Opinion

Säker vård och god arbetsmiljö

Opinion
Debatt

Världshälsoorganisationen WHO har utlyst 17 september till den internationella patientsäkerhetsdagen. Årets tema är ”Health Worker Safety: A Priority for Patient Safety!”.

För att kunna ge patienter bästa möjliga vård och behandling måste hälso- och sjukvårdspersonal ha en arbetsmiljö som möjliggör att arbetet kan utföras på ett sådant sätt att inga patienter kommer till skada. Det är hög tid för arbetsgivare och beslutsfattare inom hälso- och sjukvården att förbättra arbetsmiljön för medarbetare inom vårdens alla professioner för en säkrare vård.

Säker vård är en av de kärnkompetenser som är gemensam för vårdens professioner. Det innebär kunskap om risker i vården och att arbeta på ett sådant sätt att riskerna minimeras. Hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att bidra till hög patientsäkerhet och patienternas skydd mot vårdskador är lagstadgat. Trots detta avlider ungefär 1200 patienter per år till följd av vårdskador enligt mätningar i somatisk slutenvård. Det måste finnas förutsättningar för medarbetarna att omsätta sitt ansvar och skyldigheter i praktiken. Socialstyrelsen publicerade i våras den nationella handlingsplanen för säker vård. I den poängteras betydelsen av en hållbar arbetsmiljö och adekvat tillgång till personal med rätt kompetens för att kunna ge en god och säker vård och rehabilitering. Såväl övergripande arbetsmiljöfaktorer som bemötande och stöd från chefer liksom hög arbetsbelastning och bristande tid för återhämtning påverkar möjligheterna att utföra ett säkert arbete.

Under covidpandemin har riskerna för medarbetare inom hälso- och sjukvården blivit mycket tydliga. Otillräcklig skyddsutrustning, inkonsekventa rutiner och ofta för hög arbetsbelastning är några exempel som rapporterats ett otal gånger. Drygt 4000 personer som arbetar inom hälso- och sjukvård har i dagsläget anmält covid19- infektion som arbetsskada, det är alltför många.

Covidpandemin har ställt mycket på sin spets och blottat allvarliga brister, men behovet av en förändring har funnits länge. Medarbetare från olika professioner vittnar så gott som dagligen om hög arbetsbelastning, fysiska och mentala påfrestningar och påtaglig etisk stress. Studier visar att hälso- och sjukvårdspersonal som utsätts för ihållande stress utan möjlighet till återhämtning löper en ökad risk att göra misstag. Dessa misstag kan drabba patienterna.

Hälso- och sjukvården blir alltmer komplex med fler äldre patienter med stora vårdbehov och en snabb medicinsk utveckling samtidigt som antalet slutenvårdsplatser minskar. Alla medlemmar i teamet behöver ha rätt kompetens för att möta de krav som finns för att patienterna eller de själva inte ska komma till skada. Enligt patientsäkerhetslagen ska hälso- och sjukvårdspersonal utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Patienter har rätt till en säker, evidensbaserad och jämlik vård och rehabilitering oavsett var i Sverige de bor eller inom vilken verksamhet de vårdas. Vägen framåt är att höja kompetensen för att ge en god och säker vård, arbetsgivare måste därför skapa utrymme för medarbetarna att kontinuerligt uppdatera sina kunskaper.

Medarbetare i hälso- och sjukvården väljer att säga upp sig på grund av missnöje med arbetssituationen. På många arbetsplatser är det svårt med nyrekrytering av personal med rätt kompetens och erfarenhet. Arbetsgivaren försöker alltför ofta lösa problemet genom reducerad bemanning eller genom att anlita medarbetare med otillräcklig kompetens. Inom slutenvården är utlokalisering av patienter till andra enheter ett sätt att komma runt problemet. Detta förstärker grundproblematiken med otillräcklig kompetens och hög arbetsbelastning och ger en ökad risk för vårdskador.

