GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Debut som utforskar klass med finess

Nora Wurtzel har läst en debutroman som skriver in sig i den svenska arbetarlitterära traditionen.
Bok/Recension • Publicerad 28 oktober 2020 • Uppdaterad 25 november 2021
Wanda Bendjelloul.
Wanda Bendjelloul.Foto: Sofia Runarsdotter

Wanda Bendjellouls namnlösa berättare kallas under gymnasiet till skolkuratorn som misstänker att ärren på hennes underarmar är på grund av ett självskadebeteende. Men egentligen är det stridsskador efter hennes timmar vid grillen på en stor snabbmatskedja.

Debutromanen pryds av ett minimalistiskt omslag med en design som för tankarna till McDonalds pommes frites och med titeln Dalenglitter – En roman om hårt arbete skriver Bendjelloul in sig i den svenska arbetarlitterära traditionen.

Här återfinns flera klassiska arbetarlitterära motiv: chefens svinerier, dåliga arbetsförhållanden, ömma porträtt av kollegor och arbetsplatsolyckor. Till skillnad från arbetarskildringarna från 2010-talet är det inte föräldrarna som arbetar hårt och beskrivs genom barnens ögon, utan det arbetande subjektet är istället den unga kvinnan själv.

Klass som präglar livet

Där Susanna Alakoski och Åsa Linderborg skildrade barndom är det hos Bendjelloul tiden efter studenten som står i fokus, då berättaren försöker samla ihop pengar till sitt körkort. Klass blir inte ett historiskt fenomen som hör till det förgångna och enbart berör föräldragenerationen, utan en reell förutsättning som präglar varje del av livet.

Efter ett års arbete i köket finns ändå bara 4 000 kronor på kontot och hon bor fortfarande i Enskededalen, i södra Stockholm, med sin mamma. Där går tunnelbanelinjen som en mur mellan villorna och lägenhetsområdena. På ena sidan bor före detta kulturministern tillsammans med diverse chefer, medan andra sidan befolkas av frisörer och kökspersonal.

Titeln Dalenglitter förklaras redan på försättsbladet som ett nedlåtande ord mot tjejer och kvinnor, ofta från förorten, som klär upp sig med billiga smycken från H&M eller märkeskopior. Hos berättaren och hennes kollegor finns hela tiden längtan efter klassresan närvarande, det som hägrar är dyra märkeskläder tillsammans med fina bilar. Samma längtan finns hos mamman som drömmer om att en dag vinna på lotto och kunna köpa ett stort hus.

Hög igenkänning

Det är uppfriskande att läsa en klasskildring som frångår den totala misären där författare i sina delvis självbiografiska verk nästintill tävlar om vem som har haft det värst – för trots hårt arbete och ont om pengar är skildringen här inte fokuserad på vare sig hopp eller förtvivlan. Eller för att citera Bendjeloull: ”När jag vaknar känner jag mig nästan glad. Känslan håller i sig hela vägen till jobbet.”

Genom servicepersonalens ögon växer en bild av Stockholm fram där missbrukarna på Sergels torg inte utgör ett hot. Istället är det stressade småbarnsföräldrar som förnedrar de anställda och igenkänningsfaktorn är hög för alla som serverat kaffe eller hamburgare i utbyte mot minimala löner. Dock är historien märkligt nog placerad i en diffus framtid där corona-hysterin blivit till ett minne medan Voi-boys och Instagram fortfarande är högst aktuella, vilket ger ett något spretigt intryck.

Målet för vår berättare är körkortet och den frihet som en bil för med sig, men det blir nästintill ouppnåeligt när mamman saknar körkort och andra vuxna lyser med sin frånvaro. Kvinnorna i släkten finns kvar i Polen, medan männen spridits ut över Europa för att lägga tak, renovera badrum och bygga nya kök för minimilön.

Utforskar med finess

Att vi alla inte föds med samma förutsättningar är en självklarhet när svenskar har en förkärlek för ”Berlin-känslan” och vill besöka svartklubbar i nedgångna betongmiljöer, samtidigt som köket måste vara vitt och fräscht och gärna renoverat av en polsk man – till så låg kostnad som möjligt.

Bendjelloul utforskar klass och utanförskap med finess utan att tappa fokus på berättelsen. I huvudpersonens slitning mellan att vara för mycket förort i vissa ögon och på samma gång inte vara tillräckligt orten i andras finns en rädsla att svika och inte vara bra nog. I kombination med en bitter humor och ömma personporträtt är det en debut värd att läsa.

Bokrecension

Bok

Dalenglitter – En roman om hårt arbete

Författare: Wanda Bendjelloul

Förlag: Weyler

Nora Wurtzel
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.