"Jag kan inte förstå att jag behöver skriva det här, men min pappa, Edward Lodewijk Van Halen, förlorade en lång och hård kamp mot cancern i morse. Han var den bästa pappa jag kunde fått. Varje ögonblick med honom på och av scenen var en gåva"; skriver sonen på Twitter.

Eddie Van Halen var en av de stora innovatörerna när det gäller gitarrspel inom hårdrocken. Tillsammans med broderna Alex Van Halen på trummor, basisten Michael Anthony och sångaren David Lee Roth utgjorde han, efter tidigare inkarnationer under andra namn, från 1974 och fram till 1985 bandet Van Halen som fick stora framgångar, inte minst med det klassiska albumet 1984 som bland annat innehöll hitsen Jump och Panama.

Det första albumet släpptes dock redan 1978. Det innehöll bland annat en bländande cover på The Kinks You really got me där David Lee Roths flamboyanta matchades väl av Eddie Van Halens tekniska och nyskapande spelstil. Den innehöll också den framtida klassikern Ain’t talking bout love. Men framförallt innehöll den Eruption, en blott 1.45 lång instrumental urladdning som skulle sätta standarden för 80-talets alla gitarrfantomer med Van Halens blixtrande fingrar över gitarrhalsen som fick en generation att plocka upp gitarren och samtidigt undra: hur tusan gjorde han de där ljuden?

När tidningen Guitar World listade världens 100 bästa gitarrsolon kom solot på Eruption som nummer två efter Jimmy Pages solo på Led Zeppelins Stairway to heaven. Eddie Van Halen gitarrspel gick också att höra utanför hårdrockens värld, inte minst på Michael Jacksons brottarhit Beat it från 1982

1985 tog Sammy Hagar över på sång. Albumet 5150 kom året därpå och blev bandets första Billboard-etta, inte minst med hjälp av singlarna Why can’t this be love och Dreams. Hagar lämnade gruppen tio år senare. Sedan dess har man haft återföreningar både med Roth och med Hagar på sång. 2006 ersattes Michael Anthony på bas av Eddie Van Halens son Wolfgang.

Eddie Van Halen blev 65 år.