Annons

Gårdagens dystopier är inte absurda i dag

KRÖNIKA • Publicerad 10 september 2020 • Uppdaterad 25 november 2021

Vattnet porlar i bäcken och tystnaden ekar mellan grenarna. Utan uppkoppling och andra lyxiga bekvämligheter som är min vardag, känns det nästan lite sagolikt när jag sitter där i naturen.

Det känns som en sällsynt upplevelse att hinna följa hur solen sakta försvinner bakom trädkronorna, laga mat utan elektricitet utomhus eller bara sova under bar himmel.

Annons

Overkliga spännande miljöer har alltid varit väldigt intressanta att ta del av. Inte bara ovanliga platser på jorden i nutid men också skapade kreativa fantasivärldar och dystopiska framtider. En annorlunda värld är inte bara underhållande resa, utan ger oss också ett tillfälle att jämföra något annat med vår egen självklara värld. För en gångs skull går det att se en annan verklighet.

En påhittad dystopi är ett fascinerande sätt att kritisera det rådande samhället och belysa problem genom att överdriva dem. Något som jag både imponeras och fasar över är hur gamla dystopier som 1984 (1949) eller Du sköna nya värld (1932), som skrevs för så många år sedan, skulle beskriva en helt absurd värld i framtiden. Mycket av innehållet är nämligen inte så absurt i min verklighet, bara till exempel all teknisk utveckling. Det känns varken främmande eller skrämmande.

Det är första gången under hela sommaren som jag är mitt ute i skogen, borta från civilisationen, under en längre tid. När solen försvunnit och ett djupt nattmörker omger mig tänker jag på hur jag i vanliga fall kan förlänga mina dagar med starka lampor. Detta som jag ser som ett primitivt levnadssätt, ett annorlunda äventyr, är under en annan tid eller på en annan plats någons motsvarande vardag. De hade chockerats av mina självklarheter, på samma sätt som jag chockas över hur mycket jag tagit för givet. Jag tänker på hur avlägsen en nutida stad känns, som i en annan tid fastän det bara är en bilfärd bort.

Utan att ha mött min spegelreflektion på ett tag kommer jag på vilken stor vikt jag lägger vid den varje dag. Utseendet är ett exempel på något som jag i vanliga fall värderar men som plötsligt visar sig vara tveklöst försumbar.

Genom att byta tillvaro har jag för ovanlighetens skull tagit ett steg ur min vardagsbubbla som jag nu kan se från utsidan. Mina tankar fylls också av bekymmer som jag inte är van vid, som hur mycket vattnet kommer räcka till. Vatten som vi fyller pooler och bada i.

Jag har så många gånger fått höra hur vi i den rika världen inte längre behöver bekymra oss över mat och överlevnad, att vi plötsligt har så mycket extra tid att hinna oroa oss över annat. Vi glömmer grundläggande värderingar och lämnar plats åt annat i våra hjärnor. Utan att ha mött min spegelreflektion på ett tag kommer jag på vilken stor vikt jag lägger vid den varje dag. Utseendet är ett exempel på något som jag i vanliga fall värderar men som plötsligt visar sig vara tveklöst försumbar.

Ändå är det något som jag varje dag lägger tid på och kan grubbla över, liksom de flesta absurda problem som kan styra mitt humör. Jag ser så mycket smärta i oss. Smärta av bekymmer som har tagit över. Smärta av att glömma vara tacksamma. Jag både imponeras och fasar över att se min verklighet från ett annan.

Tillbaka i staden känns det som att åka in i framtiden, precis som att slå upp en dystopi. Jag lägger märke till rulltrapporna, bilarna, affischerna, byggnaderna. Jag ser lamporna, hörlurarna och irritationerna. Men framförallt ser jag hur snabbt jag kommer slukas in i samma trygga bubbla igen.

Sharon Wong är 21 år gammal och läser på läkarprogrammet i Lund.

Sharon WongSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons