Proppen drogs ur sladdlösa elbilen Tulip

Tulip betyder tulpan och var namnet på ett för tiden smått revolutionerande projekt hos franska Peugeot-Citroën. Med samma namn som en blomma anspelade man förstås på projektets miljövänlighet, även om det var en förkortning av Transport Urbain Libre Individuel et Public – fritt översatt ”offentlig och privat självtransport”.

Det verkligt intressanta med Tulip var faktiskt inte själva bilen, även om man så här i efterhand kan tycka det. Snarare var det systemet runt omkring som var spännande, rent utav fyllt av spänning.

Tulip-konceptet gick ut på att bilarna inte skulle kunna köpas privat utan ägas och drivas av kommuner och regioner för tillfällig uthyrning. I fallet Tours var det kommunala bussbolaget involverat i projektet.

De små tvåsitsiga ekipagen placerades i depåer vid infarterna, i förorterna, vid buss- och järnvägsstationer, vid sjukhus och andra allmänna inrättningar. Och givetvis i centrum vid kontor och affärer.

Bilen låstes upp med ett elektroniskt kort och sedan var det bara att ljudlöst glida iväg dit man ville, uträtta sitt ärende och därefter lämna den lilla röda tulpanen i närmaste depå, där batterierna automatiskt laddades. Och här återfanns det kanske mest spännande i projektet – induktionsladdning. Inga sladdar och inga kontakter!

Tulip hade en elmotor som gav 12 hästkrafter och en toppfart på 75 kilometer i timmen. Men det krävde att föraren hade fyllt 18 år. För yngre förare sänktes effekten och toppfarten per automatik.

Fullt laddade och fräscha batterier hade bilen en räckvidd på ungefär sex mil. Varje fordon hade en dator ombord som informerade om hur mycket effekt som fanns kvar.

– De projektansvariga hos Peugeot-Citroën och elektronikföretaget Cegelec hade hoppats på att kunna placera ut Tulipbilar även i Lille, Lyon och Paris, säger Hervé Charpentier

Han är chef för platsen där Tulip-projektet slutligen hamnade – på Musée de l’Aventure i franska Sochaux.

Ungefär 100 000 exemplar skulle stationeras ut enbart i huvudstaden och man kalkylerade med att bilarna, med laddningssystem och depåer, skulle komma att kosta drygt 100 000 kronor styck.

Men Tulip blev bara en tulipanaros. Projektet kom inte längre än till Tours, fullföljdes aldrig och avvecklades successivt.

– Peugeot var alldeles för tidigt ute, långt före sin tid, säger Hervé Charpentier.

Fotnot. Tulipanaros är ett svenskt uttryck som beskriver en åtråvärd, men omöjlig kombination, enligt Wikipedia. Det kan betyda "det är lättare sagt än gjort", enligt Saol.

Rolf Gildenlöw/TT