För att kunna ge en säker vård måste det också finnas möjlighet till återhämtning och reflektion. Detta prioriteras alltför ofta bort, vilket ökar riskerna för felbehandling och vårdskador. Inom de flesta verksamheterna sker arbetet i team, ofta bestående av olika professioner. En del av lärande och reflektion bör därför ske gemensamt för att stärka samhörighetskänsla, kommunikation och interprofessionell kompetens.

Säker vård och god arbetsmiljö är två sidor av samma mynt. Båda kan förbättras med genomtänkta arbetssätt för alla professioner, möjlighet till kompetensutveckling och återhämtning. Forskning visar att verksamheter inom hälso- och sjukvård med en god arbetsmiljö och delaktiga medarbetare har bättre förutsättningar att utveckla vårdkvalitet och patientsäkerhet. Ett kombinerat systematiskt patientsäkerhets- och arbetsmiljöarbete ger trygghet och förutsägbarhet för medarbetare inom hälso- och sjukårdens professioner. Det kan också bidra till att de risker och avvikelser som observeras rapporteras i adekvat utsträckning. På så sätt skapas attraktiva arbetsplatser där medarbetare vill stanna kvar och utveckla verksamheten. För att genomföra dessa förändringar krävs beslutsfattare och arbetsgivare med kunskap om patientsäkerhetens komplexitet.

Ingen vill utsätta patienter för vårdskador. Vi måste få förutsättningar att arbeta patientsäkert.

Vi vill

• att alla medarbetare inom hälso- och sjukvården oavsett profession får möjligheter att arbeta patientsäkert genom optimala arbetssätt, realistisk bemanning, tid för reflektion och kontinuerlig kompetensutveckling

• att samtliga vårdgivare fokuserar på att göra arbetsmiljön säker, vilket bland annat innebär korrekt skyddsutrustning för hälso-och sjukvårdspersonal som vårdar covidpatienter

• att ledarskap på alla nivåer får tydliga mandat att främja och skapa förutsättningar för en god arbetsmiljö och en säker vård.

Ami Hommel

ordförande Svensk Sjuksköterskeförening

Heidi Stensmyren

ordförande Sveriges Läkarförbund

Ida Kåhlin

förbundsordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Sineva Ribeiro

förbundsordförande Vårdförbundet

Stefan Jutterdal

förbundsordförande Fysioterapeuterna

Susann Ask ordförande Dietisternas riksförbund

Tobias Alfvén

ordförande Svenska Läkaresällskapet

Opinion

Ingen grön deal för Sverige

Opinion
Opinion

Vattenkraft ska inte längre finnas med på EU-kommissionens förslag till lista på hållbara gröna investeringar. Det innebär att det kan bli svårt att locka investerare till svensk grön energi, eftersom tanken är att den ska vara vägledande för finansmarknaden. Listan, den så kallade taxonomin, är en viktig del av EU:s green deal och Sverige har varit pådrivande kring att den ska finnas, vilket gör det extra olyckligt att det drabbat oss själva.

EU är baserat på kompromisser, men det kan ifrågasättas om det är just svensk vattenkraft som ska strykas från en sådan lista. Regeringen bör fråga sig om Bryssel förstått hur svensk vattenkraft fungerar, eller om det föreligger missförstånd. Bland annat finns det risk för att EU:s invändningar mot lokal vattenkraft handlar om att man inte förstått förutsättningar i just det fallet.

Man kan jämföra med hur svenskt skogsbruk varit tidvis missförstått i Bryssel. För andra länder var den största risken skogsbränder, men på den tiden drabbades Sverige nästan aldrig av det och hade inget behov av ett komplicerat regelverk eller supportsystem kring skogsbränder.

