan lärare i många glesbygdskommuner och vid skolor i socialt mer utsatta områden.

Alla skolor måste vara bra skolor. När så inte är fallet blir följden ojämlika livschanser för de barn som växer upp. Det är inte bara djupt orättvist, utan också förödande för hela Sveriges framtid.

Det är dags för en återcentralisering, och den behöver vila på fyra grundpelare:

1. Ett statligt sektorsanslag till skola och utbildning.

2. Statlig styrning för att stärka likvärdigheten mellan skolor.

3. Ökat statligt ansvar för lärarförsörjningen.

4. Stärkt yrkes- och kompetensutveckling genom ett professionsprogram.

Staten behöver träda in och ta huvudansvaret för kvalitet, likvärdighet och resurser i hela utbildningssystemet. Annars kommer Sveriges ställning som kunskapsnation på sikt vara allvarligt hotad.

Johanna Jaara Åstrand

Förbundsordförande Lärarförbundet