Opinion

Politikers ansvar för arbetsmiljön

Erlingson: ”Nakenbadande och berusade chefer är tydligen värt att förlåta.”
Foto: Sebastian Kahnert
Opinion
Opinion

En god arbetsmiljö är ett måste för att vara en god arbetsgivare. Ska man kunna locka kvalificerad arbetskraft krävs en modern syn på arbetsmiljö och på medarbetarna. Det krävs också en värdegrund som inte bara är vackra ord och att arbetsgivaren är uppmärksam på att snabbt rätta till de eventuella misstag eller felsteg som trots allt görs. Det här borde vara självklart och ett måste, inte minst i kommunala organisationer.

I Hörby kommun verkar det tyvärr inte vara självklarheter. Ett antal höga chefer har lämnat kommunen sedan valet, låt vara osagt om det har med den politiska ledningen att göra. SD leder tillsammans med M och SD:s Cecilia Bladh in Zito är kommunstyrelsens ordförande. Kommundirektören Lena Mårtensson Stenudd är relativt nyrekryterad efter att ha fått lämna motsvarande tjänst i Åstorps kommun. Arbetsmiljöfrågor förefaller inte vara hennes största intresseområde. Den slutsatsen kan man dra när hon viftar bort den senaste skandalen bland höga tjänstemän i kommunen. Nakenbadande och berusade chefer är tydligen värt att förlåta. Mårtensson Stenudd menar att man får göra vad man vill på sin fritid, men en konferens med jobbet är knappast fritid även om klockan passerat 17.

Kommundirektören säger att herrarna med det dåliga omdömet har bett om ursäkt, men det borde inte hindra henne från att agera. I stället fortsätter historien med att en upprörd medarbetare troligtvis blir varnad efter att denne protesterat inför kommunledningen genom att ha med sig en badring och en badboll. En varning i detta läge kan knappast vara rätt sätt att få en bra arbetsmiljö i en kommun, särskilt om medarbetare behandlas annorlunda än chefer.

Politiker i alla kommuner har ett ansvar för att lagar och regler följs. Om den högsta tjänstemannaledningen inte vill ta problem på allvar är det politikens uppgift att lyfta frågan. Det görs nu, men inte av den styrande ledningen utan av oppositionen. Ska Hörby och andra kommuner ha kompetenta medarbetare i fortsättningen kräver det ett helt annat engagemang.

Opinion

Nya tider i Danmark

Opinion
Opinion

Köpenhamns överborgmästare och Socialdemokraternas vice partiledare Frank Jensen avgår efter sexuella kränkningar mot kvinnor. Jensen har varit överborgmästare i elva år och vice ordförande för Socialdemokraterna i åtta år, så det är en politisk veteran som faller på dessa anklagelser. Han gick trots att han sade sig ha fått fortsatt förtroende av partiets Köpenhamnsavdelning och av partikamraterna på rådhuset att fortsätta. Så sent som under söndagskvällen sade Jensen att han tänkte sitta kvar, men vaknade enligt egen utsago på måndagsmorgonen med insikten om att detta i alltför stor utsträckning skulle överskugga det politiska arbetet. Cecilie Sværke Preiss, ordförande för socialdemokraternas ungdomsförbund i Köpenhamn, skrev på Twitter att hon hade egna negativa erfarenheter av Jensen och att flera unga kvinnor hade kommit till henne med historier om att Jensen betett sig illa, så alla i Köpenhamnskretsen hade med andra ord inte kvar förtroendet för överborgmästaren. Jensen medger att trakasserier skett, men att han och kvinnorna har olika syn på vad som skett.

Danmarks statsminister Mette Fredriksen säger att det var rätt beslut av Jensen, men att hans ”problematiska personliga relationer” inte bör få överskugga hans gärning som överborgmästare som hon menar har fått Köpenhamn att blomstra. Det är tveksamt om det blir på det sättet. Jensen kommenterade att han givetvis hade önskat sig att hans politiska karriär hade slutat annorlunda och visst är det snöpligt för en i övrigt kompetent yrkesman att få avsluta karriären på det här sättet när han kanske kunde ha suttit kvar ytterligare 11 år om han respekterat sina kvinnliga kollegors integritet som han borde.

I början av månaden lämnade Radikale Venstres partiledare Morten Østergaard sin post, också han på grund av anklagelser om sexuella övergrepp. Den andra vågen för metoo-rörelsen ser ut att bli kraftigare än den första i Danmark.

Opinion

Wallraff på hjul

Opinion
Opinion

Sydsvenskans journalist Dan Ivarsson tog anställning på Foodora för att se hur cykelbuden har det. I en text med kritik mot gigekonomins brist på anställningstrygghet berättas om hur cykelbuden drivs orimligt hårt och inte ens racercyklande räcker för att de ska slippa hotas med sparken om de inte ökar takten. Det är ingen överraskning att buden får dålig lön eller att de måste cykla orimligt snabbt för att klara jobbet. Det räcker med att öppna appen och titta på leveranstider för att inse hur kort tid buden har på sig. Priset för att beställa leverans är inte högt, vilket gör att en låg timlön är given.

Foodoras affärsmodell är som gjord för coronatider med hemmajobb och social distansering och företaget har växt i snabb takt när andra gått omkull. Lathet nämns många gånger i texten som anledning till att folk beställer hemleverans. I rättvisans namn kan kontaktlös leverans vara ett sätt att få tillgång till mat om man man inte vill gå och handla vid misstänkt covid-19. Det är inte moralisk förkastligt att utnyttja en tjänst för att man tycker det är bekvämt. Däremot kan det vara det om man gör det trots att man vet att kurirerna utnyttjas, så detta är en förtjänstfull granskning som lägger till en dimension på frågan om man ska kosta på sig att beställa hem mat.

Gigekonomin är en utmaning för den svenska modellen, eftersom vi valt att inte ha någon minimilön för att bevara den. I det här fallet innebär frånvaron av minimilön att man kan betala Foodora-buden så lite som 47 kronor efter skatt. Lägger man till de hårda villkor som Ivarsson beskriver till det känns det givetvis inte rättvist.

Om folk slutar använda Foodora efter granskningen återstår dock frågan om var Hamza och de andra i artikeln kan få arbete istället. Den bästa lösningen på problemet vore om Foodora betalade något så när anständigt och slutade jaga sina anställda. Tyvärr lär det vara del av framgångsreceptet att ligga på personalen.

Gigekonomin förblir ett svårlöst problem för den svenska modellen.

Opinion

Företagande kan vara risk för politikerjäv

org-5ff4fc34-af8c-45fc-a404-f66cee9eca44.jpg
Opinion
Opinion

Förtroende borde vara viktigt för politiker, de kallas ofta förtroendevalda. Då gäller det att väljarna känner att de kan ha tillit för sina politiker och att politikerna sätter det allmänna före sina egna intressen. Det ska inte finnas den minsta tvekan om det.

Därför blir det mer än anmärkningsvärt att kommunstyrelsens ordförande i Skurup, Johan Bolinder (M), och kommunstyrelsens vice ordförande tillika ordföranden i samhällsbyggnadsberedningen, Nicklas Olsson (M), ger sig på att bilda ett fastighetsbolag och köpa en fastighet i den egna kommunen. Ingen ointressant fastighet utan en som ligger centralt i Skurups tätort, med god potential att utveckla.

Skurup har beredningar vilket innebär att Nicklas Olsson inte fattar myndighetsbeslut, men det gör han i stället i kommunstyrelsen. Dessutom får han genom sin ordföranderoll en god inblick i samhällsbyggnadsfrågor i stort, där förstås fastighetsfrågor ingår. Som oppositionsrådet Magnus Alm (S) säger skulle det kunna bli föremål för jävssituationer. De båda moderatpolitikerna slår ifrån sig kritiken och verkar inte förstå vilka risker de olika rollerna kan medföra. De verkar heller inte förstå vad det innebär att vara kommunens högsta politiker. Johan Bolinder säger att de inte är politiker utan entreprenörer med politiska uppdrag, ett mycket konstigt uttalande från en som är kommunstyrelsens ordförande, arvoderad för ett heltidsuppdrag. Det duger inte att kommunpolitiker, särskilt inte i en liten kommun, negligerar risker med jäv och korruption.

