Opinion

Säker vård och god arbetsmiljö

Opinion
Debatt

Världshälsoorganisationen WHO har utlyst 17 september till den internationella patientsäkerhetsdagen. Årets tema är ”Health Worker Safety: A Priority for Patient Safety!”.

För att kunna ge patienter bästa möjliga vård och behandling måste hälso- och sjukvårdspersonal ha en arbetsmiljö som möjliggör att arbetet kan utföras på ett sådant sätt att inga patienter kommer till skada. Det är hög tid för arbetsgivare och beslutsfattare inom hälso- och sjukvården att förbättra arbetsmiljön för medarbetare inom vårdens alla professioner för en säkrare vård.

Säker vård är en av de kärnkompetenser som är gemensam för vårdens professioner. Det innebär kunskap om risker i vården och att arbeta på ett sådant sätt att riskerna minimeras. Hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att bidra till hög patientsäkerhet och patienternas skydd mot vårdskador är lagstadgat. Trots detta avlider ungefär 1200 patienter per år till följd av vårdskador enligt mätningar i somatisk slutenvård. Det måste finnas förutsättningar för medarbetarna att omsätta sitt ansvar och skyldigheter i praktiken. Socialstyrelsen publicerade i våras den nationella handlingsplanen för säker vård. I den poängteras betydelsen av en hållbar arbetsmiljö och adekvat tillgång till personal med rätt kompetens för att kunna ge en god och säker vård och rehabilitering. Såväl övergripande arbetsmiljöfaktorer som bemötande och stöd från chefer liksom hög arbetsbelastning och bristande tid för återhämtning påverkar möjligheterna att utföra ett säkert arbete.

Under covidpandemin har riskerna för medarbetare inom hälso- och sjukvården blivit mycket tydliga. Otillräcklig skyddsutrustning, inkonsekventa rutiner och ofta för hög arbetsbelastning är några exempel som rapporterats ett otal gånger. Drygt 4000 personer som arbetar inom hälso- och sjukvård har i dagsläget anmält covid19- infektion som arbetsskada, det är alltför många.

Covidpandemin har ställt mycket på sin spets och blottat allvarliga brister, men behovet av en förändring har funnits länge. Medarbetare från olika professioner vittnar så gott som dagligen om hög arbetsbelastning, fysiska och mentala påfrestningar och påtaglig etisk stress. Studier visar att hälso- och sjukvårdspersonal som utsätts för ihållande stress utan möjlighet till återhämtning löper en ökad risk att göra misstag. Dessa misstag kan drabba patienterna.

Hälso- och sjukvården blir alltmer komplex med fler äldre patienter med stora vårdbehov och en snabb medicinsk utveckling samtidigt som antalet slutenvårdsplatser minskar. Alla medlemmar i teamet behöver ha rätt kompetens för att möta de krav som finns för att patienterna eller de själva inte ska komma till skada. Enligt patientsäkerhetslagen ska hälso- och sjukvårdspersonal utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Patienter har rätt till en säker, evidensbaserad och jämlik vård och rehabilitering oavsett var i Sverige de bor eller inom vilken verksamhet de vårdas. Vägen framåt är att höja kompetensen för att ge en god och säker vård, arbetsgivare måste därför skapa utrymme för medarbetarna att kontinuerligt uppdatera sina kunskaper.

Medarbetare i hälso- och sjukvården väljer att säga upp sig på grund av missnöje med arbetssituationen. På många arbetsplatser är det svårt med nyrekrytering av personal med rätt kompetens och erfarenhet. Arbetsgivaren försöker alltför ofta lösa problemet genom reducerad bemanning eller genom att anlita medarbetare med otillräcklig kompetens. Inom slutenvården är utlokalisering av patienter till andra enheter ett sätt att komma runt problemet. Detta förstärker grundproblematiken med otillräcklig kompetens och hög arbetsbelastning och ger en ökad risk för vårdskador.

För att kunna ge en säker vård måste det också finnas möjlighet till återhämtning och reflektion. Detta prioriteras alltför ofta bort, vilket ökar riskerna för felbehandling och vårdskador. Inom de flesta verksamheterna sker arbetet i team, ofta bestående av olika professioner. En del av lärande och reflektion bör därför ske gemensamt för att stärka samhörighetskänsla, kommunikation och interprofessionell kompetens.

Säker vård och god arbetsmiljö är två sidor av samma mynt. Båda kan förbättras med genomtänkta arbetssätt för alla professioner, möjlighet till kompetensutveckling och återhämtning. Forskning visar att verksamheter inom hälso- och sjukvård med en god arbetsmiljö och delaktiga medarbetare har bättre förutsättningar att utveckla vårdkvalitet och patientsäkerhet. Ett kombinerat systematiskt patientsäkerhets- och arbetsmiljöarbete ger trygghet och förutsägbarhet för medarbetare inom hälso- och sjukårdens professioner. Det kan också bidra till att de risker och avvikelser som observeras rapporteras i adekvat utsträckning. På så sätt skapas attraktiva arbetsplatser där medarbetare vill stanna kvar och utveckla verksamheten. För att genomföra dessa förändringar krävs beslutsfattare och arbetsgivare med kunskap om patientsäkerhetens komplexitet.

Ingen vill utsätta patienter för vårdskador. Vi måste få förutsättningar att arbeta patientsäkert.

Vi vill

• att alla medarbetare inom hälso- och sjukvården oavsett profession får möjligheter att arbeta patientsäkert genom optimala arbetssätt, realistisk bemanning, tid för reflektion och kontinuerlig kompetensutveckling

• att samtliga vårdgivare fokuserar på att göra arbetsmiljön säker, vilket bland annat innebär korrekt skyddsutrustning för hälso-och sjukvårdspersonal som vårdar covidpatienter

• att ledarskap på alla nivåer får tydliga mandat att främja och skapa förutsättningar för en god arbetsmiljö och en säker vård.

Ami Hommel

ordförande Svensk Sjuksköterskeförening

Heidi Stensmyren

ordförande Sveriges Läkarförbund

Ida Kåhlin

förbundsordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Sineva Ribeiro

förbundsordförande Vårdförbundet

Stefan Jutterdal

förbundsordförande Fysioterapeuterna

Susann Ask ordförande Dietisternas riksförbund

Tobias Alfvén

ordförande Svenska Läkaresällskapet

Opinion

EU stänger dörren

Opinion
Opinion

Fokus inom europeisk migrationspolitik flyttas till återvändande och till att avvisa så många det går redan vid gränsen. Det väntade beskedet gav EU-kommissionären Ylva Johansson. Hon och kommissionens vice ordförande Margaritis Schinas poängterade att Europa som en kontinent med en åldrande befolkning behöver den extra arbetskraft som invandringen ger. Ylva Johansson menade att européer i grunden är positiva till att ta emot flyktingar, men att medborgarna vänder sig mot att de som får avslag inte lämnar EU utan stannar kvar olovligt i limbus. Om dessa förslag blir verklighet testas den generösa hypotesen.

Målsättningen är bland annat ett slags snabbspår när man anländer till Europa, där den som saknar asylskäl snabbt ska gå igenom en process för att påbörja återvändande, som ska ske inom ett fåtal dagar. Man kan vid det här laget frestas att välkomna alla åtgärder som gör att folk inte fastnar i evighetslånga asylprocesser, men man kan ifrågasätta rättssäkerheten i att det går så snabbt och fundera på hur man på några få dagar ska hinna göra en rimlig prövning av asylskäl, särskilt i det fallen där den asylsökande kan befinna sig i en gråzon rättighetsmässigt. För att kompensera för att man inte vill ta emot någon alls ska länder som Ungern och Polen istället vara ansvariga för återvändandet. Det är svårt att tro att dessa länder skulle hantera avvisningar och återvändanden på ett humant och medmänskligt sätt med tanke på deras tal om hårda tag mot asylsökande. Men Johansson har haft ett tufft jobb med fördelningen av arbetsuppgifter: man kan inte låta dem slippa ansvar helt. Detta är en europeisk fråga, inte bara en för Västeuropa.

Många lade fram teorin att man valt den enda väg som eventuellt skulle kunna accepteras av Östeuropa och att alternativet skulle vara att det inte gick att nå någon överenskommelse alls, vilket förmodligen stämmer. Att få till en något så när fungerande migrationspolitik är en test av hållfastheten i det europeiska samarbetet. Det kommer att väcka ilska om ett fåtal länder tar ansvar medan andra vägrar bidra men gärna tar emot de andras skattepengar. Men det handlar också om principen: om EU inte kan samarbeta om något så fundamentalt som migration, vad säger det då om kvaliteten på samarbetet?

Opinion

Väljer Kristersson rätt väg?

Opinion
Opinion

Upp som en sol, ned som en pannkaka. Så kan man beskriva Moderaternas utveckling med Fredrik Reinfeldt som partiledare. Han fördubblade partiets andel i riksdagsvalen från 15 procent i Bo Lundgrens katastrofval 2002 till höjdpunkten 2010 på över trettio procent – det mesta något annat parti än Socialdemokraterna haft i modern tid. Men 2014 rasade M:s röstetal, och 2018 landade Ulf Kristersson under 20 procent.

Ett än större bakslag för Kristersson var att de fyra allianspartierna tillsammans blev mindre än de tre rödgröna partierna. Därmed försvann Kristerssons chanser att bli statsminister.

Före valet lovade Ulf Kristersson i Aftonbladet att han ”kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD”. Men nu gör han allt detta, utom samregera, vilket det inte finns parlamentariska förutsättningar för. Men ger valresultatet 2022 förutsättningarna kan det bli så, särskilt som Jimmie Åkesson har övergivit Dansk Folkepartis länge framgångsrika taktik och förklarat att han vill sitta i regeringen. Ulf Kristersson kommer säkert att fortsätta få frågor om han tänker samregera med SD fram till valet. Frågan är hur han tänkt när han öppnat dörren på så vid gavel för Åkesson.

Det är inte bara i Sverige högerextrema partier haft framgångar i valen. Tvärtom var Sverige ett av de sista i Europa där ett sådant parti kom in i parlamentet. De etablerade partierna till höger har olika strategier för hur de ska hantera problemet. I både Norge och Finland togs partierna in i mitten-högerregeringar, men i Norge hoppade Framstegspartiet av och i Finland sparkades Sannfinländarna ut när en mer rasistisk falang tog över partiet.

I Tyskland har det stora kristdemokratiska partiet agerat annorlunda. Efter att det bayerska systerpartiet CSU i samband med flyktingkrisen 2015-16 försökte flirta med AfD:s (Alternative für Deutchland) sympatisörer utan större framgång, har partiet nu svängt till att kraftfullt markera mot AfD:s rasistiska utspel och föra en mer flyktingvänlig politik, i Angela Merkels anda (enligt en artikel i Die Zeit, kommenterad bl a i euobserver.com). Hittills ser det ut att vara en framgångsväg, då CDU/CSU haft stora framgångar i opinionen medan AfD:s siffror pekar nedåt.

I valet 2014 förlorade Moderaterna flest väljare till Centerpartiet, fler alltså än till SD och KD. Det var den största väljarströmmen näst efter miljöpartister som gick till S, enligt Valforskningsprogrammet i Göteborg. Men dessa väljare har Ulf Kristersson uppenbart ingen ambition att vinna tillbaka eller att stoppa fortsatt utflöde av liberalt sinnade moderater (om det finns några kvar). Istället koncentrerar han sig på att försöka få tillbaka flyktade SD-väljare. Men genom att flytta sig till SD:s politiska positioner och ge utrymme åt de (enda) frågor där SD trivs (invandring och brottslighet, helst hopkopplade) riskerar han istället att göda SD med nya väljare från M.

Då kanske han får frågan om att vara med i en SD-ledd regering 2022 istället för att själv få chansen att bli statsminister.

Yngve Sunesson

Opinion

Värdegrund måste fungera också i verkligheten

org-4642d261-31c7-4e0f-8aed-3a3368322679.jpg
Opinion
Opinion

Alltför ofta kommer det fram händelser där svarta blivit illa behandlade på grund av sin hudfärg. Nej, det handlar inte om USA, det handlar om Sverige och Skåne. Och det gäller hur myndigheter som Tullverket och Polisen agerar. Nu senast har polisen blivit anmäld för tjänstefel då de kontrollerade en svart man på Öresundståget. I media berättar han hur han var och varannan månad blir kontrollerad när han åker till och från sitt arbete i Köpenhamn. Det finns all anledning att befara att det beror på så kallad rasprofilering, vilket förstås polisen nekar till. Polisen har minsann en värdegrund som de följer, skriver deras kommunikatör i en så kallad debattartikel i Kvällsposten härförleden.

Samma attityd hade Tullverket i samband med en artikel i DN i augusti, där en chef sa att Tullverket har en värdegrund och att alla följer den. Det är i bästa fall aningslöst, i sämsta fall en omändring av språkets betydelse som i Orwells bok 1984. Hur företrädarna för dessa statliga myndigheter kan ge detta goddagyxskaft-svar är obegripligt. Att inte se ett problem inom en organisation är farligt. Om man inte ser det så finns det inte och på det viset kan enskilda myndighetspersoner fortsätta kränka svarta personer.

Det borde vara självklart att människor ska lyda tull och polis, men för att man ska kunna ha den tilliten kräver det att myndigheterna uppför sig enligt den värdegrund man har. Att ha vackra ord på papper tjänar inget till om de inte följs i verkligheten och det finns tyvärr alltför många exempel på det. I stället för att vifta bort berättigad kritik är det hög tid att myndigheterna tar sin värdegrund på allvar.

Opinion

Förflyttarna

Opinion
Opinion

I en ny bok tar forskaren och skribenten Anne Applebaum upp de häftiga förskjutningar som skett inom internationell politik under det senaste decenniet och vad det är som attraherar med populistisk höger. I boken The Twilight of Democracy (Demokratins skymning) talar hon om hur det krävs en omsvängning hos en del av ”eliten” för att till exempel en auktoritär regering ska kunna komma till makten: det handlar inte enbart om att attrahera besvikna väljare. Hon tittar på vilka journalisterna och ”spindoktorerna” som gör förflyttningen i auktoritär riktning möjlig är och varför hungern efter konspirationsteorier är så stor i den nya populistiska högern. Boken diskuterar länder som rört sig i auktoritär riktning på olika sätt, som USA, Polen och Ryssland och varför personer som började som en del av den liberala elit som upprätthöll demokratin rört sig i populistisk riktning under det senaste decenniet.

Hon menar att redan den fundamentala frågan om vad dessa besvikna medlemmar ur eliten vill som en ersättning för den liberala demokratin blir svår. Är det en enpartistat, eller något ännu längre ut på den auktoritära skalan? Just svårigheten i att hitta motivationen för till exempel en journalist eller politiker att gå från att vara mittenliberal till populist: två ideologier som ligger långt ifrån varandra, gör att rörelsen blir svåranalyserad för utomstående.

Applebaum var från början en tydlig högerprofil som bland annat tillhörde Washington Posts ledarredaktion och senare den brittiska konservativa tidskriften The Spectator. Hon var republikan fram till 2008, då hon lämnade partiet på grund av det kontroversiella valet av Sara Palin som vicepresidentkandidat. På många sätt var valet av Palin början på processen som skulle leda fram till nomineringen av affärsmannen och dokusåpastjärnan Donald Trump som presidentkandidat. Applebaum varnade då för att vi är ”två eller tre valresultat från slutet på NATO, EU och den liberala demokratin.”

Hon samtalar samtalar med New York Times om hur det är som en person som tidigare objektivt försökt skildra historiska skeenden, som sovjetkommunismens fall och att skildra en process där man själv blir en del av och ett uttryck för det historiska skeendet. Applebaum är gift med Radosław Sikorski, före detta utrikesminister i Polen och själv numera bosatt i Polen. Hon beskriver en fest som hölls hemma hos henne och maken på 90-talet och hur vissa av dessa vänner nu står så långt ifrån henne politiskt att de inte hälsar om de möts på gatan. En av de personer hon inte längre har kontakt med är barnens gudmor. Upplevelsen av främlingskap över de val de gjort politiskt är för stor för att man ska kunna ta sig till det ingenmansland där man kommer överens om att inte komma överens. En av personerna från nyårsfesten skriver numera om henne som del av en judisk konspiration för att skada Polen.

I Sverige har vi ännu inte rört oss lika långt i den riktningen som Polen, Turkiet eller USA, men det finns inget som garanterar att vi förskonas. Jag har likt Applebaum yrkeskontakter som jag för ett decennium sedan såg som kollegor och diskussionspartners som jag numera saknar möjlighet att förstå. Applebaum ger inga definitiva svar, även om hon spekulerar i att det offentliga samtalets grälsjuka natur skapar mer radikala åsikter och samhällsklimat och bäddar för att falsk information sprids. Det är dock en fråga som inte ställs tillräckligt ofta: vad har dessa intellektuella mellanhänder mellan populiströrelsen och makten och populiströrelsen och väljarna för motivation, med tanke på att de i stort gynnats av det demokratiska samhälle de numera vill motverka.

Martina Jarminder

Opinion

Pengatvättomaten

Opinion
Opinion

För bara några år sedan skulle söndagskvällens rubrik om internationell pengatvätt ha varit en sensation och väckt bestörtning. Numera är vi vana vid att både svenska och europeiska banker medverkar till pengatvätt och hjälper allt från drogkarteller till vapenhandlare att bli rika.

I den senaste läckan till den internationella journalistgruppen ICIJ (där bland annat SVT och finska YLE ingår) som låg bakom avslöjandena om Panama-pappren, pekas bland annat svensk-finska Nordea, SEB, Deutsche Bank och brittiska HSBC ut som banker som hjälpt till att tvätta svarta pengar. Källan är så kallade SAR:s, som är bankernas egna orosanmälningar om misstänkt pengatvätt i dollar. I dokumenten finns oligarker, korrupta politiker och Donald Trumps före detta kampanjledare Paul Manafort. Skillnaden mot tidigare avslöjanden, som Panama-pappren, är att detta omfattar ett stort antal banker och inte enbart ett eller ett par privata företag, som advokatbyrån Mossack Fonseca. Läckan kan ge en bild av hur pengarna rör sig och genom SAR:s hur mycket bankerna vet och i hur stor utsträckning de har agerat och strypt misstänkta pengaflöden. Den här läckan är alltså avsevärt större och omfattar 17 000 miljarder kronor, vilket är 0,02 procent av allt material som kommit in till USA:s finanspolis FinCEN sedan 2011, vilket kan ge en känsla för hur omfattande problemet är och vilka svindlade summor det rör sig om.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Norra Skåne Premium
  • NorraSkåne.se - Alla artiklar på NorraSkåne.se
  • Norra Skåne-kortet - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg
ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Awise

Aktiviteten på svenska spelsajter har ökat under 2020

Awise Den 2 juli i år så infördes några nya spelrestriktioner för svenskar (läs mer om vad det innebär här) när det kommer till att spela casino online. Förändringarna begränsar alla konsumenters spelande och förslaget kom från Spelinspektionen i våras när man upptäckte en ökad konsumtion av spel på casino online. Under perioden då spelen ökade som mest var också då det fanns som minst utbud av odds, så en teori till den starka höjningen av aktivitet kan bero på att fler sportspelare testade på att spela på casino istället.

De svenska casinon som innehar den svenska licensen kan med andra ord inte marknadsföra sig unikt, utan de nya restriktionerna omfattar alla svenska spelbolag. Det har varit blandade reaktioner på de nya restriktionerna, men det lugnande beskedet är att det enbart kommer att gälla under 2020 och sedan förväntas spelmarknaden för svenskar vara som innan. Det vill säga en bonus för första insättning och valfria spelbegränsningar. Som det ser ut nu så får de svenska spelbolagen enbart erbjuda 100 kr i insättningsbonus och alla konton har en obligatorisk spelgräns på 5000 kr/vecka.

De landbaserade casinona har det däremot inte lika lätt. Sveriges första casino Cosmopol i Sundsvall meddelade nyligen att de hotas av nedläggning. Detta är dock inte spikat ännu, så vi får hoppas att vi får bevara alla våra landbaserade casinon öppna, så att det enkelt går att variera spel mellan spel online och att besöka Cosmopol i någon av de större städerna.

Spelmönstret bland svenskar har förändrats stort

Tidigare innan den svenska licensen infördes så var det vanligt att spelare valde att spela på ett och samma spelbolag för att kunna ta del av lojalitetsbonusar och kampanjer. Idag ser spelmarknaden helt annorlunda ut. Idag väljer många av spelarna att sätta in på nya spelsajter (hitta nya casinon att spela på via Bennycasino) varje gång de sätter in pengar för att kunna ta del av välkomstbonusen på spelsajten i fråga och få mer att spela för. Ruljansen på den olika svenska casinona har därför varit varierande med få återkommande spelare.

Bara sedan den 1 januari 2019 så ser spelmönstret helt annorlunda ut och många frågar sig om det kommer att vara lika populärt att spela online casino som det är nu, om några år? Generellt sett så verkar svenskarna föredra att spela med bonusar, hellre än utan. Även tidigare innan bonusspel begränsades så kunde man se ett tydligt mönster i deltagandet av kampanjer och erbjudanden som erbjöd spelarna mer att spela för.

När det kommer till smidigheten på de olika casinona så har det däremot blivit otroligt mycket bättre. Idag kan du spela casino online och verifiera dig med bankID, vilket har lättat på trycket gällande tiden det tar att få sina uttag in på kontot efter en vinst. Branschen utvecklas ständigt och förhoppningsvis så får vi mer passande spelregler under 2021 som många svenskar efterfrågar.

Opinion

Överetablering av gymnasieskolor i Lund

org-8faeaeea-d8b7-419d-a03c-e350801182f2.jpg
Opinion
Opinion

Friskolor har funnits i många år nu och det ska mycket till för att stoppa nya etableringar. En ny friskola, Academediaägda gymnasieskolan Sjölins Lund, har fått klartecken att starta. Var den ska ligga är inte klart, men enligt en artikel i Sydsvenskan letar man ”moderna och centralt belägna lokaler” i Lund. Den planerade skolstarten är hösten 2021. Inriktningen verkar intressant, med en pedagogik som bygger på case, att eleverna löser problem som skulle kunna vara tagna från verkligheten.

Grannkommunerna Malmö och Svedala har protesterat mot etableringen, men det har både Lunds kommun och Skolverket struntat i. Det som Lund inte har struntat i är att kommunen själv nu bygger en stor gymnasieskola mitt i stan, Hedda Andersson-gymnasiet. Med tanke på vikande ungdomskullar är det rentav dumt av Lund att bygga nytt. Dels finns det många privata gymnasieskolor redan och nu kommer alltså en till. Lund är visserligen en magnet för många ungdomar i grannkommunerna, men det är inte nödvändigt att kommunen ska driva alla skolor själv. Lund underminerar andra kommuners gymnasieskolor på det sättet.

Att alla skolorna ska ligga centralt är också en konstig inställning. Att kommunen inte antog förslaget från Wihlborgs att hyra deras lokaler på Ideon är slöseri med kommunala medel. Det är förstås försent att göra något åt saken nu, men Lunds kommun kunde lyssnat på grannkommunerna och sagt nej till Sjölins etablering. Risken är annars att hälften av Skånes gymnasieelever hamnar i Lund. Det kan inte vara bra för det skånska samarbetet.

Opinion

Fulla lador

Opinion
Opinion

De sista pusselbitarna i höstbudgeten handlade om att tillföra lite socialdemokratisk politik till en relativt liberal budget, där man fått gå januaripartierna till mötes i stor utsträckning. Magdalena Andersson kallade budgeten historisk och det är den faktiskt i det här fallet: aldrig förr har så stora summor lagts på stimulanser och skattesänkningar för att klara ekonomin. Krisen gör det möjligt att avvika från det finanspolitiska ramverket som annars inte skulle tillåta sådant pengaregn över så många sektorer.

Sverige har, som finansministern påpekade råd med dessa satsningar eftersom våra finanser är goda. Att spara under goda tider känns aldrig lika relevant som under dåliga tider. Med en historiskt låg statsskuld på 35 procent har Sverige möjlighet att satsa historiskt höga summor utan att vi behöver svettas över det. Utan den vetskapen skulle de höga summorna oroa. Man kan driva lite med Magdalena Anderssons ilskna uttalanden om att ladorna var tomma efter regeringen Reinfeldts mandatperiod, vilket inte stämde på grund att det finanspolitiska ramverket inte tillåter det, nu när hon talar om de möjligheter som statens goda finanser har.

Satsningen som lades fram under måndagen handlade om ett jobbpaket med socialdemokratisk prägel. De högre ersättningsnivåerna i a-kassan ska vara kvar två år till och det ska även fortsatt vara lättare att kvalificera sig för ersättning. Det finns inget egenvärde i att ha många utsatta arbetslösa, så detta är en bra temporär lösning, särskilt med tanke på att det kommer att finnas betydligt färre jobb att få med en BNP-nedgång på 4.6, vilket är lågt i ett europeiskt sammanhang, men fortfarande ett stort bekymmer.

De stora summorna till kommuner och landsting är också kända sedan tidigare och handlar i mycket om att försöka beta av den vårdskuld som vid resursbrist hotar att orsaka mer hälsoproblem och fler dödsfall än covid-19. Satsningen på en bättre och bättre strukturerad äldrevård handlar inte bara om problem som krisen har orsakat, utan om att krisen belyste att svensk äldrevård var bristfällig och bland annat hög personalomsättning och lågt utbildad personal var ett problem.

De liberala framgångarna i höstbudgeten är hög utsträckning temporära: Centerpartiets hjärtefråga om sänkt arbetsgivaravgift för unga ska upphöra redan 2023 och man kan generellt sett oroa sig för om höstbudgeten innehåller för många temporära lösningar som inte skapar tillräcklig långsiktighet för att de olika aktörerna ska våga satsa. Även jobbskatteavdraget som ska gynna låg- och medelinkomsttagare är temporärt.

Förändringarna i pensionen är rimliga: det var en felberäkning att pensionärer fick betala mer i skatt än de som yrkesarbetar under de första fem jobbskatteavdragen och både skattesänkningen och höjningen av pensionen för de med lägst ersättning kan rättfärdigas av rena rättviseskäl: pensionerna har blivit så låga att det inte går att leva på dem för de allra fattigaste.

Trots att en nöjd Per Bolund fick presentera de gröna satsningarna är det egentligen inte nog. Större summor och mer radikala åtgärder krävs om Sverige ska klara miljömålen, men andra politikområden får gå före efter pandemin, vilket är både begripligt och tråkigt. Det är dock bra att man koncentrerar sig på transportsektorn, som tillhör de största utsläppsbovarna.

Det finns en hel del orosmoment: Sveriges arbetslöshet har inte minskat under regeringen Löfven och vi tillhör jumboligan i Europa. Frågan är om detta spretiga stimulanspaket är tillräckligt när man förutom de matchningsproblem man haft tidigare nu också får problem med att det finns för få jobb. Det blir inte heller särskilt roligt när det slutar regna pengar om två år och regeringen och januaripartierna får komma med försämringar inom sina respektive hjärtefrågor.

Opinion

Dödsfallet som riskerar påverka presidentvalet

A memorial to late Supreme Court Justice Ruth Bader Ginsburg is displayed at Fenway Park before a baseball game between the Boston Red Sox and the New York Yankees, Saturday, Sept. 19, 2020, in Boston. (AP Photo/Michael Dwyer) MAMD101
Foto: Michael Dwyer
Opinion
Opinion

Risken är stor att Ruth Bader Ginsburgs sista vilja inte blir uppfylld. Ledamoten i USA:s högsta domstol avled i helgen och president Trump var snabb att meddela att hennes ersättare ska utses snabbt. Ruth Bader Ginsburgs önskan på dödsbädden var att valet av en ny domare skulle vänta till efter valet den 3 november.

Det sitter bara nio ledamöter i HD och de är valda på livstid. Därför säger många att valet av efterträdare till Ruth Bader Ginsburg är viktigare än valet av president, då denne bara väljs på fyra år.

Omvärlden borde inte bry sig om vilka personer ett annat land utser till sin högsta domstol, men när det handlar om USA är påverkan stor på landets politik och därmed på relationerna med andra länder. Donald Trump har hittills under sina snart fyra år fått möjligheten att utse två domare och hoppas förstås på en tredje. Då skulle det vara en konservativ majoritet i domstolen för många år framöver.

Valåret 2016 krävde republikanerna att Barack Obama skulle avvakta med utnämningen till efter valet, vilket också skedde. Nu har samma parti inga skrupler och vill inte alls ta hänsyn till att valet är om bara sex veckor. Republikanerna vill därför utse en ny domare snarast och risken är uppenbar att senaten, med republikansk majoritet, godkänner denna.

Ruth Bader Ginsburg var en liberal domare, som brann för jämställdhet och kvinnors rättigheter, delvis inspirerad av Sverige då hon tillbringade en sommar med ett forskningsprojekt i Lund 1962. Det vore en smärre katastrof om en sådan person blir ersatt av en domare från högerflanken. Hoppet står till mindre hårdföra republikanska senatorer, men det krävs att fyra av dem bryter partilinjen vid omröstningen i senaten.

Politiska strider i USA hamnar alltför ofta i HD och därför har ledamöternas politiska preferenser stor betydelse. Inte minst avgör HD vid diskussioner kring valresultat och det kan i år få extra stor betydelse, för hela världen. Trump en period till skulle få stora konsekvenser för världsordningen.

NÄSTA ARTIKEL