Vad beträffar bioenergi i form av skogsråvara kan man nästan vara säker på att det föreligger missförstånd. Sverige har sällan eller aldrig haft så mycket skog som nu och den är huvudsakligen ung. Vi kan använda ganska mycket skog med gott samvete, även om avverkningen måste vara hållbar. Skulle man inte avverka skulle det hota den biologiska mångfalden och återväxten av annan flora än industriskog. Oavsett hur man ser på saken är för lite skog inte problemet.

Finansmarknadsminister Per Bolund menar att det finns förhandlingsmån kvar innan beslutet fattas till våren, men från borgerligt håll är kritiken mot det som man ser som regeringens passivitet i frågan frän. Regeringen bör i sitt påverkansarbete börja med att försäkra sig om att kommissionen förstår hur vindkraften och biomassan framställs och används i Sverige. Om man går efter det bör det rimligtvis platsa på listan.

Opinion

Välkommen kartläggning

Opinion
Opinion

Brå ska kartlägga etnicitet i samband med personrån. Det är välkommet, av flera skäl. Först och främst för att ökad kunskap alltid är bra. För att förstå fenomenet behöver vi veta så mycket som möjligt om vem som rånar och vem som rånas. Om en etnicitet är överrepresenterad kan man titta på vad som finns som gemensam nämnare mellan dessa gärningsmän. Brå påpekar att debatten har varit infekterad med många teorier och påståenden som saknat faktaunderlag. Om man tar fram underlag slipper folk komma med mer eller mindre välgrundade gissningar.

Det lär vara så att gärningsmännen i hög utsträckning kommer från socioekonomiskt utsatta områden, eftersom fattigdom och hopplöshetskänslor gör det mer sannolikt att du blir kriminell. Om du kommer från en välbärgad bakgrund och har goda utsikter på arbetsmarknaden är det mindre lockande att bli till exempel gängkriminell. Att man beskyller utlandsfödda för brott handlar i vissa fall om att man vill att det ska vara så eftersom man ogillar invandring och bortser från att den gemensamma nämnaren är ekonomisk och social utsatthet, till exempel om man inte kommer ut på arbetsmarknaden.

Skulle Brås granskning visa att det finns andra mönster, som att en etnisk grupp är överrepresenterad bland gärningsmän eller offer är det bra att veta, eftersom man kan fråga sig varför. Varken Brå eller någon annan som vill delta i samhällsdebatten behöver slösa tid på gissningar. Om en etnicitet är överrepresenterad i en viss typ av brott kan man forska kring vilka mekanismer som ligger bakom och fundera på vad som kan göras för att bryta mönstret. Maria von Bredow från Brå varnar för att det kan bli missvisande, eftersom anmälningsbenägenheten är olika i olika delar av samhället, liksom risken för att misstänkas för brott. Att kartlägga etnicitet är ändå en början på processen att försöka förstå vem som begår brott och varför. Förmodligen borde Brå kartlägga även andra brottstyper.

Opinion

Problemet med frånvarande parlamentariker

Opinion
Opinion

Europaparlamentarikern Fredrick Federley tar paus från politiken på grund av psykisk ohälsa och svårigheter med att fokusera på det politiska uppdraget under de omständigheterna. Arbetsbelastningen på europaparlamentariker är tung och det är ofta långa arbetsdagar med lite tid för återhämtning och förströelse om man tar sitt uppdrag på allvar, vilket kan vara värt att tänka på för den som tycker att parlamentarikerna har för höga löner.

Europaparlamentet har inga ersättare, vilket många väljare nog inte vet. Fredrick Federleys plats kommer att stå tom. Europaparlamentet är varken anpassat för föräldraledighet eller för personer som behöver ta en paus för sin hälsas skull. Hypotetiskt kan ett parti som har en eller två ledamöter riskera att stå utan representation på plats vid sjukdom eller föräldraledighet. Det är opraktiskt och Sverige bör driva frågan om att det behövs ersättare när en parlamentariker inte kan utföra sitt uppdrag. Nästa person på listan måste kunna träda in. Det nuvarande systemet är orättvist mot väljarna, som när de röstar på en kandidat förväntar sig att deras intressen ska tillvaratas under hela mandatperioden.

Om Fredrick Federley drabbats av utbrändhet är det en lång återhämtning som krävs för att inte fara permanent illa. Europaparlamentariker bör, även om det känns tråkigt, överväga att avsäga sig sitt uppdrag om en längre ledighet behövs, av skälet med utebliven ersättare.

Opinion

I dödens väntrum

Utan hårdare restriktioner dör fler på äldreboenden.
Foto: Thomas Johansson/TT
Opinion
Opinion
PREMIUM

Idag redovisar vårt södra grannland Danmark 9 ytterligare dödsfall i coronapandemin. Danska tidningar larmar med stora rubriker om hur krisartat läget är. Här i Sverige var torsdagens notering ytterligare 67 döda. Det illustrerar hur den svenska strategin innebär ett daglig haveri när det gäller att begränsa pandemins effekter på vårt land. Danmark med egentligen sämre förutsättningar i form av högre befolkningstäthet håller nere coronans verkningar medan den löper amok i vårt land.

Så här har det fortsatt sedan coronapandemin nådde Sverige i början av året. Ändå fortsätter vi med en strategi som innebär lindrigare restriktioner än i våra nordiska grannländer och får goddag yxskaft svar av både Anders Tegnell och Stefan Löfven på frågan om munskydd i offentliga miljöer. Den som vill kan ha munskydd är deras besked, vilket är en ren förolämpning mot befolkningens fattningsförmåga eftersom effekten av munskydd främst gäller om alla bär dem i sammanhang där risken för smittspridning är stor.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Norra Skåne Premium
  • NorraSkåne.se - Alla artiklar på NorraSkåne.se
  • Norra Skåne-kortet - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Förbättra den skånska stomivården

Region Skånes rekommendationslista för stomipatienter är för begränsad jämfört med vad som gäller i övriga landet, menar ILCO Skåne.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Föreställ dig att du varje dag skulle behöva vara orolig för att du inte kan reglera din tarm. En ständig oro för lukt, ljud eller läckage och att alltid behöva vara uppmärksam på var närmsta toalett finns. För att stomiopererade inte ska behöva känna denna oro och kunna hantera sin vardag, krävs tillgång till trygga individanpassade stomihjälpmedel.

I Region Skåne bor drygt 6 000 personer med stomi. Anledning till stomi är oftast cancer och inflammatoriska tarmsjukdomar, men det finns även andra orsaker som gör att personer måste stomiopereras. Det kirurgiska ingreppet, som innefattar att avleda kroppens slaggprodukter innebär en chans till ett fortsatt liv och de allra flesta personer fortsätter att leva ett helt normalt liv efter operationen – en förutsättning är dock att det finns välfungerande bandage / stomihjälpmedel som främjar individuell livskvalitet. I större delen av Sverige erhålls stomihjälpmedel via det nationella systemet som regleras av Tandvårds-och Läkemedelförmånsverket (TLV) vilket stärker en jämlik och kostnadseffektiv vård.

I Skåne är det dock lite annorlunda. Under våren har vi inom ILCO haft en god dialog med politiker i Region Skåne kring vården av stomiopererade personer. Vi är tacksamma för att denna dialog finns och det är tydligt att det finns en gemensam vilja att förbättra stomivården i Region Skåne. Det finns dock ett område som vi inom ILCO anser behöver förbättras när det gäller stomivården i Region Skåne, men tyvärr upplever vi att ansvariga politiker i Region Skåne inte delar samma bild, vilket är något som oroar oss inom ILCO. Skåne har som enda region i landet valt att införa en så kallad rekommendationslista över vilka stomihjälpmedel som ska förskrivas till patienter.

Listan i Skåne är kraftigt reducerad jämfört med det nationella utbudet av hjälpmedelsprodukter via TLV. Skånes lista innehåller även ett tak för hur mycket individen får förbruka. Produkter i det nationella systemet har genomgått en nationell pris- och kvalitetsanalys som internationellt anses vara den mest grundliga och objektiva värderingen inom stomi i hela världen. Användning av det nationella systemet försvåras i samband med rekommendationslistan och minskar väsentligen patienternas möjlighet att vara involverade i behandlingen. Detta är viktigt eftersom kroppar förändras med tiden och personens bandage ska vara anpassat till detta. I genomsnitt behöver mer än 80 % av patienterna göra fler än tre produktbyten och i många fall mycket mer för att hitta rätt produkt. Det är därför ILCO anser att möjligheterna med att kunna få ta del av ett brett sortiment stärker förutsättningarna för ökat välmående och bättre livskvalitet. Den rekommendationslista som finns i Region Skåne fokuserar nästan bara på pris. Avsteg från listan kan göras, men det är tänkt att förskrivning ska ske enligt listans rekommendationer. Det är mycket svårt för en patient att veta att det finns alternativ.

Under slutet av 2019 lät vi inom ILCO i Skåne göra en enkätundersökning bland våra medlemmar om hur de uppfattade den skånska rekommendationslistan. Vi hade en svarsfrekvens på 68 %, vilket vi ser som högt. Vår analys av rekommendationslistan är att den begränsar tillgången till stomihjälpmedel och därmed minskar personers möjlighet till ökat välmående och bättre livskvalitet.

Undersökningen visar att 85 % av alla svarande medlemmar inte kände till listan, men ändå har 12 % i enkäten angett att införandet av listan har inneburit en begränsning av tillgång till spray, specialhäfta, våtservetter och hudskydd. Att det finns en bred tillgång till dessa produkter, och i tillräcklig mängd är naturligt att förstå för alla som vid något tillfälle haft diarré och behövt torka sig lite mer. Nästan 5 % uppger att de inte kunnat byta stomipåsen som de önskat. Varför ska någon behöva fundera på om och när de ska byta sin stomipåse? Detta är orimligt anser vi. Region Skånes rekommendationslista för stomihjälpmedel har skapat en onödig oro hos oss stomiopererade personer. Vi upplever att listan begränsar och påverkar vår vardag. Det finns goda skäl för Region Skåne att omvärdera användningen av listan och återgå till full användning av det nationella systemet. Tiden för den administration som läggs ner på att ta fram rekommendationslistan kan istället användas för att möta oss stomiopererade inom vården.

Rose-Marie Hultman

Ordförande, ILCO Skåne

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Omega 3

Stor efterfrågan på Omega 3 råder i hela landet

Omega3 Ända sedan pandemin startade har försäljningen av tillskott och munskydd ökat drastiskt.

Senast igår rapporterade Kronans apotek att försäljningen av munskydd ökat med 86% under augusti jämfört med juli.

Ett tillskott som väckt både debatt och anmälningsvåg mot en viss Katrin Zytomierska är omega-3. Detta efter att Zytomierskas reklam fick över 120 anmälningar då reklaminlägget ansågs vilseledande och vinklades enligt många mot att Omega 3 skulle skydda mot Covid-19.

”Omega 3 relaterade sökord står ut i dagsläget”

Enligt Hittaonlineapotek som är en jämförelsesida för online apotek så har trafiken ökat drastiskt senaste två månaderna för söktermer som ”bästa omega-3”.

Då majoriteten av trafiken som kommer in till sidan är organisk så kan vi enkelt mäta och se vilka termer som är populära på de olika sökmotorerna.
 Just omega 3 relaterade sökord står ut i dagsläget. Där har vi fått lägga extra krut på artikeln besökarna verkar uppskatta vår jämförelse och den informationen vi har att erbjuda.

Jämförelsen av bästa Omega 3 hittar du här.

Kort om Omega 3

Omega-3 är ett samlingsnamn för en grupp av fleromättade fettsyror. Fem till tio procent av den energi som vi får i oss från mat rekommenderas komma från fleromättade fetter.

Du hittar fleromättade fetter i form av omega 3 och omega 6 i livsmedel som lax, makrill, sill, sardiner, algväxter, valnötter eller rapsolja.

Livsmedelsverket rekommenderar en varierad kost med fisk två-tre gånger i veckan.

Opinion

50 år av bönders kamp

Opinion
Opinion

1960-talet var en tuff tid för Sveriges bönder. ”Det var skottpengar på bönder”. 1967 års jordbruksbeslut inriktades på prispress och ökad import för att tvinga bönderna att lägga ned verksamheten, flytta till staden och bli industriarbetare.

Krisen var kanske vad som behövdes för att de segdragna diskussionerna om att slå ihop böndernas två organisationer – den fackliga Riksförbundet Landsbygdens folk, LRF, och de kooperativa företagens organisation, Sveriges Lantbruksförbund – skulle bli verklighet.

1971 föddes den nya, gemensamma organisationen och nu har LRF gett ut en imponerande jubileumsbok – ”Med gemensamma krafter”. Författare är den mångåriga Landjournalisten Kerstin Davidsson och hon har verkligen gjort ett gott jobb. Intervjuer och historier fogas in i historien på ett mycket läsvänligt sätt.

Redan efter ett par år nåddes en framgång i den förhandling med staten, som jordbrukets priser då byggde på. Ett inkomstmål fastställdes för jordbrukarna som skulle likställas med arbetarna, och subventionerad avbytartjänst infördes för att ge bönderna möjlighet att ta semester och annan ledighet. Det sågs som ett gott betyg åt den nya organisationen.

Men LRF blev också en mer militant organisation än föregångaren RLF. Stora demonstrationer mot jordbrukspolitiken (och jordbruksministrar) organiserades i Stockholm, traktordemonstrationer genomfördes i många städer och till och med en blockad av egna mejerier för att visa på hur viktiga de svenska bönderna var (och är).

I slutet av 1980-talet kom LRF fram till att den gamla regleringsekonomin med förhandlingar mellan bönderna och staten måste avvecklas. Spårbytet, kom det att kallas och LRF fick med sig politikerna, Men knappt hade det nya systemet införts förrän Sverige gick med i EU och nya regleringar tog över.

Trots att LRF:s ledning drev på för medlemskap var inte lantbrukarnas organisationer förberedda på den hårdare importkonkurrens som EU förde med sig. Den svenska produktionen minskade under 20 år och en stor del av de bondekooperativa företagen tvingades upphöra eller såldes till privata intressen.

Kvinnornas roll i LRF är värt ett eget kapitel. Först när gårdsmedlemskapet ersattes med personligt medlemskap blev kvinnorna synliga. Inte förrän 1977 valdes den första kvinnan i in förbundsstyrelsen. Nu har LRF haft två kvinnor som förbundsordförande.

LRF:s stora betydelse för landsbygden vid stora katastrofer, som stormen Gudrun, skogsbränder, torka och nu senast corona, kan knappast överskattas och beskrivs väl. Det handlar om både lokalt arbete och rikspolitisk påverkan. LRF har också medvetet profilerat sig som hela landsbygdens organisation.

LRF har varit föregångare med uppmärksammade reklamkampanjer, som ”Kan du tänka dig den här bygden utan jordbruk” och ”Idag finns det femton utrotningshotade arter, en av dem bär keps”. Många aktioner och utspel bevakas också väl redaktionellt av media, bland annat tack vare den stora och väl decentraliserade organisationen. Det har i 50 år varit en framgångsfaktor för en liten, krympande grupp i samhället – Sveriges bönder.

Yngve Sunesson

Opinion

Inga skattepengar till förtryck

Opinion
Opinion

22-åriga Nasteho Mohamed säger att det ställs krav på henne som somalisk kvinna att anpassa sig till konservativa normer som är i otakt med det svenska samhället och hennes rättigheter och det somaliska klansamhället finns även här. Hon berättade om sin kamp mot kvinnoförtryck i ett uppmärksammat inlägg på Facebook. Bland annat menar hon att kulturföreningar ser till att förtryckande normer lever kvar. Miljöpartisten Mursal Isa, regionpolitiker i Dalarna, håller med henne och menar att en del av de föreningar som får bidrag från MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, cementerar konservativa värderingar som förtryck av kvinnor. Han menar att de sprider en negativ bild av svenskhet och motverkar integration hos sina medlemmar.

Tyvärr är det inte första gången det här problemet uppstår i samband med bidrag från MUCF. Andra föreningar har anklagats för att använda medel för att saluföra extremism och icke-demokratiska värderingar. Några har förlorat sitt bidrag av det skälet. Man får ha vilka åsikter man vill, men inte alla ska bekostas med skattepengar.

Både Mohamed och Isa har blivit kritiserade av sina landsmän, som menar att de är illojala mot gruppen. Det är begripligt att andra somalier oroar sig för att det ska leda till ökad rasism när problem bland svensk-somalier belyses. Samtidigt bekräftar de i någon mån deras bild när de kräver lojalitet.

Historien är både ett stort misslyckande och en stor framgång. Nasteho Mohamed har fått en tydlig bild av vilka rättigheter hon har genom den svenska skolan och har satt sig på tvären när någon försöker tvinga henne till ett sätt att vara som hon inte är bekväm med. Skolan och samhället har gjort sitt jobb med att förmedla att i vårt samhälle strävar vi efter att alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter, oavsett kön eller etnicitet.

Föreningar som sprider förtryckande normer som går emot svensk lagstiftning bör inte få bidrag i från skattepengar.

Opinion

Slut på mensfattigdomen

Opinion
Opinion

Skottland blir det första landet i världen att göra mensskydd gratis. Samtliga medlemmar i det skotska parlamentet röstade för förslaget som har fått oväntat stort politiskt stöd. Det är från början en kampanj från Labours hälsovårdstalesperson Monica Lennon, som säger att hon arbetar för att avstigmatisera mens. Skottlands förstaminister Nicola Sturgeon kallar reformen banbrytande.

Britterna kan vara överraskande reserverade kring ”kroppsfrågor” och nästan hälften av alla brittiska flickor säger att de upplever skam kring mens. Tanken är att synliga mensskydd ska normalisera företeelsen.

Produkterna ska finnas tillgängliga på offentliga toaletter och på arbetsplatser, men även en del pubar och restauranger har på eget initiativ börjat ha mensskydd på sina toaletter.

Logistiken och hur man ser till att det sker är intressant: det går knappast att inspektera alla offentliga rum för att se om det finns mensskydd, men å andra sidan är det kanske inte märkligare än att det finns toapapper på plats både på offentliga toaletter och arbetsplatser i nuläget.

Det är säkert välkommet för skotska kvinnor, särskilt låginkomsttagare, som nu kan använda de 130 kronor som kvinnor i snitt anses lägga på mensskydd i månaden, till mat eller räkningar istället. Det intressanta här är egentligen om någon följer efter. Det är i utvecklingsländer man bäst skulle behöva gratis mensskydd. I nuläget finns det ganska många kvinnor som har problem med att få och behålla ett jobb eftersom de antingen inte har råd till mensskydd, eller inte kan få tag på några i närheten av sin arbetsplats och därför stannar hemma. Det kan låta trivialt jämfört med svält, övergrepp eller könsförtryck, men att ha tillgång till mensskydd är viktigt för värdighet och hygien på samma sätt som rent vatten.

Det är långt ifrån någon trivial reform som Skottland genomfört. Det är tvärtom en frihetsfråga.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL