Blir covidvaccinen tillräckligt effektiva?
Den senaste tidens vaccinbesked från läkemedelsföretagen har nästan påmint om en hetsig auktion.
Förra veckan släppte Pfizer preliminära halvtidsresultat som visade att deras vaccinkandidat har en skyddseffekt på hela 90 procent. Några dagar senare kom besked från ryska Gamaleya-institutet att deras vaccin Sputnik V tycks ha en skyddseffekt på 92 procent. I måndags höjde det amerikanska företaget Moderna budet till 94,5 procent. Och under onsdagen kom nya besked från Pfizer – deras vaccin har i själva verket en skyddseffekt på 95 procent.
Skyddseffekten är ett mått på hur stor andel av kontrollgruppen som har smittats – de försökspersoner som har fått saltlösning i stället för vaccin – jämfört med den vaccinerade gruppen. En skyddseffekt på 90 procent innebär alltså att endast 10 procent av de vaccinerade har insjuknat. Det betraktas som mycket bra för ett vaccin, förklarar Charlotta Bergquist, som är vaccinkoordinator vid Läkemedelsverket.
– Man kan jämföra med influensavaccin, som brukar ligga runt 60 procent, säger hon.
Löpande granskning
Innebär det att vaccinfrågan är löst? Nej, många frågor återstår att besvara, understryker Charlotta Bergquist. Hon ingår i en europeisk grupp som granskar Pfizers vaccinkandidat för EU:s räkning. I vanliga fall får grupperna allt material på en gång, när studierna är avslutade. Men för att skynda på processen skickas nu material och testresultat löpande till gruppen. Förutom Pfizer granskas även Astra Zeneca och Moderna löpande på motsvarande sätt av andra grupper. Och ytterligare sex företag har ansökt om prövning i EU.
– Det är oerhört spännande. Men än så länge är allt konfidentiellt, så jag kan inte avslöja något. Dessutom pågår ju studierna fortfarande, vi får hela tiden in nya data, säger Charlotta Bergquist.
Fångar lindrig sjukdom
Vissa kritiker har uttryckt oro för att de här uppsnabbade testprocesserna riskerar att ge mindre säkra resultat. Till exempel anser de amerikanska professorerna Peter Doshi och Eric Topol vid University of Maryland School of Pharmacy respektive Scripps Research Institute att studierna inte kan visa om vaccinen skyddar mot svår sjukdom.
Det beror på att det i första hand är de lindriga fallen som upptäcks, eftersom de är så mycket vanligare. Enligt försöksprotokollen räcker det med att en försöksperson hostar och får ett positivt provsvar för att räknas in i gruppen smittade. När 150–160 personer av de totalt cirka 30 000–44 000 försökspersonerna har insjuknat betraktas studien som avslutad.
Håller inte med
Sjukhusinläggningar och dödsfall på grund av covid-19 är helt enkelt för ovanliga för att kunna fångas upp på ett statistiskt säkert sätt med den här utformningen av studier, skriver Peter Doshi i tidskriften British Medical Journal. Sveriges vaccinsamordnare Richard Bergström, som följer studierna noggrant, håller inte med.
– Jag avfärdar inte de här synpunkterna, de är relevanta. Men jag tycker att det är för tidigt att kritisera upplägget. Vi har ju inte alla resultat ännu. Det är först då vi kan svara på de här frågorna, säger Richard Bergström.
Dessutom, tillägger han, har försöksprotokollen utformats i samarbete med läkemedelsmyndigheterna, som slutgiltigt har godkänt dem innan studierna påbörjades. Och innan något vaccin kan börja användas måste det godkännas.
– Det centrala är att vi har ett regulatoriskt system som är robust. Det europeiska läkemedelsverket är helt oberoende och gör en självständig prövning, säger Richard Bergström.
Oklart om äldre
En annan risk som lyfts fram av Peter Doshi och Eric Topol är att studierna riskerar att ge bristfällig information om hur starkt immunsvaret blir hos äldre personer. Det beror bland annat på att de äldre skyddar sig mer i sin vardag för att undvika smitta, vilket kan göra det svårare att upptäcka fall av smitta hos dem under den tid studien pågår. Det kan i värsta fall leda till att ett vaccin skapar falsk trygghet hos denna riskgrupp.
– Det är för tidigt att säga något om det ännu. Men rent generellt ger vaccin sämre immunsvar hos äldre personer. Om vaccinering leder till att äldre exponerar sig för större risk att bli smittade så finns naturligtvis risken att nyttan med vaccineringen motverkas, säger Charlotta Bergquist.
Det finns även farhågor om att vaccinerade personer kan fortsätta att sprida virus, trots att de inte själva blir sjuka, som asymtomatiska smittspridare. Den risken går inte att utvärdera under rimlig tid i fas 3-studier, utan måste följas upp efteråt, påpekar Richard Bergström:
– Uppföljningarna upphör ju inte i och med att studien är färdig. Under lång tid följer man till exempel risk för ovanliga biverkningar, eventuell smittsamhet och inte minst hur länge immuniteten hänger kvar.
"Jag är optimist"
Många frågor återstår alltså att hantera den dag ett eller flera vaccin har godkänts för användning. Hur lång tid det dröjer vet ingen just nu. Ett godkännande inom EU kan komma tidigast i januari. Sverige har då beredskap att påbörja vaccinering, enligt Richard Bergström.
Det kan i så fall handla om några hundratusen doser per månad under våren – och enligt de avtal som har skrivits hittills finns det en god chans att alla som bör och därefter vill vaccinera sig i Sverige kommer att få tillgång till vaccin.
– Jag är optimist, Men det kommer att ta tid innan en vaccinering får effekt på pandemin och smittspridningen. Det är inte något som händer på en gång, säger Richard Bergström.
Jörn Spolander/TT
Fakta: Så testas och godkänns ett vaccin
Vacciner godkänns oftast gemensamt inom EU. Det är en process där två länder är så kallade rapportörer och sammanställer alla nödvändiga uppgifter, som sedan granskas av experter från samtliga medlemsländer. Det slutgiltiga beslutet tas av EU-kommissionen.
Proceduren inleds med att en tillverkare skickar in en ansökan om att få sälja ett vaccin.
Tillverkaren är skyldig att tillhandahålla resultat från alla kliniska studier som utförts, tillsammans med tidigare laboratorieförsök, djurförsök samt information om tillverkningsprocesser och kvalitetskontroll.
De kliniska studierna, på människor, sker i tre steg av tillverkaren:
Fas 1 – Vaccinet testas på en liten grupp personer, för att kontrollera hur kroppen reagerar och utesluta akuta säkerhetsrisker. Detta är som regel första gången preparatet testas på människor.
Fas 2 – Fler personer testas, för fortsatta studier av biverkningar. Dessutom undersöks om kroppen utvecklar immunsvar i form av antikroppar.
Fas 3 – Vaccinet testas på ett betydligt större antal personer, för att undersöka om det skyddar mot infektion. Två grupper behandlas med vaccin eller en verkningslös saltlösning. Vare sig forskarna eller försökspersonerna vet vem som behandlas med vad – den uppgiften hålls hemlig tills studien utvärderas. Efter ett fastställt antal sjukdomsfall jämförs grupperna. Om tillräckligt många fler personer smittats i kontrollgruppen jämfört med den vaccinerade gruppen bedöms vaccinet som fungerande. I vissa fall görs en kontroll i halvtid. Om resultatet då visar en tydlig effekt erbjuds det verksamma vaccinet av etiska skäl ofta även till kontrollgruppen. Om det tvärtom ser verkningslöst ut kan försöket avbrytas.
Om sjukdomen som vaccinet ska skydda mot är mycket sällsynt går det inte att vänta på att tillräckligt många ska bli smittade. I sådana fall kan det räcka med att mäta halten av antikroppar.
För att vaccinet ska godkännas ska det vara en rimliga balans mellan nytta och risk. Vid svåra sjukdomar kan högre risk för biverkningar tolereras, och vice versa.
Efter ett godkännande finns ofta krav på fortlöpande utvärdering, för att exempelvis spåra sällsynta biverkningar som blir märkbara först då ett stort antal människor vaccineras. Även risk för smittspridning och immunitetens varaktighet utvärderas.
När vaccinet är godkänt offentliggörs all vetenskaplig dokumentation som legat till grund för godkännandet.
Källa: Läkemedelsverket