Opinion

Pausen är över

Opinion
Opinion

Flera städer stänger verksamheter som drar mycket folk, som museer, badanläggningar och fritidsgårdar, däribland Malmö. I Lund blir del delvis distansundervisning i gymnasiet. Susanne Serenhov, tillförordnad kulturdirektör i Malmö, säger att det inte känns bra att stänga. Så är det naturligtvis. Det fanns hopp om att Sverige och i synnerhet Skåne var på väg i rätt riktning, vilket gör att den andra vågen om möjligt känns värre än den första. Många hade behövt den tröst och förströelse som kulturen ger. Samtidigt är inget konsthallsbesök värt att dö för, eller värt att sprida smitta till någon annan.

Vi vet nu att det inte räcker att leva som vanligt eller ens delvis som vanligt med det antal sjuka och döda som rapporterats in under de senaste dagarna. Två vaccin befinner sig i snabbspår för ”eventuellt godkännande” innan jul, enligt kommissionens ordförande Ursula von de Leyen. Det är långt ifrån någon garanti, men varje ljuspunkt på horisonten är välkommen.

Under en presskonferens med Ibrahim Baylan och Svensk Handels vd Karin Johansson uppmanades folk att inte trängas i butiker inför jul och den från USA adopterade ”shoppinghelgen” black friday, upplagd kring att få folk att trängas kring fyndvaror.

Det borde vara självklart att inte ge sig ut på stan och trängas med tanke på de växande döds- och sjuktalen, men förmodligen sitter julhetsen i ryggmärgen och tanken på att inte handla julklappar på stan är främmande.

E-handeln lär växa ytterligare och den som utnyttjar den möjligheten får sannolikt öva sig på tålamod kring leveranstider: det är svårt att tänka sig att Postnord och andra leverantörer kan hålla takten.

Balansen mellan att hålla avstånd och att ge handeln en chans att överleva covidåret blir svår. En tanke är att årets julklapp stormköket kompletteras med presentkort till verksamheter som efter en kort period av hopp nu åter hotas av stängning eller konkurs, som Skansen eller en lokal oberoende biograf.

Opinion

Staten inte rätt nivå för sjukvården

org-8a881b13-dc40-4ddf-9707-85433f9d446d.jpg
Opinion
Opinion

Sen coronapandemin startade har det hörts rop på att staten ska ta över ansvaret för olika verksamheter, inte minst sjukvården. Och visst kan det ha sina sidor att vården är uppdelad på 21 olika huvudmän och att kommunerna inte får anställa egna läkare inom äldreomsorgen. Men det är knappast staten som ny huvudman som är lösningen.

Staten har inte visat att den är bäst på att sköta myndigheter, det finns alltför många exempel på statligt drivna kolosser som är svåra att styra. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är några självklara exempel.

Det som däremot skulle underlätta styrningen i ett exceptionellt läge som coronapandemin vore att ha en tydlig pandemilag. Där har regeringen varit sällsynt långsam och en ny lag väntas inte vara klar förrän till sommaren. En tillfällig lag hade kunnat vara klar redan den gångna sommaren om regeringen hade lyssnat på signaler från verksamheter och andra partier, främst Centerpartiet, som krävde en samordnad pandemilagstiftning. Då hade pedagogiken kring alla rekommendationer och restriktioner kunnat vara tydligare.

Regionernas ansvar för sjukvården kan definitivt förbättras, men att ta bort denna beslutsnivå vore att skjuta över målet. Sjukvården behöver bli mer flexibel och innovativ och det skulle knappast bli lättare om staten vore huvudman. Det gemensamma lärandet behöver öka och SKR (samarbetsorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner) behöver ta ett tydligare samordningsansvar för att förbättringar kan spridas till fler regioner. Det blir lätt isolerade öar som alltför ofta ramlar tillbaka i gamla hjulspår om eldsjälarna byter arbetsuppgifter.

Det behövs en organisatorisk revolution inom sjukvården och den kan möjligen initieras från riksnivå, men den måste planeras och genomföras på regional nivå. Även vårdutbildningarna behöver involveras. Sjukvården är alltför hierarkisk och tungrodd och gamla arbetssätt får leva kvar. Men det är alltså inte huvudmannaskapet som är problemet.

Opinion

Dags för ersättning

Opinion
Opinion

Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson säger att förtroendet för europarlamentarikern Fredrick Federley är skadat. Det efter att Arthursson har fört en diskussion med Federley kring avslöjandet om att parlamentarikern levt med en man som dömts för ett antal våldtäkter mot barn, samt ett flertal andra övergrepps- och barnpornografirelaterade brott. Det har uppenbarligen framkommit att Federley har känt till mannens historia och hanterat informationen på ett sätt som gör att hans parti känner bristande förtroende, bland annat genom att han underlåtit att informera partiet.

Mannen som Federley levt med har avtjänat sitt fängelsestraff, vilket normalt sett borde innebära att han ges en chans att återintegreras in i samhället. Våldtäkt mot barn och barnpornografi är dock inte vanliga brott, utan väcker starka känslor. Det är också ett brott som inte sällan leder till återfall.

Michael Arthursson säger till Sveriges Television att de ”tids nog” får diskutera vad detta betyder för Fredrick Federleys politiska framtid, men att de inte befinner sig där nu. Det borde de vara.

Eftersom partiet gjort bedömningen att förtroendet är skadat är det dags att fundera på att utse en ersättare till Europaparlamentet. Det är begripligt att partiet behöver ett ögonblick att samla sig innan man bestämmer sig för att avsätta sin vice partiledare, men man bör främst tänka på väljarna i den här situationen. De har röstat för att någon ska bedriva Centerpolitik i Bryssel och om Fredrick Federley bedöms som olämplig bör man så fort som möjligt få nästa hugade kandidat från partiets lista på plats. Det finns ingen anledning att dra ut på processen; tvärtom borde man värna om att ersättaren ska ges möjlighet att sätta sin prägel på mandatperioden och hinna göra nytta. Det tar tid att komma in i arbetet och skapa de allianser som krävs för att få något gjort i Bryssel.

Opinion

Vem äger din historia

Opinion
Opinion

Frågan om vem som äger rätten att berätta en historia har dykt upp i samband med ett märkligt krav från den brittiska kulturministern Oliver Dowden. Han menar att Netflixserien The Crown borde märkas med varningstext om att det man ser är fiktion. Man frestas att ställa ett antal följdfrågor, som till exempel varför man först kommer på det under den fjärde säsongen?

Svaret ligger sannolikt i om de kungliga och ”kronan”, institutionen som skildras, stiger eller sjunker i kurs av det som skildras. En av seriens mest rörande scener är när den unga Elizabeth avslöjar att hon inte fått någon riktig utbildning, utan bara något slags blandning av hovetikett och kungamaktens historia och är därför synnerligen illa lämpad för att ge statsministern råd. Den medkännande tittaren hamnar på Elizabeths sida och får sedan svårt att lämna den, oavsett hur oförsonlig hon är.

Det lustiga är att Dowden menar att The Crown kan skada brittisk monarki. Chansen är nog stor att den stärkt varumärket. Drottningen har stöpts om från en lite fyrkantig äldre dam med ålderdomlig accent och i princip samma dräkt och hatt och samma artighetsfraser, som gör sin plikt om än på ett lite oinspirerande sätt, till en principfast, beundransvärd stöttepelare i svåra tider.

Flera amerikanska vänner lyssnade på Drottning Elizabeths tal där hon lovade att vi ska att ses igen efter pandemin när de upplevde sig ledarlösa i krisen med en likgiltigt golfande president. Den typen av positiv PR skulle hovet inte kunna köpa om de så betalade de dyraste reklambyråerna i London.

Sedan var detta med prinsessan Diana, som fortfarande är ett öppet sår. Till skillnad från Drottning Elizabeth, som The Crown målar i klara rika färger, vet man fortfarande inte vem prinsessan Diana är efter en hel säsong med hennes problem.

Min bild av Diana kom ur de damtidningar som min mormor prenumererade på, där hennes kläderstöttes och blöttes, med antydningar om hur mycket bättre hon lyckades i sin kungliga roll än den yviga och utåtriktade Sarah Ferguson.

Sedan dog hon och det oerhörda hände att min hyresvärdinna Mrs Gaines lät mig använda TV:n. Hon var extremt sparsam och brukade låtsas att den var sönder för att hyresgästerna inte skulle slösa el. När Diana dog kom den formella Mrs Gaines in och lade sig på min säng, slog på den ”trasiga” TV:n och grät som ett barn till bilderna av Diana. Diana var hennes prinsessa, förklarade hon. Mrs Gaines var från Trinidad och blev rasande om hon kallades för invandrare. För henne stod den folkliga Diana, som också kommit in utifrån, för det bästa med monarkin.

Det är begripligt att hovet tycker att berättelsen om hur illa Diana for som kunglig inte är så rolig. Charles i synnerhet, som framstår som elak och oempatisk mot sin unga brud. Kanske måste monarkin acceptera att det de vunnit på bilden av Elizabeth II är priset de fick betala för att Charles och i viss mån Diana framställs som betydligt mindre självuppoffrande.

Det är en larvig förfrågan om ”varningstext” på Netflix: The Crown är långt ifrån den första film eller serie som baseras löst på verkliga händelser.

Opinion

Naturreform eller ”land grab”

Opinion
Opinion

Är regeringen Johnsons jordbruksreform en triumf för den biologiska mångfalden eller en katastrof för brittiska bönder? Det beror på vem man frågar.

Officiellt handlar reformen om något behjärtansvärt: den engelska landsbygden och djurlivets möjlighet till återhämtning. Storbritannien består i så hög grad av jordbruksmark att det är ett problem inte bara för biologisk mångfald utan också för klimatet. Industriellt jordbruk står för en avsevärd andel av utsläppen.

I den största omvälvningen för brittiskt jordbruk på 50 år kommer bidrag för att äga land fasas ut till 2028, med början 2021, då bidraget för större landägare sjunker med 25 procent. Bland dem märks Drottning Elizabeth II, hertigen av Westminster och prins Khalid bin Abdullah al Saud, så det drabbar ingen fattig. Mindre markägare får en försiktigare reduktion på fem procent. 2028 kommer bidragen att vara helt borta. Ett annat bidrag för att sluta med jordbruk kommer införas. Eventuella underskott ska ersättas med import av livsmedel.

Brittiska bönder får genom reformen konkurrera med EU:s bönder, som ibland är hårt subventionerade. Just att rika markägare som inte behöver bidrag får dem är en invändning även mot EU:s jordbrukspolitik. Den nya, stränga brittiska migrationspolitiken kommer att göra det svårare för brittiska bönder att få tag på arbetskraft.

Visst brittiska bönder tror att regeringen Johnson egentligen vill göra mer mark tillgänglig för utländska byggherrar genom reformen. De menar att den ”återförvildning” Johnson efterfrågar betyder att man omdefinierar vad marken får användas till. Det kan röra sig om en konspirationsteori grundad i besvikelsen att en verksamhet med små marginaler nu får det ännu svårare. Men det är en intressant tankegång att det skulle handla om att göra det lättare att använda mark till annat.

Hur det går för jordbruksreformen är intressant inte bara på grund av att biologisk mångfald är ett gemensamt europeiskt projekt, utan också för att få europeiska länder har en jordbrukspolitik som inte är bunden till EU.

Opinion

Försäkringskassan måste backa

Opinion
Opinion

Sedan 1 november har Försäkringskassan återgått till att kräva läkarintyg vid sjukfrånvaro. Det är ett bisarrt val mitt i en pandemi med råd om lokala restriktioner, bland annat i Skåne. Det är rimligt att Region Skåne kritiserar myndigheten för beslutet. Det är, som hälso- och sjukvårdsnämnden påpekar, alldeles för tidigt att gå tillbaka.

Det är en dålig idé av flera skäl: vården har viktigare saker för sig än att skriva intyg på att vuxna människor behöver vara hemma antingen för egen skull eller för att ta hand om barn. I pandemitider är det hänsynsfullt att stanna hemma för säkerhets skull och man bör inte göra det svårare för folk att vara försiktiga. Läkare kan inte dränkas i administration under den värsta hälsokatastrofen sedan aidsepidemin. Primärvården ska inte belastas med något utöver det allra viktigaste: att ta hand om sjuka. Det är provocerande när det finns folk som hoppar över vårdcentralsbesök om det inte är viktigt för att inte överbelasta vården om Försäkringskassan skapar en i sammanhanget onödig arbetsbelastning under en kris.

Med skärpta lokala råd för hur vi ska bete oss är det inte rimligt att man ska intyga varför man försöker vara försiktig och hänsynsfull mot sina medmänniskor.

Dessutom handlar det om att det kan vara läge med lite medmänsklighet. Detta är en tung och svår tid och det svenska kärleken till byråkrati och regelverk kan få ta en paus till vi återgår till något som liknar det normala. Som samhälle vinner vi inget på att jaga den som känner oro över smittspridningen och tar ansvar för att stoppa spridningen.

Försäkringskassan är inte i medlidandebranschen. Att fundera på hur dåligt folk mår av en viss hantering är inte en del av deras uppdrag. Men i det här fallet bör det vara det. Samhället har varken tid med onödig pappersexercis eller råd att bidra till ökad oro och ohälsa.

Försäkringskassan måste åter pausa det ordinarie regelverket och tillfälligt slopa kravet på sjukintyg.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Awise

Aktiviteten på svenska spelsajter har ökat under 2020

Awise Den 2 juli i år så infördes några nya spelrestriktioner för svenskar (läs mer om vad det innebär här) när det kommer till att spela casino online. Förändringarna begränsar alla konsumenters spelande och förslaget kom från Spelinspektionen i våras när man upptäckte en ökad konsumtion av spel på casino online. Under perioden då spelen ökade som mest var också då det fanns som minst utbud av odds, så en teori till den starka höjningen av aktivitet kan bero på att fler sportspelare testade på att spela på casino istället.

De svenska casinon som innehar den svenska licensen kan med andra ord inte marknadsföra sig unikt, utan de nya restriktionerna omfattar alla svenska spelbolag. Det har varit blandade reaktioner på de nya restriktionerna, men det lugnande beskedet är att det enbart kommer att gälla under 2020 och sedan förväntas spelmarknaden för svenskar vara som innan. Det vill säga en bonus för första insättning och valfria spelbegränsningar. Som det ser ut nu så får de svenska spelbolagen enbart erbjuda 100 kr i insättningsbonus och alla konton har en obligatorisk spelgräns på 5000 kr/vecka.

De landbaserade casinona har det däremot inte lika lätt. Sveriges första casino Cosmopol i Sundsvall meddelade nyligen att de hotas av nedläggning. Detta är dock inte spikat ännu, så vi får hoppas att vi får bevara alla våra landbaserade casinon öppna, så att det enkelt går att variera spel mellan spel online och att besöka Cosmopol i någon av de större städerna.

Spelmönstret bland svenskar har förändrats stort

Tidigare innan den svenska licensen infördes så var det vanligt att spelare valde att spela på ett och samma spelbolag för att kunna ta del av lojalitetsbonusar och kampanjer. Idag ser spelmarknaden helt annorlunda ut. Idag väljer många av spelarna att sätta in på nya spelsajter (hitta nya casinon att spela på via Bennycasino) varje gång de sätter in pengar för att kunna ta del av välkomstbonusen på spelsajten i fråga och få mer att spela för. Ruljansen på den olika svenska casinona har därför varit varierande med få återkommande spelare.

Bara sedan den 1 januari 2019 så ser spelmönstret helt annorlunda ut och många frågar sig om det kommer att vara lika populärt att spela online casino som det är nu, om några år? Generellt sett så verkar svenskarna föredra att spela med bonusar, hellre än utan. Även tidigare innan bonusspel begränsades så kunde man se ett tydligt mönster i deltagandet av kampanjer och erbjudanden som erbjöd spelarna mer att spela för.

När det kommer till smidigheten på de olika casinona så har det däremot blivit otroligt mycket bättre. Idag kan du spela casino online och verifiera dig med bankID, vilket har lättat på trycket gällande tiden det tar att få sina uttag in på kontot efter en vinst. Branschen utvecklas ständigt och förhoppningsvis så får vi mer passande spelregler under 2021 som många svenskar efterfrågar.

Opinion

Otrygga barn, igen

Opinion
Opinion

Sveriges television har tittat på dem HVB-hem som fått kritik av IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Hela en femtedel av alla hem får kritik, men det är en mindre del, 27 stycken, där det förekommer övergrepp man knappt kan föreställa sig att någon utsätter barn för, som att personal har tvingat pojkar att slåss för att underhålla dem, eller att man kastar barn i golvet och sätter ett knä mellan skulderbladen på dem. Det är en miljö där barn är rättslösa och värnlösa som skildras.

Det är givetvis svårt att ta väl hand om barn med särskilda behov, som mår dåligt och agerar ut. Att det ibland blir fel eller att en ung person känner sig missnöjd är nog oundvikligt, eftersom många av de unga egentligen inte vill vara på HVB-hem. Men alla är inte lämpade för att arbeta med ömtåliga unga. Det minsta man kan begära är att man begär utdrag ur brottsregistret så inte en före detta knarklangare arbetar med barn med drogproblem eller en våldsbenägen person arbetar med barn som agerar ut.

Några av de granskade hemmen svarar när de får frågor av SVT att de är ledsna för att det blivit fel och erkänner att de brustit. Andra svarar SVT på ett språk som är en blandning mellan kommunpressmeddelande och och byråkratfikonspråk. Man är stolt och glad och har fått höga betyg. Där drar man öronen åt sig och undrar hur intresserade de är av att förändras till det bättre.

Det måste gå lättare att stänga hem som gång på gång visar sig vara destruktiva för barnen. Alla är inte lämpade för de här arbetsuppgifterna och måste gå att omplacera till andra arbetsuppgifter om det blivit riktigt fel.

Ett av hemmet som faktiskt stängts efter många larm om missförhållanden säger att det känns ”skitfel” att de fått stänga. ”Skitfel” känns det också att Sverige är så dåliga på att ta hand om barn och unga som far illa. Att som i SVT:s granskning mena att man inte kan stänga ett HVB-hem för att det blir jobbigt för kommunen, visar att fokus finns på fel ställe. Barn ska inte komma ut från HVB-hem och må sämre än när de hamnade där.

Opinion

Jämställdheten offras på populismens altare

org-c17a3afd-4750-4f20-91d5-896622bf180e.jpg
Opinion
Opinion

Hässleholms kommun har beslutat att gå ur ett nätverk som länsstyrelsen och Kommunförbundet Skåne driver. Det heter Ett jämställt Skåne och syftet är att Skåne ska bli mer jämställt och då ”behöver arbetet ske systematiskt, i samverkan och vara baserat på kunskap”, som det står på nätverkets hemsida. Hässleholm lämnar nätverket under förevändning att studieförbundet Ibn Rushd är medlem. Och Hässleholms kommun gillar alltså inte Ibn Rushd, ett studieförbund med muslimsk inriktning. Bakgrunden är att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för några år sen tagit fram en rapport om Muslimska Brödraskapet, där organisationen påstås ha samröre med bland annat Ibn Rushd. Det är förstås allvarligt om Ibn Rushd samverkar med Muslimska Brödraskapet, men det är inte klarlagt och rapporten fick omfattande kritik för att vara konspiratorisk.

Genom att gå ur nätverket Ett jämställt Skåne verkar Hässleholms kommun enligt principen ”guilt by association”, vilket förstås kan fungera ibland. Men eftersom Ibn Rushd som godkänt studieförbund får statsbidrag både av folkbildningsrådet och bidrag från Region Skåne skulle det med samma logik kräva att Hässleholm går ur eller bryter samarbetet med till exempel Region Skåne. Och det tänker sannolikt inte Hässleholm göra.

Därför ligger det nära till hands att det är Ett jämställt Skåne som är huvudproblemet och att Hässleholms kommun inte vill jobba med jämställdhetsfrågor längre. Att Ibn Rushd bara är en förevändning för att kunna gå ur. Det är inte bara fegt utan också ett slag i luften. Att ett lokalt populistiskt parti liksom SD ägnar sig åt den här typen av frågor är kanske inte så konstigt, men att ett parti som Moderaterna går i deras fälla är svårbegripligt.

Samtidigt brukar vissa moderater visa tendenser till att nedvärdera jämställdhet som ett kunskapsområde och det kan tänkas att det är sådant som spelar in för Hässleholms kommuns beslut. Oavsett är det oklokt att lämna nätverket Ett jämställt Skåne.

Opinion

M sätter Fritt sök i gungning

org-a83658b1-5fc8-4c4b-8497-444827d9286c.jpg
Opinion
Opinion

Moderaterna i Lund sätter hela Skåne och halva Blekinge i gungning när man tvekar kring om gymnasieavtalet Fritt sök ska sägas upp eller inte. Partikollegor i andra skånska kommuner rasar och vädjar och det är oklart varför M i Lund visar tvivel. Socialdemokraterna har satt ner foten och vill säga upp avtalet, vilket inte verkar ha skapat lika mycket protester bland deras partikollegor, men visst är det konstigt att S vill riskera gymnasieskolans framtid i Lund. Att vara protektionist brukar sällan vara lyckat i en värld full av nödvändiga samarbeten.

Visst kan det behövas en översyn av Fritt sök, inga system är optimala och Fritt sök behöver säkert skruvas på lite grann. Men en uppsägning kan få allvarliga konsekvenser och Lunds kommun kan bita sig själv i svansen om Fritt sök sägs upp. Det stora Hedda Andersson-gymnasiet som byggs nu kan riskera att bli kastade pengar i sjön om andra kommuner bygger egna gymnasieskolor eller väljer skolor i till exempel Malmö.

Allianskollegorna i L, C och KD är med rätta oroliga och undrar vad Fritt sök i så fall ska ersättas med. Valfriheten skulle försvinna, inte bara för skånska och blekingska ungdomar utan även för Lunds ungdomar - det finns faktiskt elever från Lund som väljer att studera i andra kommuner.

Det är oansvarigt och obegripligt att M kan sätta ett viktigt system i gungning på det här sättet. Särskilt som det står enbart positiva saker om Fritt sök i M:s kommunala handlingsprogram för mandatperioden. Har M i Lund blivit protektionistiskt och emot valfrihet?

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL