GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Streamingen blev en räddare i nöden

Krönika • Publicerad 29 november 2020 • Uppdaterad 25 november 2021
Helsingborgs symfoniorkester.
Helsingborgs symfoniorkester.
Foto: Mats Bäcker

Så ställde pandemin till det igen. Malmö Opera stänger portarna året ut. Det drabbade inte bara den fåtaliga publik som lyckats få biljetter till de rosade föreställningarna av Funny Girl, Falstaff och den stora Mozartkonserten i fredags utan även dem som bespetsat sig på en streamad upplevelse i hemmiljö. Och tätt därefter följde Malmö Live konserthus och Helsingborgs konserthus. Det skånska musiklivet var plötsligt dött. Stendött.

Streaming har blivit en räddare i nöden för oss konsertnördar som brukar springa på alla arrangemang på Malmö Opera och Malmö Live (åtminstone när det vankades konstmusik). I början kändes det lite främmande att mixtra med datorn eller tv-n för att lyssna på en konsert eller operaföreställning. Plötsligt skulle man uppleva en konsert hemma framför skärmen på samma sätt som ett avsnitt av Bonde söker fru eller något liknande obskyrt slötittande. Kunde det fungera?

Malmö symfoniorkester med chefsdirigenten Robert Trevino.
Malmö symfoniorkester med chefsdirigenten Robert Trevino.
Foto: Håkan Röjder

Jo, det gjorde det faktiskt, över förväntan. Nerven finns kvar. Man sitter och glor på en svart skärm som räknar ner tiden. Så plötsligt ser man konsertsalen, orkestern stämmer, dirigent och eventuell solist kommer in och så sitter man mitt i musiken, musik skapad i samma ögonblick med orkestersalens klangbild men också med alla de små mistor som är oundvikliga i ett levande framförande. Den enda skillnaden är att man får nöja sig med den utsikt som kamerapersonalen väljer ut, Kanske en nackdel men också en fördel: man få vinklar som man aldrig kunnat välja själv, exempelvis att följa dirigenten framifrån. Och tekniken fungerar mestadels klanderfritt, det är mycket få tillfällen som sändningen hackar så att det blir störande.

Både MSO och HSO har fått ändra sina programkalendrar ganska radikalt men och många av de godbitar som utlovades vid säsongsöppningen har försvunnit. Konserterna har kortats ner till ungefär halva tiden, orkestrarna har bantats (det går inte att klämma in en full symfoniorkester med bortemot 100 musiker på podiet och ändå hålla säkerhetsavstånd) och repertoaren som helhet har blivit mer kammarmusikalisk. Inte enbart en nackdel, man har tvingats plocka fram en hel del pärlor som av olika anledningar befunnit sig alltför länge i malpåsen.

För några torsdagar sedan bjöd MSO på ett program med titeln Mozart x 3. Det blev en av de trevligaste konserter jag varit med om på länge. Dirigent fanns inte, det var orkesterns konsertmästare Marika Fältskog som ledde del utifrån sin plats i orkestern. Konsertens höjdpunkt var när hon och orkesterns stämledande altviolinist Susanja Nielsen var solister i Sinfonia Concertante för viola och violin, ett verk från Mozarts tid hos furstbiskopen i Salzburg. Deras instrumentbehandling var mer än perfekt, samspelet utomordentligt och tolkningen som helhet äkta mozartsk. Verket omgavs av två orkesterstycken, Ouvertyren till operan La Clemenza di Tito och Symfoni nr 35 ”Haffner” , båda mycket fint framförda.

MSO bjöd under november på ytterligare två hörvärda konserter med två mycket intressanta dirigenter: Ingar Bergby tolkade Smetana, Webern och Dvořak med påfallande spänst och styrka och Anja Bihlmaier spelade Sibelius, Brahms och Mieczysław Weinberg. Weinbergs Trumpetkonsert med Matilda Lloyd som solist blev ett stycke stor underhållning: nutida musik med ekon från förr, bländande virtuositet och intrikata harmonier.

HSO:s sista konsert för säsongen stod Jakob Koranyi för med Bachs första och sjätte cellosviter samt sarabanden ur femte sviten.
HSO:s sista konsert för säsongen stod Jakob Koranyi för med Bachs första och sjätte cellosviter samt sarabanden ur femte sviten.
Foto: Anna-Lena Ahlström

HSO: sista konsert för säsongen blev en bländande musikupplevelse i det minsta formatet: Jakob Koranyi spelande Bachs första och sjätte cellosviter samt sarabanden ur femte sviten. Absolut musik i ett absolut perfekt framförande. Nu är det den stora lyckan att Helsingborgsorkestern, i motsats till MSO, ”burkar” alla sina konserter och lägger ut dem på hemsidan. Det är bara att gå in på https://www.helsingborgskonserthus.se/live/ så finns hela årets produktion med åtskilliga mycket bra konserter och så just Jakob Koranyis vidunderliga Bachtolkning.

Men även MSO har ett play-arkiv värt att bläddra i, bland annat en en konsert med Håkan Hardenberger som dirigent med musik av den skånske tonsättaren Lars-Erik Larsson och Torbjörn Iwan Lundquist. Dessutom finns där Håkan Hardenbergers tolkning av Théo Charliers 36 Études Transcendantes samt Robert Trevinos magnifika framförande av Mahlers femte symfoni med fullbesatt orkester.

Förutom en morgonkonsert från Malmö Live 2 december med The Swedish String Quartet som spelar Tjajkovskij är det bara julkonserterna som återstår av årets händelser: Malmö Opera streamar Jul på Operan med Rickard Söderberg 17 och 20 december, Malmö Symfoniorkester har en Julkonsert 12 december och en Nyårskonsert på nyårsaftons eftermiddag.

Lars-Erik Larsson
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.