Kostsamt coronaslarv

Pandemin pågår med hastig och mycket oroväckande ökning av antalet smittade. Alldeles för många tycks inte längre bry sig om de förhållningsregler som finns. Det är allvarligt, risken för stor smittspridning och många sjuka i behov av vård ökar på nytt. Redan har pandemibekämpningen varit kostsam för både enskilda och för samhället.

Coronaviruset drabbade Skåne, Sverige och världen i början av året. Stora beredskaps- och resursbrister avslöjades när virus och smittspridning skulle bekämpas och de som var i störst behov av skydd, de äldre, drabbades hårdast. Olika länder valde olika strategier, Sverige sin. Vilken strategi som i det långa loppet visar sig vara mest framgångsrik är inte lätt att veta, men dödstalen för äldre i svensk äldreomsorg är förfärande höga. Under sommaren minskade antalet sjuka i behov av intensivvård och dödstalen sjönk. Men nu ökar antalet smittade hastigt och det slarvas med det som är grundläggande för att begränsa smittspridning: hålla avstånd, tvätta händerna, begränsa nära kontakter, och stanna hemma vid tecken på sjukdom.

Det ökande slarvet har säkert flera orsaker; det tillfälligt förbättrade läget under sommaren, en viss ”coronatrötthet” efter många månader med begränsad handlingsfrihet, att som ej tillhörande riskgrupp tänka ”blir jag sjuk blir det nog bara lindrigt”, eller bristande tilltro till regelverk och råd när t ex nöjesparken Liseberg i Göteborg inte får ordna julfirande medan djurparken Skansen i Stockholm får bjuda in till julmarknad.

Men om många struntar i att själva ha ett förhållningssätt som minskar risken för att bli smittade, så kan följderna bli förödande. Många fler blir då smittade, fler blir sjuka, de flesta kanske lindrigt men fler blir dock så sjuka att de måste intensivvårdas, och fler dör. Med många fler smittade och sjuka följer ökad sjukfrånvaro, nedgång i samhällsekonomin, behov av ännu större stödresurser, fler konkurser och förlängd återhämtningstid innan allt fungerar igen. Själva sjukdomen covid19 är svår och oberäknelig. Behandlingen är påfrestande med omfattande vårdinsatser, kanske respiratorvård och långa vårdtider. En erfarenhet är att det i många fall efter tillfrisknande behövs stora rehabiliteringsinsatser under flera år innan livet åter blir mer normalt. Redan har de stora resurser som avsatts för covidsjukvård medfört en lång behandlings- och operationskö. Ökat covidtryck på sjukvården försvårar möjligheterna att beta av kön och kan medföra förlängt lidande för många.

Mycket måste förbättras, t ex beredskap, äldreomsorgen och regelverk. Centerpartiet har aktivt medverkat till att det blir mer resurser till äldreomsorgen, och driver på för en effektiv och rättvis pandemilagstiftning. Men till sist så är det vi alla enskilda individer som måste dra vårt strå till stacken och verkligen tillämpa ett smittobegränsande förhållningssätt i vårt dagliga liv. Annars blir det mycket svårt att klara av denna, och kanske kommande pandemier på ett uthärdligt sätt. Ingen vill väl bli smittad, ingen vill väl se gamla anhöriga gå bort i covid 19, ingen vill väl bli fast i en operationskö, och ingen vill väl förlora jobbet därför att företaget gått i konkurs?  Covidslarv blir kostsamt, förfärligt kostsamt!

Charlotte Bossen (C) Gruppledare i Malmö Kommunfullmäktige  samt vice ordförande i Region Skånes Psykiatri-, habiliterings och hjälpmedelsnämnd.

Kay Wictorin (C), Ledamot i Malmö Kommunfullmäktige och Hälsa, vård och omsorgsnämnd.