GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Tillit och valfrihet

Krönika • Publicerad 24 augusti 2020 • Uppdaterad 25 november 2021
YTUBL72O82WoL1AFC4pFrTNLBtE.jpg
YTUBL72O82WoL1AFC4pFrTNLBtE.jpg
Foto: BERTIL ERICSON

Som bekant har den svenska strategin för att mota pandemin orsakat förvåning i omvärlden. Ja, även här hemma har graden av tillit och frihet för enskilda förvånat och förskräckt många. För få av oss anade att Sverige skulle komma ut som frihetens och det personliga ansvarets högborg.

För egen del borde jag egentligen inte ha varit förvånad. Under drygt två år har jag deltagit i en utredning om gymnasieskolans och vuxenutbildningens framtida organisation. I det sammanhanget har jag gjort samma iakttagelse, nämligen att vi i Sverige i väldigt stor utsträckning litar på våra medborgares omdöme.

Jag hävdar inte att jag vet hur utbildningar planeras i hela världen, men vågar ändå påstå att vi är rätt unika. Jämfört med andra länder spelar elevernas val och intressen en större roll för hur gymnasieskolan organiseras. Om det är väldigt många som vill studera ekonomi har det offentliga en skyldighet att försöka möta intresset. Om många vill bli frisörer ska utbudet anpassas efter intresset. Och så vidare.

I grunden tycker jag det här är ett sympatiskt synsätt. Det är viktigt och riktigt att ta till vara enskildas drivkrafter. Om vi ger människor en möjlighet att förverkliga sina drömmar, då talar mycket för att de också är beredda att ta ansvar för sina egna och andras liv. Det går aldrig att ovanifrån administrera fram ett väl fungerande samhälle. Vi måste helt enkelt våga lita på våra medborgares klokskap och beslut.

Men det finns förstås en hake.

Alla har inte samma rationella möjligheter att göra kloka val. Det är betydligt enklare att ta ett personligt ansvar för den fysiska distanseringen för familjen i villan än för familjerna som bor trångbodda i en lägenhet. Och det är förstås enklare att undvika att ta bussen om du har bil än om du inte har det.

För den som har föräldrar med god kunskap om svensk arbetsmarknad är det lättare göra ett rationellt val av gymnasielinje än för den som har föräldrar som helt saknar egna kunskaper och erfarenheter.

I dag har vi populära utbildningar som inte leder till jobb i den utsträckning som de borde. Om det inte finns jobb för stylister är det ett slöseri med resurser att fortsätta utbilda lika många stylister som tidigare, och det är dessutom ojuste mot dem som väljer utbildningen.

Alltså krävs det hela tiden en balansgång. En balans mellan individuellt ansvar och politisk styrning. En balans mellan det personliga intresset och det samhälleliga, det allmännas behov. Jag anar på goda grunder att det efter pandemin kommer att ställas krav på ökad offentlig styrning inom många områden. Jag har själv i min utredning föreslagit att samhället ska ta ett fastare grepp om planeringen av gymnasieskolan.

Jag tror alltså att vi i Sverige kommer att ta några steg som gör oss mer lika andra länder. Det är logiskt. Samtidigt hoppas jag att vi inte går för långt. I grunden är det sunt med ett långtgående personligt ansvar och att målet måste vara att göra det möjligt för alla att ta det ansvaret.

Som sagt, det är många som är förvånade över att Sverige kommit ut som landet som litar på sina medborgare, men visst är det också lite märkligt att det i så många länder ses som givet att politiker vet bäst.

Lars Stjernkvist
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.