Opinion

DEBATT: Skånsk vindkraft för klimatet

Skånsk vindkraft räddar klimatet och leder till många jobb.
Foto: Emil Langvad/TT
Opinion
Opinion

Det finns behov av att bygga ut vindkraften i Skåne, enligt Naturvårdsverket och Energimyndigheten. Det skapar stora möjligheter för Skåne och länets kommuner.

Klimatkrisen är en ödesfråga och de globala utsläppen av växthusgaser måste halveras mellan 2020 och 2030. Parallellt måste våra ekonomier återuppbyggas efter Coronapandemin.

Det kan verka omöjligt, men det finns lösningar. Vindkraften kan snabbt minska klimatutsläppen, samtidigt som den skapar nya jobb, pressar elpriset och kan attrahera nya industrier till Skåne.

Naturvårdsverket och Energimyndigheten utvecklar nu en strategi för en hållbar vindkraftsutbyggnad. De vill öka vindkraftens elproduktion från 20 TWh år 2019 till 100 TWh 2040, varav cirka 20 TWh till havs. Det motsvarar mer än halva Sveriges framtida elanvändning. Trots denna ökning kommer det att behövas färre vindkraftverk än i dag, tack vare den tekniska utvecklingen med större, högre och effektivare verk.

Nu har myndigheterna fördelat utbyggnadsbehovet för den landbaserade vindkraften (80 TWh) på Sveriges länsstyrelser, som i samarbete med kommunerna ska fortsätta arbetet med att identifiera lämpliga områden för vindkraft.

För att vi ska klara energi- och klimatomställningen behöver det produceras 2,5 TWh (miljarder kWh) landbaserad vindkraft i Skåne, vilket kan jämföras med den nuvarande (2019) nivån om 1,6 TWh. Det finns flera fördelar med en sådan utbyggnad av vindkraften.

För det första kan vi kraftigt minska klimatutsläppen, främst genom en snabb och omfattande elektrifiering av fordon och industrin i Sverige. Utbyggnaden i Skåne kan minska utsläppen av växthusgaser med 520 000 ton, vilket kan jämföras med länets utsläpp under 2018 på 5,4 miljoner ton.

För det andra skapas nya jobb. Utbyggnaden i Skåne kommer både skapa många nya jobb under byggnationen och långvarig sysselsättning för drift under hela vindkraftverkens livslängd. Dessutom pressar vindkraften elpriset vilket kan locka elintensiva företag att etablera sig i länet.

Det finns ett starkt stöd för vindkraftsutbyggnaden, också i den egna kommunen. I en ny nationell Sifo-undersökning svarar 61 procent ja på frågan: ”anser du att din kommun bör bidra till den fortsatta vindkraftsutbyggnaden i Sverige”. Bara 25 procent svarar nej.

För att underlätta utbyggnaden bör kommunerna få ta del av fastighetsskatten från vindkraft. Samtidigt bör klimatnyttan viktas tyngre i tillståndsprocessen, vilket vi skriver mer utförligt om i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Vi hoppas att Skåne vill vara med och göra Sverige till ett föregångsland i klimatomställningen, samtidigt som det skapar nya jobb i länet.

Anders Wijkman, ordförande nätverket Vindkraftens klimatnytta

Linda Burenius, ordförande Svensk Vindenergi

Hans Carlsson, vd Siemens Gamesa Renewable Energy

Maria Röske, vd wpd

Paul Stormoen, vd OX2

Peter Zachrisson, vd Stena Renewable

Opinion

Dödad för att han stod för yttrandefrihet

Opinion
Opinion

Frankrike är det kanske tydligaste landet i världen där den officiella doktrinen för de grundläggande värderingarna bygger på att staten skall vara sekulär. Landet är också sinnebilden för demokrati och frihet ända sedan 1700-talets folkliga uppror mot monarkin. I konsekvens med detta råder det religionsfrihet men också en vidsträckt yttrandefrihet.

Men att yttrandefriheten är hotad har vi sett flera exempel på, som morden på medarbetare på satirtidskriften Charlie Hebdo och mordorgien 2015 då konsertlokalen Bataclan och ytterligare sex platser i Paris attackerades med 130 dödade och 350 skadade.

Nu har ett nytt skakande terrordåd skett där en historielärare attackerades och fick sitt huvud avskuret av en ung man med tjetjensk bakgrund. Ännu en gång sker mordet dessutom mot bakgrund av mannens muslimska övertygelse. Efter dådet ropade han muslimska slagord.

Idag återvänder 800.000 franska lärare till sina skolor för att undervisa sina elever. I dessa lärares sinnen finns den brutala avrättningen av kollegan Samuel Paty för att han talat om yttrandefrihet. Givetvis skapar det rädsla i klassrummen, skolkorridorerna, på skolgården och ute i samhället i stort.

Det går inte att skylla dådet på religionen islam och dra alla muslimer över en kam. Många muslimska ledare fördömer dådet. Men det oroande är att islam verkar ha en så djup oförmåga att reformera sig och ta till sig grundläggande demokratiska värderingar. Istället är det de fundamentalistiska strömningarna inom islam som vinner ökad terräng i de muslimska länderna och inspirerar terrorister. Detta kan bara muslimer själva sätta stopp för.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Nätcasino

Populära casino online spel

Nätcasino Ett casino är ett ställe som man besöker för att spela olika hasardspel och i finland har man exempel vis parhaat nettikasinot 2020 (dom bästa casino online 2020, på finska) som en av dom bästa mest populära online casino på marknaden.

Det finns många olika former av hasardspel men den gemensamma nämnaren med alla spel är att det alltid är slumpen som avgör om man vinner eller förlorar. I många andra spel beror vinst eller förlust på att man är en skicklig spelare men när man spelar ett hasardspel gäller det snarare att chansa och ha tur i spel än att man är en talangfull spelare.

Det vanligaste när man spelar olika casinospel är att man spelar för pengar och chansar man rätt och vinner så kan man då också vinna en hel del med pengar. Att spela casinospel är populärt världen över vilket innebär att det även är mycket populärt i Sverige, inte minst att spela casino online. Däremot har det inte alltid varit så utan att spela på casino är något som nyare än vad man många gånger kan tro. Det var nämligen inte förens 1992 som det blev klart att några casinon skulle få öppnas upp i Sverige.

I mitten på 90-talet i takt med att det blev allt vanligare för folk att ha internet hemma så blev det då också vanligt att spela casino online och intresset för casino online har inte direkt minskat sedan dess. I Sverige finns det ett stort utbud av olika casinospel online. Fördelarna med att det finns stor variation av olika casinospel är såklart många men när det finns mycket att välja på kan det också vara svårt att veta vilket spel som är de bästa ute på marknaden.

Det är svårt att ge ett konkret svar på vilket casinospel som är bäst eftersom det är en smaksak och det gäller att pröva sig fram för att hitta det spel som passar en själv bäst men däremot går det att svara på vilka spel som är populärast.

5 av de populäraste casinospelen

Casino War är ett kortspel som många tycker om att spela när de spelar på casino online. I Casino war så använder man sig av sex kortlekar och som spelare så spelar man alltid mot dealern. Det hela går ut på att man ska ha ett högre kort än vad dealern har för har man det så vinner man. Kortspelet är främst omtryckt för att reglerna är simpla och därför kommer det inte ta långt tid alls att lära sig hur man spelar.

BlackJack är ett annat mycket populärt kortspel som handlar om att man ska lyckas komma så nära 21 som det är möjligt. Det viktiga är att inte komma över 21 för gör man det så vinner dealern.

Slots är kanske det absolut populäraste casinospelet och det är inte svårt att förstå varför, för att det är så enkelt samtidigt som chansen till vinst är stor. Slots är en slags spelautomat. Det är ett hjul som snurrar och för att få vinst ska flera likadana symboler synas efter varandra.

Roulett är ett av de spelen som många nog tänker på när casino nämns och kanske är det just därför som så många väljer att spela roulett även online. Roulett går ut att man satsar på en färg (svart/rött), en siffra eller varför inte en kombination. Sedan sätts en kula i rullning. För vinst så måste kulan stanna på exempelvis den siffra som man har satsat på.

Poker är ett casinospel som kan spelas av de flesta och många spelar idag poker online. Det finns några olika varianter av poker (ex. Texas Hold’em) men det hela handlar om att satsa med pokermarker. Hur mycket man satsar baseras på hur höga kort man har på handen men det går också att bluffa.

Opinion

Vi har fått en ny grön våg

Opinion
Opinion

När pandemin slog till trodde många, jag är inget undantag, att bostadspriserna skulle sjunka till följd av ökande arbetslöshet och ekonomiskt sämre tider. Men ack vad jag bedrog mig. De senaste tolv månaderna har priserna på bostadsrätter stigit med 5 procent och på villor med 10 procent. Det sker alltså stora rörelser på bostadsmarknaden.

Det finns troligen många förklaringar till det vi ser. En är förstås den närmast permanenta bostadsbrist vi haft sedan 1980-talet. En annan förklaring är att när människor inte kan spendera pengar på resor styr man över mot boendet men även annat så som husbilar.

Men det finns troligen en annan mer strukturell förändring som kan få långsiktiga konsekvenser.

Nu när människor får jobba på distans, något som kan bestå i oöverskådlig tid, så börjar många fundera över andra boendelösningar. I Svenska Dagbladet läste jag nyligen en artikel där en expert pekade på att överhettningen på bostadsmarknaden beror på att människor i coronans spår flyttar till mindre lägenheter och bosätter sig på landsbygden eller i mindre städer. Det driver upp priserna både på lägenheter och hus.

Jag och min sambo är ett sådant exempel. Hon arbetar normalt i veckorna i danska Aalborg, men där har hon i praktiken inte kunnat eller fått jobba sedan mars månad. Därför har vi funderingar på att bo i en lite mindre lägenhet i Malmö och söka efter ett hus någonstans i Skåne.

Nyligen var vi på en husvisning på Österlen. Det var kö av intresserade. Plötsligt såg jag ett bekant ansikte, en tidigare kollega boende i en Stockholmsförort. Nu hade familjen bestämt sig för att skaffa ett boende i Skåne eftersom han och hustrun kan jobba på distans en stor del av sin arbetstid.

Slutsatsen av min framtidsspaning är att vi står inför en ny grön våg och fullt ut börjar tillämpa it-teknikens möjligheter till distansarbete som egentligen funnits i tjugo års tid.

Lars J Eriksson är skribent på Skånska Dagbladet och Norra Skåne.

Opinion

I väntan på vaddå?

Världen står fortfarande handfallen inför pandemin.
Foto: Martin Meissner
Opinion
Opinion

Att världen skulle stå så handfallen inför coronapandemin har överraskat. Den medicinska vetenskapen har lång kvar till vägs ände. Det finns inget vaccin eller läkemedel som botar de som smittats. Istället provar sjukvården runt om i världen med olika läkemedel och terapier. En del erfarenheter har vunnits som räddar liv hos de svårt sjuka t.ex att ge patienterna blodförtunnande medel. Men fortfarande råder ett kritiskt läge med fler smittade i en andra våg och ett ökat antal dödsfall.

Redan från start formerades två strategier, en som agerat kraftfullt med så kallade lock-downs och stängde ner delar av samhället och införde hårda restriktioner. Relativt framgångsrika exempel har varit Tyskland, Sydkorea, Nya Zeeland och Finland. Andra har försökt med en mjukare linje, med restriktioner men inte omfattande nedstängningar. I den kategorin finns USA, Brasilien och Sverige. Gemensamt för länder som valt de två skilda strategierna är att alla nu har en andra våg med smittspridning och krav om ytterligare nedstängningar. Den enda slutsats som kan dras är att valet har stått mellan två ofullkomliga strategier. Coronapandemin gäckar alla försök att stoppa den.

Nu går en stor del av världen, framförallt på norra halvklotet där vintern väntar och ger ett klimat där coronaviruset trivs, en dyster framtid till mötes.

I ett stort upprop, Great Barrington Declaration, föreslår 5200 experter från olika länder att alla lock-downs skall hävas och världens länder istället satsa på flockimmunitet. Samtidigt skall de äldre skyddas. Det går på tvärs mot WHO som nyligen varnade för en sådan strategi.

Sverige försökte, även om Folkhälsomyndigheten dementerade, sikta på flockimmunitet. Det misstaget drev fram de höga dödstalen bland våra äldre i början av året.

Men det är också en farlig strategi gentemot människor i andra åldrar. Tio procent av de avlidna är i yrkesaktiv ålder. Nedsatt immunförsvar finns hos många yngre t.ex cancersjuka och rökare. Troligen finns det också genetiskt ärvda svagheter hos en del.

I brist på bättre - vacciner eller läkemedel som fungerar - får vi välja den gyllene medelvägen, en kombination av nedstängningar och restriktioner men försöka hålla viktiga samhällsfunktioner igång. Då köper vi oss den tid vi behöver tills vi kan hantera pandemin.

Lars J Eriksson

Opinion

Debatt: Lilla hjärtat - IVO skjuter på fel myndighet

Det är kammarrätten som ytterst bär ansvaret för att Lilla hjärtat vanvårdades till döds, menar Alf Ronnby.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Opinion
Opinion

DEBATT. ”Ett kapitalt misslyckande från samhällets sida”, säger IVO:s generaldirektör Sofia Wallström vid en presskonferens. Hon riktar stark kritik mot socialtjänsten i Norrköping, som inte tagit sitt ansvar.

Socialtjänsten omhändertog ”Lilla hjärtat” våren 2016 några dagar efter födelsen. Kort därefter beslutade förvaltningsrätten att flickan skulle placeras i ett familjehem.

Kort före att flickan skulle fylla två år 2018 begärde de biologiska föräldrarna att tvångsvården skulle upphöra. Socialnämnden ansåg inte det och förvaltningsrätten sa nej till föräldrarnas krav. Dessa överklagade beslutet och våren 2019 beslutade kammarrätten i Jönköping att tvångsvården skulle upphöra. Flickan skulle till sina biologiska, knarkande föräldrar, som hon aldrig bott hos. Det slutade som bekant mycket illa!

Det är inte IVO:s sak att granska domen i kammarrätten, men det hela blir lite underligt om man inte tar med det beslutet i bedömningen av fallet. Det är ju inte socialtjänstens förtjänst eller fel att flickan kom tillbaka till de knarkande biologiska föräldrarna. Tvärt om avrådde socialtjänsten från att detta skulle göras.

Det är kammarrätten som inte tagit hänsyn till barnets bästa. Det gjorde socialtjänsten då de inte ville att fickan skulle till föräldrarna. De hade goda grunder för att gå emot föräldrarnas önskan, men kördes över av kammarrätten, som tycks ha varit mera upptagna av att tolka paragrafer än vad som skulle vara barnets bästa.

”Föräldrarna har fått sätta ramarna och barnets bästa har hamnat i skymundan”, säger Sofia Wallström under presskonferensen (13.10.20). Hon säger att detta är ett systemfel. – Vår bedömning är att det här är ett problem på systemnivå, säger Wallström.

Ja den kritiken av systemfelet bör i första hand riktas mot kammarrätten. Socialtjänsten har gjort vad den kunnat men blivit överkörda av kammarrätten. Det var kammarrätten som bestämde att föräldrarna skulle ha vårdnaden av barnet utifrån sina skrala förutsättningar. Det tyckte inte socialtjänsten.

IVO verkar mena att socialtjänsten allt för lätt godtog kammarrättens dom. Den kunde tex använt sig av flyttningsförbud då flickan skulle flyttas från familjehemmet till föräldrarna. Hur hade föräldrarna då reagerat? De hade ju en dom på sin sida. Tänker IVO att socialtjänsten skulle kunna tvinga föräldrarna att göra något de inte ville? Bra grund för samarbete!

Hur föreställer sig IVO och Sofia Wallström att det skulle gå till då socialsekreterarna, som under lång tid haft en konflikt med dessa föräldrar, skulle se till att allt blev till barnets bästa? Orosanmälningarna ledde till hembesök två gånger och socialsekreterarna möttes av ovilja och aggressivitet från pappan. IVO anser att socialtjänsten inte använt de lagliga utrymmen den har. Men skulle de omhänderta ett barn som kammarrätten beslutat skulle vara hos sina föräldrar? Det hade krävt polishandräckning och leda till ytterligare kamp med föräldrarna

Socialsektorerna skulle uppenbarligen behöva känslomässigt slå knut på sig själva och vara superprofessionella och det skulle förmodligen ändå inte leda till att dessa miserabla föräldrar verkligen kunde ta sitt föräldraansvar på en normal nivå. Intrycket är att IVO skjuter på fel myndighet och inte lite heller. Ett kapitalt misslyckande.

Alf Ronnby, fil doktor

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL