Annons

Att vara viking – mer identitet än ursprung

Ny forskning ställer våra föreställningar om vikingarna på ända. Att vara viking, visar det sig, byggde mer på kulturell identitet, snarare än att ha "rätt" ursprung.
Publicerad 16 september 2020 • Uppdaterad 25 november 2021
Vikingar begravdes ofta tillsammans med sina svärd.
Vikingar begravdes ofta tillsammans med sina svärd.Foto: Berit Roald/NTB/TT

Ett internationellt forskarlag har analyserat arvsmassan hos 442 skelett tillhörande vikingar. Män, kvinnor och barn som på typiskt vikingamanér lagts till sin sista vila i så vitt skilda länder som Grekland, Ukraina, Estland, Storbritannien, Skandinavien, Polen och Ryssland.

Resultatet, som nu presenteras i tidskriften Nature, förvånar. För långt ifrån alla var vikingar per se, såtillvida att deras genetiska ursprung alltid kunde spåras till något av de tre skandinaviska länderna Danmark, Norge eller Sverige.

Annons

Exempelvis upptäckte forskarna att två av de vikingar som begravts på Orkneyöarna norr om Skottland inte alls var vikingar genetiskt sett. Detta trots att de hade begravts med sina svärd och hela konkarongen av allt det som kännetecknar en typisk vikingagrav. I stället hade dessa vikingar sitt ursprung bland pikterna, det vill säga det folkslag som levde i östra och norra Skottland från senantiken fram till tidig medeltid. De båda pikterna hade alltså blivit vikingar utan att ha haft några som helst blodsband med de andra vikingar som levde på ögruppen vid den här tiden.

Ifrågasätter bilden

Mönstret går igen i andra gravar. Till och med för vissa skelett som hittats i Skandinavien kunde forskarna se att de begravda egentligen hade ett annat ursprung än det som normalt associeras med vikingar.

– Vikingar var inte alltid genetiskt sett skandinaver. Både i och utanför Skandinavien har många höga nivåer av ett icke-skandinaviskt ursprung, vilket tyder på ett pågående genflöde vid den här tiden, säger en av huvudförfattarna, Martin Sikora, professor vid Köpenhamns universitet, till tidskriften.

Studien, som tog sex år att genomföra, visar också att många vikingar hade brunt hår och att det fanns förhållandevis stora genetiska skillnader mellan olika populationer av vikingar även inom Skandinavien, vilket tyder på att de olika grupperna var mer isolerade från varandra än vad man tidigare trott.

Analysen ifrågasätter alltså den traditionella bilden av vikingarna såtillvida att långt ifrån alla hade sin genetiska hemvist i Skandinavien. Att vara viking handlade mer om kulturell tillhörighet och var något man blev, snarare än föddes till, tror forskarna.

Fyra bröder

– Studien förändrar vår bild av vilka vikingarna egentligen var. Ingen hade kunnat ana det här betydande genetiska flödet in i Skandinavien från södra Europa och Asien, som förekom före och under vikingatiden, säger en annan av forskarna bakom studien, Eske Willerslev, professor vid University of Cambridge.

Studien bekräftar dock tidigare forskning avseende vilka områden vikingarna helst åkte till. Det vill säga att vikingar från dagens Norge föredrog att åka till Irland, Skottland, Island och Grönland, medan de danska satsade på England. Svenska vikingar, däremot, åkte oftast till Baltikum och andra länder mer österut.

I Estland upptäckte forskarna att fyra vikingar som hade begravts i en båt var alla bröder. De andra i båten var också genetiskt lika och därför troligen släkt med varandra. Antagligen, skriver forskarna, kom de alla från en och samma by, någonstans i det som i dag är Sverige.

Johan Nilsson/TT

Fakta: Vikingar

Vikingatiden är benämningen på den sista perioden av järnåldern och brukar dateras till cirka 800–1050 efter vår tideräkning. "Startskottet" anses ha varit den beryktade plundringen av det rika klostret på Holy island (Lindisfarne) år 793. Runt 1050 hade Sverige till stora delar kristnats, även om forskarna tror att asatrotemplet i Uppsala ännu ska ha varit i funktion på 1070-talet.

I dagens Storbritannien var det framför allt danska vikingar som härjade. Framgångarna resulterade i den så kallade Danelagen i nuvarande Englands norra och östra delar där dansk lag och sedvänjor ansågs gälla, inte minst efter det fördrag som slöts mellan vikingakungen Guthrum och Alfred av Wessex i slutet av år 886. Under 900-talets första hälft erövrade Wessex-kungarna allt större delar av Danelagen, och 954 föll vikingarnas sista fäste, York.

Även den tredje och den senaste invasionen av de brittiska öarna hade band till vikingatågen, såtillvida att normandernas hertigdöme Normandie grundades av vikingen Gånge-Rolf efter dennes härjningar i England, Friesland och Frankrike i början av 900-talet, varpå han fick området i nordvästra Frankrike av Karl III (den enfaldige).

Källa: Nationalencyklopedin

TT
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons